Tidigare i veckan deltog jag på ett seminarium på Mittuniversitetet under rubriken ”Styrning och ledning vid universitet och högskolor”. Min rubrik vid seminariet var ”Akademisk frihet och modern ledning”. Det är betydelsefullt att vi inom sektorn kontinuerligt för en diskussion om innebörden av begrepp och fenomen som akademisk frihet, autonomi, profilering, styrning och ledning. Det är ytterst en fråga om hur vi inom givna förutsättningar bäst utvecklar verksamheten till gagn för våra studenter och olika aktörer i vår omgivning. Det finns enligt min uppfattning några grundläggande viktiga utgångspunkter för vår verksamhet och för ledning och styrning. Med resonemang kring dessa utgångspunkter inledde jag min föredragning.

1) Universitet och högskolor är i första hand utbildning. Ståndpunkten är en markering av att alla förväntas delta i utbildning och undervisning. Den forskning som bedrivs har som viktigt eget syfte att stärka utbildningens kvalitet. En miljö med aktiv forskning nära kopplad till utbildningens inriktning, skapar utvecklingsmöjligheter och hög kvalitet i såväl utbildning som forskning.

2) God vetenskap förenar ”curiosity and compassion”. Drivkraften för kunskapsutveckling är nyfikenhet. Det kan handla om reda ut ofullkomligheter i någon teori eller söka förklaringar till problem eller fenomen i praktiken. Det är en klassisk utgångspunkt för vetenskap. Men nyfikenhet ska förenas med deltagande, engagemang och vilja att bidra till gynnsam utveckling. I begreppet ”compassion” innefattas ett ansvar för att studier som bedrivs tillför värden genom till exempel nya tillämpningar eller kritisk analys av samhälleliga fenomen. Vetenskapen bidrar då till perspektiv på utvecklingsförlopp och tillstånd och ger poängfulla resultat.

3) Forskare och lärare väljer fritt områden och problemställningar. Det är en självklarhet. Samtidigt påverkas forskningens kvalitet av den inramning som finns. En fungerande forskningsmiljö och ett fungerande seminarium är en starkt bidragande orsak till skärpa i problemställningar och relevans i framkomna resultat. Tillhörighet och medverkan i utveckling och etablering av starka forskningsmiljöer befrämjar den egna forskningen men innebär också att forskaren tar ansvar för andras forskning och bidrar till helheten.