Det finns tre egenskaper som utmärker en framgångsrik kommun enligt intervjuade politiker och tjänstemän. Egenskaperna återkommer i olika beskrivningar och utgör en kärna i innebörden av en framgångsrik kommun eller en kommun med gynnsamma förutsättningar.

Positiv befolkningsutveckling är det första och överordnat allt annat. En positiv befolkningsutveckling innebär ökade skatteintäkter och ökade resurser att fördela till kommunala verksamheter av skilda slag. En befolkningstillväxt innebär också ökade kostnader, vilket innebär att den kommunalekonomiska effekten avgörs av vilka tillkommande kostnader som de ökade intäkterna föranleder. Det är inte alldeles givet att enhetskostnaden sjunker med oförändrad kvalitet. Inget märkvärdigt i detta. Men det är inte i den ekonomiska effekten som befolkningstillväxten tillmäts störst betydelse utan det är den symboliska betydelsen av ökningen. Den visar nämligen att kommunen är attraktiv och är ett bevis på framgång i utvecklingen av den kommunala verksamheten och kommunens profilering. Enligt samma logik innebär en befolkningsminskning stora bekymmer eftersom det ger bilden av en problemkommun. I en tredjedel av Sveriges kommuner minskade antalet invånare år 2013. För många kommuner är det en orealistisk utgångspunkt för strategiarbete att anta befolkningstillväxt så den starka kopplingen mellan framgång och befolkningstillväxt är problematisk för kommunal utveckling.

En viktig egenskap är också ekonomimedvetenhet hos politiker och tjänstemän. Det finns en stark värdering av betydelsen av att klara de finansiella krav som finns. Det är också betydelsefullt att välutvecklade principer och modeller för ekonomistyrning finns på plats. Ett påpekande i sammanhanget är vikten av fakta på bordet. Bokslutspolitik som innebär otydlighet i vilken den ekonomiska utvecklingen är motverkar i ett långsiktigt perspektiv medvetenhet och respekt för ekonomiska förutsättningar.

En tredje egenskap är omfattande samverkan. Samverkan avser olika företeelser. Det är mellan politiker och tjänstemän, inom styrelser och nämnder i verksamheten och över organisatoriska gränser. En långtgående samverkan handlar också om samverkan över kommungränser. Samverkan ger förutsättningar för kvalitet och resurseffektivitet och att beslut fattas med breda underlag. Men samverkan är inte oproblematisk. För långtgående samverkan kan innebära otydlighet i ansvarsfördelning, bristande genomskinlighet avseende vem som ansvar för vad och risk för en konsensuskultur som medför att bristfälliga beslut och underlag för beslut inte ifrågasätts.

En intressant notering är att demokratiutveckling och fungerande demokratisk ordning av många värderas lägre än befolkningstillväxt och kontroll på finanserna. Tillväxt och ekonomisk effektivitet är idag högre prioriterat, vilket naturligtvis kan ha sin förklaring i att fungerande politisk representation, former för beslutsfattande och utvecklingskraft för genomförande tas för givet. Men onekligen väcker observationen frågor.