Ett större forskningsprogram om hur kommuner hanterar besvärliga situationer har avslutats och en slutrapport redovisats. Programmet initierades som en konsekvens av den kommunalekonomiska kris som befarades hösten 2008 som följd av den amerikanska bolånekrisen. En stor finansiell oro utbröt över hela världen och tidigare antaganden om tillväxt och skattekraftsutveckling ställdes på ända. Kommunerna stod inför stora utmaningar och programmet som har omfattat studier i 47 kommuner startade med syfte att belysa hur kommunerna hanterar krisen eller som det kom att benämnas besvärliga situationer. I rapporten konstateras nämligen att kris inte var en adekvat benämning utan det handlade snarare om en situation som möjligtvis var en något mer besvärande än normalt.

I rapporten, till vilken jag är medförfattare, redovisas programmets huvudsakliga resultat. Förklaringarna till varför någon kris inte uppstod är flera, men framförallt handlar det om att kommunerna tog hand om den nya ekonomiska situationen i sitt budgetarbete på ett klassiskt manér. Osthyveln togs fram och gamla olösta problem passades på att lösas. Att få balans i ekonomin underlättades också av tillfälliga statsbidrag. En förklaring till varför ordet kris inte är en relevant beskrivning hänger också samman med att ingen i efterhand vill medge att en krissituation förelåg. Ett sådant medgivande signalerar att kommunen saknade kontroll, vilket är ett uttryck för bristande professionalitet. Det kan således vara en efterhandskonstruktion att något krisläge inte förelåg.

I rapporten redovisas också baserat på enkätstudier och ett stort antal personliga intervjuer med politiker och tjänstemän vilka recepten är för att hantera besvärliga situationer och få till stånd en gynnsam utveckling. En positiv befolkningsutveckling är det grundläggande. Det skapar utvecklingskraft och är en signal till omvärlden att kommunen är attraktiv och framgångsrik. En omständighet i sammanhanget är att hälften av landets kommuner inte växer och inte har några förutsättningar att göra detta heller. Många av dem kompenserar detta med positiva befolkningsprognoser som är mer eller mindre orealistiska. En mer realistisk syn på tillväxt som kan ligga till grund för utvecklingsstrategier efterfrågas.

Ett annat recept för framgång är att ha en stark fokusering på ekonomi. Ekonomimedvetenhet hos politiker och tjänstemän anses vara en överordnad och nödvändig egenskap för att hantera de utmaningar som väntar. Ekonomiseringen har gått långt.

Ett tredje recept är samarbete, inom kommunen och med andra kommuner. Samarbete skapar förutsättningar för förnuftiga lösningar, befrämjar förtroende och sänker transaktionskostnaderna. Men samarbete befrämjar också förnöjsamhet, förändringsobenägenhet och kan skapa oklara ansvarsförhållanden. Så ett ökat samarbete i olika dimensioner är ingen universallösning utan många lurigheter finns. Istället för komplexa samarbetskonstruktioner med grannkommuner och kommuner i regionen förordar vi att noga utreda möjligheterna och konsekvenserna av kommunsammanslagningar.

Rapporten avslutas med att bristen på innovationer i kommuner påpekas. Det effektiviseringsarbete forskarna funnit har varit av det traditionella slaget och det finns en brist på nytänkande. Nästa forskningsprogram kommer att fokusera på innovationer och fånga dessa genom systematiska studier av den kommunala verksamheten.