Jag måste erkänna att jag varit lite skeptisk till den så kallade ledningsutredningen och har frågat mig vad nytt som kan komma fram. Men efter mötet med utredningen och en mycket givande diskussion och efter en föredragning som utredaren Kåre Bremer höll på Sveriges universitets- och högskoleförbunds (SUHF) förbundsförsamling för några veckor sedan har jag ändrat mig. Det kommer att föras många intressanta resonemang och redovisas bra rekommendationer i den kommande rapporten. Vi kommer inom sektorn att få ett viktigt och rikt underlag för att diskutera hur verksamheten bör styras och ledas för att nå bästa kvalitet långsiktigt.

I sin föredragning på Förbundsförsamlingen underströk Kåre betydelsen av att ansvar för linjeorganisationen respektive de kollegiala beslutsorganen måste tydliggöras. Beslut om budget och resursfördelning ska tas i linjeorganisationen. Studentinflytande och kollegialt inflytande måste säkerställas, vilket ska ske genom formaliserade beslutsprocesser. Uppdraget till dekaner och prefekter måste också vara tydligt, så är enligt utredningen inte fallet idag.

Kåre framförde också vikten av att rektor, dekaner och prefekter förfogar över medel för att kunna göra strategiska satsningar och prioriteringar på sina respektive nivåer. I budgetprocessen måste medel frigöras och utrymme skapas. En fråga som bör ligga på hög nivå, i vårt fall hos rektor, är strategiska rekryteringar. Det är viktigt att diskutera hur en sådan ordning skulle kunna skapas och utformas.

Utredningen kommer också att understryka vikten av ökade basanslag till forskning. Det är bra. Trycket kommer nu från många håll inför den kommande forskningspropositionen att basanslagen måste förstärkas. Av särskild betydelse är då enligt min uppfattning att de nya universiteten och högskolorna ges ökade resurser. Utväxlingen på en sådan satsning skulle vara mycket god.