Jag har varit på konferens i Uppsala i regi av Sveriges Universitets- & Högskoleförbund (SUHF). Konferensens tema var forskning och forskningsfinansiering. Utbildningsministern inledde och talade om utgångspunkter för arbetet med forsknings- och innovationspropositionen. Vi kan förvänta oss att den struktur som finns med fördelning av de icke konkurrensutsatta medlen framförallt till de stora universiteten kommer att vara kvar. Någon omfördelning som innebär att nya universitet och högskolor ges bättre förutsättningar planeras inte. Regeringen borde tänka om. Universiteten har ju inte haft förmåga att hantera de medel som överfördes i samband med förra forskningspropositionen.

Vi och flera andra högskolor har en uppsättning starka forskningsprogram som befinner sig i gränslandet mellan forskning och innovation. En prioritering av sådana områden och fördelning av resurser till nydanande flervetenskapliga forskningsområden skulle ge betydligt bättre effekt än den modell som nu gäller. Vi får argumentera för vår sak.

Jan Björklund framförde också uppfattningen att individerna måste träda fram och att betydelsen av forskningsmiljöer tonas ned. Det är naturligtvis viktigt att den enskildes nyfikenhet och drivkraft bejakas, men det fordras alltid ett bra sammanhang och att idéer och resultat kan prövas. Forskargruppen är viktig och att bygga miljöer med en god kritisk massa nödvändigt.  Något som många högskolor lyckats med, bevisat av tilldelade examensrättigheter på forskarnivå.

Ett annat inslag under konferensen var en redovisning av de forskningsutvärderingar som många universitet med start Uppsala nu har genomfört. Syftet är att med hjälp av kollegor få till stånd en beskrivning av lärosätets styrkor och svagheter och lägga det till grund för strategier. Erfarenheterna var genomgående positiva, men mest handlade det om viktiga processer som inneburit en ökad förståelse. Faktiska resultat i form av bättre forskning, hur det nu ska mätas, är och kommer att bli svårare att påvisa.

Den process vi har gått igenom på högskolorna i vårt arbete med att ansöka om examensrättigheter på forskarnivå har innefattat kartläggning, prioritering och satsning på forskningsprogram. Arbetet har nog i många stycken varit betydligt nyttigare och viktigare än de stora internationella utvärderingarna. Det finns mycket att lära av det arbete vi och andra högskolor genomfört.