Universitetskanslersämbetet har nu redovisat resultatet av 1 621 utvärderingar i den pågående utvärderingscykeln. Det samlade resultatet är att 16 procent av utbildningarna har fått omdömet mycket hög kvalitet, 69 procent hög kvalitet och 15 procent bristfällig kvalitet. Om det är en rimlig fördelning, alltför positiv eller för självkritisk mot våra egna utbildningar är svårt att svara på. Åsikterna om systemet är många och ett förbättringsarbete inför nästa omgång är angelägen. Ett sådant arbete pågår och en rad olika aktiviteter för att samla in synpunkter och testa förbättringar planeras. En grundläggande, nödvändig men problematisk förändring är att vidga resultatbegreppet. Till denna fråga finns det anledning att återkomma. 

En omständighet som är viktig att notera är att andelen utbildningar med mycket hög kvalitet i de senast redovisade utvärderingarna, undantaget examina i filosofi, har minskat. Knappt nio procent av utbildningarna i de sex senast redovisade utvärderingsomgångarna har givits omdömet mycket hög kvalitet och undantas filosofiutbildningarna är det knappt fem procent. Till exempel så fick endast en av 24 sjuksköterskeutbildningar omdömet mycket hög kvalitet. Det känns märkligt att inte fler utbildningar inom detta område når upp till den högsta betygsnivån, med tanke på resultatet av tidigare bedömningar av sjuksköterskeutbildningarna. 

Det kanske bara är en tillfällighet att färre utbildningar i de senaste presenterade utvärderingarna inte tilldelats omdömet mycket hög kvalitet. Men det finns anledning att närmare studera hur bedömningarna är gjorda och om kraven för mycket hög kvalitet av någon anledning skärpts. Vikten av kalibrering mellan utbildningar har påtalats av Universitetskanslersämbetet och det känns nu onekligen väldigt angeläget. En del i systemets kvalitetsdrivande innebörd är möjligheten att få överbetyg och att vara ett föredöme. Det är också viktigt att inte helt olika krav ställs på olika utbildningar och examina.