Det sker en snabb och mycket framgångsrik teknikutveckling inom klimat- och energiområdet. Användningen av förnyelsebar energi ökar, effekten av nya energikällor förbättras, oljeberoendet minskar, återanvändning och återvinning av olika typer av material ökar och effektivare reningsprocesser vid förbränning innebär minskad påfrestning på miljön. Kommunerna har naturligtvis ett stort ansvar i sammanhanget för att genomföra fortsatta satsningar och förbättringar. Ansvaret är bland annat att investera i nya och effektivare anläggningar för hantering av avfall och att informera om och sprida kunskap om hur vi som medborgare och brukare bör agera för att bidra till förbättringar. Teknikutveckling, ökad uppmärksamhet, ökade kunskaper och ökad medvetenhet om den rådande situationen inger hopp. Vi tänker och agerar idag väsentligt annorlunda till gagn för klimatförbättringar. De genomförda intervjuerna bekräftar också bilden av en ökad medvetenhet om de utmaningar som finns.

Mot ovanstående tämligen optimistiska beskrivning och bild kan ställas faktiska händelser som väcker frågor och inger oro. ”På väg hem från vårt sommarställe i Norra Bohuslän till Göteborg senhösten 2014 tvingades vi att köra långa omvägar på grund av kraftiga översvämningar av vattendragen. Något som aldrig hänt oss tidigare. Nästan framme i Göteborg blev det tvärstopp på E6:an på grund av en översvämmad Nordre Älv. Två månader senare upplevde vi en storm på västkusten och ett obehagligt högvatten som nästan nådde rekordnivåer. Vi klarade vår sjöstuga med en decimeter tillgodo. Något är som det inte borde vara”.

De obehagliga upplevelserna av ostyrd natur bekräftas av statistik som visar att utsläppen fortsätter att öka och att vi inte ens i Sverige ser ut att klara de långsiktiga miljömålen. Naturvårdsverket konstaterar i sin årliga uppföljning av de av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen att utvecklingen i miljön är positiv för fyra av målen, negativ för fem och för resterande är riktningen otydlig (se miljömål.se/au). Vi förbrukar långt mer naturresurser än vad vi borde göra baserat på vår folkmängd. Vi behöver alltså inte söka oss till USA, Kina och expanderande tidigare utvecklingsländer för att konstatera att vi förefaller sakna kontroll och att utvecklingen inte har vänt.

2008 drabbades världen och Sverige av en finansiell kris och oro som närmast påminde om krisen på 1930-talet. Det finansiella systemet visade sig inte tåla påfrestningar som följd av kraftigt fallande huspriser i USA. Det finansiella systemet höll på att rasa samman och räddades av stora insatser av offentliga medel. En effekt av krisen blev kraftigt minskad konsumtion och därmed också minskad produktion. Minskning i produktion och distribution innebar minskade utsläpp och förbättrade klimatvärden. När hjulen så smått började rulla igen ökade återigen påfrestningarna på miljön. Det ekologiska systemet klarar inte en högkonjunktur, även om det är långt ifrån någon sådan som västvärlden befinner sig i nu.

Utmaningen är enorm. Tillväxt skapar resurser som kan fördelas så att välfärd i en allmän och klassisk mening kommer fler till del. Men samtidigt innebär tillväxt, ökad produktion och konsumtion stora påfrestningar på det ekologiska systemet. Ett honnörsuttryck idag och en nödvändighet är hållbar tillväxt, men frågan är vad det är för någonting.

Texten är hämtad ur en nypublicerad rapport. Brorström m fl ”Hållbar kommun”, Kommunforskning i Västsverige, rapport 133, sid. 36-37