Det nya kvalitetssäkringssystemet för utbildning som gäller för perioden 2011-2014 utmärks av en stark resultatorientering. Med resultat menas då kvaliteten på de självständiga arbetena, eller närmare bestämt hur väl de självständiga arbetena återspeglar att examensmålen uppnås. I budgetpropositionen 2012 uttrycks att vi nu har kvalitetsutvärderingar på nationell nivå som ger svar på om studenterna når målen för utbildningen. Systemet är också framhålls det kvalitetsdrivande.

Synpunkterna på systemet är emellertid många och redan nu är det sagt att systemet kommer att ses över och modifieras inför kommande utvärderingscykel, men budskapet är tydligt att modifieringen ska ske utifrån att resultatorienteringen ligger fast. Hur systemet ska modifieras kommer att utredas och diskuteras under det kommande året. En diskussion som jag ser fram emot.

Min uppfattning är att det nuvarande systemet är bra mycket bättre än tidigare system där fokus har varit på vilka förutsättningar vi har och hur vi gör. Det är vårt ansvar att se till att vi har fungerande styrdokument och rutiner som gör att inga utbildningar bedrivs som är bristfälliga. Det är också vårt ansvar att alldeles oavsett vilka förutsättningar vi ges se till att våra studenter får en bra utbildning och är väl förberedda för yrkeslivet.

Svagheten med den tillämpade modellen är att bedömarna för ensidigt har fokuserat på de självständiga arbeten och inte tagit tillräcklig hänsyn till annan information. Å andra sidan om annan information blir för dominerade är systemet inte längre skarpt och godtycket ökar. Som sagt vi behöver resonera om hur resultatbegreppet kan vidgas för att få ett bättre system, med vetskap om att riktigt bra lär det aldrig bli.

En intressant iakttagelse i genomförda utvärderingar är att stora ämnen har fler bristfälliga utbildningar än små. En förklaring kan vara att det kollegiala försvaret av ämnet inte är lika påtagligt när det är stora ämnen. Så här långt har 533 utbildningar bedömts och 123 utbildningar fått bedömningen bristfällig kvalitet, det är nästan var fjärde utbildning. För det stora ämnet företagsekonomi gäller att 37 procent har fått bristfällig kvalitet. Kritiken har under många år varit högljudd om för snål resurstilldelning till företagsekonomi med risk för kvalitetsproblem. Nu bekräftar kollegorna själva att så är fallet. De ger sig själva rätt och utsätter samtidigt sitt ämne för stor negativ uppmärksamhet. Kanske är det inte så illa ställt med företagsekonomi egentligen utan utvärderingen är ett uttryck för någon form av självkritik och kritik mot anslagsgivaren.