I helgen publicerades universitetsrankingen Urank. Rankingen har utöver några artiklar i Dagens Nyheter, som först hade tillgång till materialet, inte föranlett särskilt stor uppmärksamhet. Få verkar bry sig särskilt mycket vilket förklaras av vetskapen om att rankingen inte är någon mätning av kvalitet. Den är framförallt en beskrivning av hur mycket resurser som lärosätena förfogar över, ju resursrikare desto högre upp på listan. Detta bekräftas också av en av upphovsmännen som kommenterar rankingen i några av de publicerade artiklarna.

Vår placering är 21 av 29 lärosäten. Vi har tappat några placeringar sedan föregående år då vi gick upp några placeringar. Vi rör oss runt plats 20 och skillnaderna mellan lärosätena är hårfin. Det finns många invändningar mot hur mätningen görs och de faktorer som ingår men det finns ingen större anledning att närma analysera och kommentera brister. Låt oss betrakta rankingen mest som kuriosa och koncentrera oss på andra och viktigare sätt som kvalitet bedöms på.

Universitetskanslerämbetet fortsätter att bedöma resultat i utbildningen genom fokuseringen på kvaliteten på de självständiga arbetena. Detta är en metod som kan förbättras, men som är bra mycket bättre än tidigare modeller som fokuserat på input och processer. Kvalitetstilldelning av forskningsmedel sker utifrån omfattningen på extern forskningsfinansiering, publicering och citering. Även denna modell kan förbättras så att kvalitet fångas bredare. Ett sådant arbete har också påbörjats på regeringens uppdrag inom Vetenskapsrådet och Vinnova. På vårt eget lärosäte arbetar vi med utvecklingen av modeller och metoder för att säkra och utveckla kvalitet.

Vi behöver utveckla de modeller vi använder så att kvalitet säkras och så att examensrättigheter och resurser tilldelas utbildning och forskning som är av hög kvalitet. Vi behöver inga rankingar som baseras på variabler som inte fångar kvaliteten.