Månad: juni 2015 (sida 2 av 2)

Styrelsemöte gav akademierna en större självständighet

En rad viktiga beslut fattades vid styrelsen för Högskolan i Borås sammanträde den gångna veckan. Högskolans verksamhetsplan för 2016-2018, som beskriver strategiska satsningar på sju fokusområden fastställdes. Planen innebär en mycket tydlig inriktning påvåra strategiska satsningar och vilka kvaliteter i verksamheten som för oss vidare mot målbilden om att bli det tredje universitetet i Västsverige. Styrelsen fattade ocksåbeslut om en ny styrmodell eller kanske snarare revidering av den befintliga. Två förändringar är att akademierna i den nya styrmodellen direkt tillförs 90 procent av sitt intjänande mot tidigare 80 procent och att omfattningen på den externa forskningsfinansieringen tilldelas en större betydelse i fördelningen av anslaget till forskning. Syftet är att öka akademiernas självständighet och uppmuntra till att söka externa medel till forskning.

Styrelsen behandlade också planeringsförutsättningar för samma period och beslutade om preliminära ramar. Vårändringsbudgeten innebär för högskolans del ett utökat utbildningsuppdrag och mera resurser, nu expanderar verksamheten igen. I och med styrelsens beslut om verksamhetsplan och preliminära ramar har förutsättningarna för planerings- och budgetarbetet inom akademierna och verksamhetsstödet klargjorts.

På styrelsen behandlades ocksåsom ett informationsärende ansökan om examensrättigheter på forskarnivå inom området: Människan i vården. En fortsatt bearbetning av ansökan sker nu med sikte påett beslut i styrelsen den sjunde oktober om att ansöka. Därefter skickas senast den 15 oktober ansökan till Universitetskanslersämbetet för prövning och beslut. Människan i vården är ett starkt forskningsområde för högskolan. Det är en etablerad miljö med många viktiga publicerade forskningsresultat och intressanta pågående och planerade projekt. Utmaningen är som brukligt i dessa sammanhang att göra området rättvisa i den beskrivning som upprättas. Vi arbetar vidare och med goda råd med oss från styrelsen.

I förra veckan sammanträde också styrelsen för Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF). Det är mycket lärorikt och givande på alla sätt och vis att vara medlem i styrelsen och diskutera och ta ställning till, för sektorn, viktiga frågor och utmaningar. Vid styrelsemötet denna gång var de större ärendena det nordiska universitets- och högskolesamarbetet, ledningsutredningens preliminära slutsatser och rekommendationer samt SUHF:s kommande inspel till arbetet med forskningspropositionen. Vad gäller inspelet finns det stor sammanstämmighet mellan lärosätena i flera viktiga frågor och inte minst av betydelsen av kraftigt ökade bas- och fakultetsanslag.    

Inga kommentarer

Hållbar välfärd – kvalitet och finansiering

Behoven av en utbyggnad och förstärkning av skola, vård och omsorg är mycket stora. Det förs en intensiv debatt i landet om hur vi ska komma tillrätta med bristande kvalitet på den svenska skolan. Åsikterna är många och divergerande men de har det gemensamt att insatser av olika slag kostar pengar. Besluten och åtgärderna, vilka de nu är, fordrar ekonomiska resurser. Antalet äldre och äldre/äldre ökar kraftigt och med det behovet av stora resurser för att upprätthålla en hög kvalitet. Utredningar har visat på stora behov av intäktsförstärkningar för att kunna finansiera utbyggnaden och upprätthålla hög kvalitet samtidigt som det kommer att råda betydande personalbrist. Så om finansieringen ordnas så kanske inte det har någon betydelse, det finns inte tillräckligt med personal för att utföra de tjänster och de arbeten som krävs. Men i vilket fall som helst måste finansieringsfrågorna diskuteras och vilka intäktskällor som finns och som kan skapas klargöras.

Det finns också övergripande hot mot en hållbar välfärd. 2000-talet har präglats av individualisering. Den egna enskilda individen ska förverkliga sina ideal och drömmar och det finns inga gränser för vad som kan uppnås. Nina Björk för i boken ”Lyckliga i alla sina dagar” ett intressant resonemang om utopier (Björk 2012). Hon menar att medan det i ett individperspektiv är högst relevant och accepterat att motivera egna planer och satsningar med att ”The sky is the limit” är det flummigt, inte accepterat och orealistiskt att tala om utopier i det kollektiva perspektivet. Den enskilde kan nå hur långt som helst men att skapa ett rättvist samhälle är en omöjlighet, en utopi.

Vi påminner oss i sammanhanget viktiga och optimistiska samhällsvetenskapliga texter från bland annat nobelpristagaren Elinor Ostrom (se till exempel Ostrom 1990) om hur samarbete, förtroende och ansvar ligger till grund för en samhällsmodell som vare sig baseras på marknad eller hierarki. Resursfördelning och hantering av gemensamma tillgångar hanteras genom informella överenskommelser baserade på förtroende och samarbete. På det sättet hanteras utmaningar och skapas utvecklingskraft.

En annan kritisk betraktelse av samhällsutvecklingen är ekonomhistorikern Fergusons texter och bidrag till debatten (Ferguson 2013). Han menar att generationskontraktet är brutet. Vår generation är inte beredd till försakelser för att kommande generationer ska få tillgång till det välstånd som vi har, vilket sannolikt samtidigt innebär att kommande generationer inte är beredda att sörja för de som kommer efter, de kanske inte heller är beredda att ta hand om oss ordentligt som ställt till det. Ett ytterligare betraktelsesätt som beskriver och problematiserar individualiseringen är Robert Putnams i boken ”Bowling Alone” (Putnam 2000). Amerikanerna gör allt mindre tillsammans och bilden för detta fenomen är att man numera går ensam till bowlinglokalen och ensam spelar några serier.

Regeringen har aviserat att tillsätta en utredning i syfte att ersätta styrmodellen New Public Management (NPM). Det är en märklig idé eftersom NPM inte är en sammanhållen styrmodell utan består av en rad olika delar som dessutom i vissa avseenden är konkurrerande. Till exempel betraktas ofta såväl resultatstyrning som processtyrning vara delar av NPM, vilket är anmärkningsvärt eftersom styrmodellerna är varandras principiella motsatser. Resultatstyrning handlar om vad som uppnås och processtyrning om hur verksamheten bedrivs. Istället för att fokusera på en styrmodell som uppfattas vara boven i dramat för en väl fungerande offentligt finansierad verksamhet borde ett helhetsgrepp tas kring framtida välfärdsmodeller och hur välfärden ska organiseras. Frågor som bör ställas är vilken den ideala modellen för svensk samhällsorganisation är, vad som är genomförbart utifrån utvecklingslinjer och etablerade traditioner och modeller samt vilka modeller som är möjliga i kombinationen ideal och förutsättningar. Rubriken skulle kunna vara ” Ett hållbart samhälle med hållbar tillväxt”.

Texten är hämtad ur en nypublicerad rapport. Brorström m fl Hållbar kommun”, Kommunforskning i Västsverige, rapport 133, sid. 39-41

Inga kommentarer

Hållbart klimat

Det sker en snabb och mycket framgångsrik teknikutveckling inom klimat- och energiområdet. Användningen av förnyelsebar energi ökar, effekten av nya energikällor förbättras, oljeberoendet minskar, återanvändning och återvinning av olika typer av material ökar och effektivare reningsprocesser vid förbränning innebär minskad påfrestning på miljön. Kommunerna har naturligtvis ett stort ansvar i sammanhanget för att genomföra fortsatta satsningar och förbättringar. Ansvaret är bland annat att investera i nya och effektivare anläggningar för hantering av avfall och att informera om och sprida kunskap om hur vi som medborgare och brukare bör agera för att bidra till förbättringar. Teknikutveckling, ökad uppmärksamhet, ökade kunskaper och ökad medvetenhet om den rådande situationen inger hopp. Vi tänker och agerar idag väsentligt annorlunda till gagn för klimatförbättringar. De genomförda intervjuerna bekräftar också bilden av en ökad medvetenhet om de utmaningar som finns.

Mot ovanstående tämligen optimistiska beskrivning och bild kan ställas faktiska händelser som väcker frågor och inger oro. ”På väg hem från vårt sommarställe i Norra Bohuslän till Göteborg senhösten 2014 tvingades vi att köra långa omvägar på grund av kraftiga översvämningar av vattendragen. Något som aldrig hänt oss tidigare. Nästan framme i Göteborg blev det tvärstopp på E6:an på grund av en översvämmad Nordre Älv. Två månader senare upplevde vi en storm på västkusten och ett obehagligt högvatten som nästan nådde rekordnivåer. Vi klarade vår sjöstuga med en decimeter tillgodo. Något är som det inte borde vara”.

De obehagliga upplevelserna av ostyrd natur bekräftas av statistik som visar att utsläppen fortsätter att öka och att vi inte ens i Sverige ser ut att klara de långsiktiga miljömålen. Naturvårdsverket konstaterar i sin årliga uppföljning av de av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen att utvecklingen i miljön är positiv för fyra av målen, negativ för fem och för resterande är riktningen otydlig (se miljömål.se/au). Vi förbrukar långt mer naturresurser än vad vi borde göra baserat på vår folkmängd. Vi behöver alltså inte söka oss till USA, Kina och expanderande tidigare utvecklingsländer för att konstatera att vi förefaller sakna kontroll och att utvecklingen inte har vänt.

2008 drabbades världen och Sverige av en finansiell kris och oro som närmast påminde om krisen på 1930-talet. Det finansiella systemet visade sig inte tåla påfrestningar som följd av kraftigt fallande huspriser i USA. Det finansiella systemet höll på att rasa samman och räddades av stora insatser av offentliga medel. En effekt av krisen blev kraftigt minskad konsumtion och därmed också minskad produktion. Minskning i produktion och distribution innebar minskade utsläpp och förbättrade klimatvärden. När hjulen så smått började rulla igen ökade återigen påfrestningarna på miljön. Det ekologiska systemet klarar inte en högkonjunktur, även om det är långt ifrån någon sådan som västvärlden befinner sig i nu.

Utmaningen är enorm. Tillväxt skapar resurser som kan fördelas så att välfärd i en allmän och klassisk mening kommer fler till del. Men samtidigt innebär tillväxt, ökad produktion och konsumtion stora påfrestningar på det ekologiska systemet. Ett honnörsuttryck idag och en nödvändighet är hållbar tillväxt, men frågan är vad det är för någonting.

Texten är hämtad ur en nypublicerad rapport. Brorström m fl ”Hållbar kommun”, Kommunforskning i Västsverige, rapport 133, sid. 36-37 

Inga kommentarer
Nyare inlägg