Med start med denna blogg har jag tänkt att behandla och problematisera frågan om vad som utmärker framgångsrika kommuner. Resonemangen är baserade på en rad olika studier där politiker och tjänstemän i kommuner i enkäter och vid personliga intervjuer redovisat uppfattningar om innebörden och tillståndet i den egna organisationen. Ett institutionellt perspektiv präglar studierna vilket innebär att förklaringar söks i normer och föreställningar som styr och påverkar beslut och handlingar i organisationen. Benämningen på dessa normer och föreställningar är informella institutioner. En sådan institution uppkommer genom att något som från början var en idé över tiden blir allt mer för givet tagen. Idén institutionaliseras, sätter sig i organisationens väggar och reglerar agerandet i organisationen. Institutionerna underlättar vardagen eftersom de ger vägledning för organisationsmedlemmarna, men de kan också hämma utvecklingen genom att de bekräftar ett beteende som kanske inte längre stödjer en gynnsam utveckling.

I en rad olika klassiska samhällsvetenskapliga verk förklaras samhällsutveckling med institutionella förutsättningar och samspelet mellan formella och informella institutioner. Gynnsam utveckling förklaras då av ett effektivt institutionellt arrangemang där formella och informella institutioner stödjer varandra. Framgång och ökad konkurrenskraft förklaras också av vilka eller vilken den dominerade institutionen eller egenskapen är. Viktiga egenskaper är till exempel gott samarbete, ömsesidighet, öppenhet och utrymme för att experimentera. Samarbete och ömsesidighet skapar förtroende och befrämjar stabilitet och kontinuitet medan öppenhet och utrymme för att experimentera befrämjar förändring och förnyelse.

De beskrivna egenskaperna är gynnsamma men samtidigt gäller att ensidighet, för stark institutionalisering, kan motverka en gynnsam utveckling. Ett alltför välutvecklat samarbete inom en organisation kan förhindra behovet av nödvändig förändring och anpassning till förändrade förutsättningar. En alltför stark betoning på att pröva nytt skapar otrygghet, uteblivet lärande och ineffektiv användning av resurser. Utmaningen, för att över tid vara framgångsrik, är kunna förena konkurrerande värden, det vill säga att kunna anpassa och förändra verksamhet samtidigt som resurser används effektivt och stabilitet och kontinuitet värnas. Olika situationer och typer av förändring kan identifieras utifrån förmågan att hantera konkurrerande värden. Till detta och till vilka egenskaper som utmärker kommuner återkommer jag till i kommande bloggar.