Årets sista Filosoficafé har genomförts. I tretton år har Monica Hammarnäs arrangerat caféerna och många av landets främsta debattörer har medverkat under åren. Monica har tillsammans med Ulla Hammarén från Folkuniversitetet haft en otrolig förmåga att formulera intressanta teman och få de bästa föreläsarna till högskolan. Gensvaret från boråsarna har också varit mycket gott och regelbundet har hundratals åhörare bänkat sig i vår största hörsal. Inte alltid har inbjudna föreläsare varit beredda på detta utan sett framför sig ett ”café”, d.v.s. ett möte med en handfull deltagare i ett litet seminarierum med en kopp kaffe i handen beredda att lyssna och diskutera. Monica och Ulla kan berätta många goda historier om händelser i samband med caféerna. Verksamheten har betytt mycket för många och har bidragit till att sätta högskolan på kartan.

Jag hade den stora äran att få avsluta årets café som har haft temat ”Från upplysning till vår samtid”. Min föreläsning hade rubriken ”Några ledande ekonomers betydelse för hållbar utveckling”. Mitt val föll på några personer som betytt mycket för sättet som vi hanterar och rapporterar ekonomiska händelser, men också på några personer som betytt mycket för vår förståelse för hur ekonomier och organisationer fungerar.

Tydlighet i hantering och rapportering av ekonomiska händelser skapar en robust grund för tolkning och analys av ekonomiska enheter, det vill säga företag och förvaltningar. Det i sin tur skapar grunden för förtroende och hållbar affärsutveckling. Jag talade om matematikern och franciskanermunken Luca Pacioli, verksam i de italienska statsstaterna under 1400- och 1500-talet, och som var den som först beskrev den dubbla bokföringens principer och praxis. Eugen Schmalenbach var en annan jag tog upp. Han var verksam i Tyskland under mellankrigstiden och lämnade ett mycket viktigt bidrag på vilka grunder årsbokslut ska upprättas. Ekonomiska enheter ska betraktas som pågående verksamheter och tillgångar värderas utifrån den utgångspunkten. Resultatredovisningen och förändring över tid är det viktiga och detta präglar idag hur redovisning upprättas och tolkas.

Mitt nästa spår i föreläsning innebar att jag svepte från Nobelpristagaren 1978 Herbert Simon, som visat att den rationella beslutsmodellen som nationalekonomerna tilltro är en norm men inte verklighet, via budgetforskaren Aaron Wildasky över till två ledande institutionalister, nobelpristagarna 1993 respektive 2011 Douglass North och Elinor Ostrom. Dessa två är mina stora favoriter. De har visat att informella institutioner, sådant som sitter i väggarna, har mycket stor betydelse för hur organisationer fungerar. För att kunna svara mot omvärldsförändringar och för en hållbar utveckling kan krävas att icke ändamålsenliga, både formella och informella institutioner, utrangeras. En sådan process stöds av egenskaperna öppenhet inom organisationen och utåt, och av samarbete inom organisationen men också med andra. Jag hoppas min caféföreläsning gav tankar kring ekonomers och den ekonomiska forskningens betydelse för hållbar utveckling och vilka utmaningarna är för att anpassa verksamheten till ständigt föränderliga krav. 

Filosoficaféet fyller en viktig funktion och jag vill avslutningsvis återvända till Monica och Ulla och tacka för ett stort engagemang och bra program under många år. Fortsättning följer.