Tisdagen i Almedalen blev för mig seminarier om forskningskvalitet, samverkan och forskningsfinansiering. Morgonen startades med KK-stiftelsens seminarium som gick under rubriken ”De nya universitetens och högskolornas forskning – en bättre nyckel till tillväxt och jobb”. Här beskrevs delar av en uppföljning över vad som åstadkommits med KK-stiftelsens satsningar på forskningsmiljöer och projekt. Avkastningen i form av ökade kunskaper, ökad kompetens, stärkta nätverk och värdeutveckling för industrin har varit god. Den efterföljande diskussionen med företrädare för olika samhällssektorer bekräftade vikten och samverkan. Mycket kom sedan att handla om hur man kan skapa bättre förutsättningar för att nya universitet och högskolor ska kunna utveckla sina respektive profiler. En fortsatt utveckling av ett diversifierat högskolelandskap måste stödjas. Ett led i detta är att öka basanslagen till de nya universiteten och högskolarna. Här ligger enligt min uppfattning och bedömning en av de viktigaste frågorna framöver för att åstadkomma en gynnsam utveckling av svensk forskning. Flera av högskolorna, Högskolan i Borås är en av dessa, har en mycket god utväxling på det tilldelade och begränsade basanslaget, men vi närmar oss ett läge där vi slår i taket för hur mycket vi kan växla upp de fasta medlen. Vi måste ha en starkare grund att stå på för att klara av att ta oss till nästa nivå. Vi har visat att vi kan. Jag ser fram emot ett genombrott för vår argumentation i form av ökade anslag i den kommande forskningspropositionen.

Det andra seminariet var i regi av Vetenskapsrådet och hade rubriken ”Forskningens framtid – hur skapar vi bättre förutsättningar?”. Detta seminarium handlade om Vetenskapsrådets kommande inspel till regeringen angående forskningspropositionen och deras uppfattningar i den rubricerade frågan. En av föredragshållarna var forsknings- och utbildningsministern Helene Hellmark Knutsson. Ministern betonade forskningens stora nationella betydelse och den uppbackning som finns för forskning. En tydlig och viktig markering var att vi inte kan ha en motsättning mellan den fria forskningen och den tillämpade. Båda är självfallet lika viktiga. Jag håller med. Ministern talade också om ökad rörlighet. Det ska vara enklare för forskare att komma tillbaka till den akademiska världen efter att de till exempel varit några år i näringslivet. Rörlighet och kvalitetsutveckling handlar också om satsning på unga forskare. Ministern tog upp frågan om basanslag och kommer basanslagen att öka, så betonade ministern att detta ställer stora krav på det akademiska ledarskapet. Mycket viktigt att nämna är också formuleringen att ”det finns nationella universitet och högskolor”. Borta är benämningen regionala högskolor. Bra!

Från övriga föredragshållare och kommentatorer kan nämnas:
• Risktagandet i kommande forskningssatsningar måste öka.
• Den kritiska massan är viktig. En grupp måste omfatta minst 10-15 personer.
• Det är positivt med fria forskningsmedel men det måste finnas en miljö att utgå från.
• Vetenskapsrådet arbetar med att formalisera bedömningskriterier för att bidra till ökad rättvisa och jämställdhet.

Jag ser fram emot intressanta inlägg och debatter om inriktningen på och innehållet i den kommande forskningspropositionen.

Nu är jag på väg tillbaka till Västkusten.

Trevlig sommar!