Månad: november 2015

Utbildning och forskning hör ihop

Universitet och högskolor handlar om utbildning och forskning. Det är själva poängen att parallellt bedriva utbildning och forskning med ambitionen att forskningsanknyta all utbildning. Innebörden av forskningsanknytning är oklar och jag delar den uppfattning som framförts i utredningen ”Högre utbildning under 20 år” att ett klargörande krävs. Men det finns utan att fördjupa sig i en diskussion om innebörden konkreta problem och utmaningar i ambitionen att forskningsanknyta utbildningen. En sådan är att forskare inte alltid medverkar i den utsträckning som är önskvärd i utbildningsverksamheten. Det är en helt berättigad synpunkt som ofta framförs från studenter att de mest meriterade forskarna, det vill säga professorerna, sällan syns i undervisningen vare sig på grundläggande nivå eller på avancerad nivå. Det är också ett bekymmer att många lärare avstår från att delta i forskningsverksamhet utan koncentrerar sig uteslutande på utbildning. Förklaringarna till detta kan vara många, bland annat att omfattningen på undervisningen inte möjliggör att delta i forskningsverksamhet. Vilken förklaringarna än är så är det ett bekymmer.

Frågan inställer sig då hur utmaningen kan hanteras och hur vi bygger starka kompletta akademiska miljöer. Notera nu att jag inte talar om Högskolan i Borås utan universitet och högskolor i allmänhet. Det handlar för det första om ledarskap. Chefer måste aktivt verka för att lärare och forskare medverkar i både utbildning och forskning. Chefer måste också göra prioriteringar så att satsningar görs på strategiska områden, det måste vara tillåtet att diskutera hur medarbetares forskningstid används och försöka styra den till prioriterade strategiska områden. Det ligger ett stort ansvar på rektorer, dekaner och prefekter, studierektorer och forskningsledare att profilerade, starka och kompletta akademiska miljöer byggs.

För det andra är det en fråga om resurser. Ju mer resurser till utbildning och forskning desto lättare naturligtvis att satsa på att bygga ihop utbildning och forskning. Så mycket mer resurser kommer inte under de närmaste åren att tillföras vår sektor högre utbildning och forskning. Det som i så fall behöver göras är att öka de fasta forskningsanslagen genom omfördelning. Genom ökade fasta forskningsanslag skapas förutsättningar för en ökad långsiktighet i planeringen och strategiska prioriteringar av verksamheten. Låt oss hoppas att den kommande forskningspropositionen kommer att innebära väsentligt stärkta fasta forskningsanslag.

En tredje åtgärd är att tilldela högskolor och universitet ett samlat ramanslag för utbildning och forskning. En sådan förändring från regeringen och riksdagens sida skulle vara en betydelsefull och stark markering av att utbildning och forskning hör ihop och att vi äger rätt att disponera resurserna på ett sätt som strategiskt stärker utbildning och forskning. Samtidigt gäller även vid ett samlat ramanslag ett strikt återrapporteringskrav på hur mycket resurser som förbrukas i utbildning respektive forskning. En uppföljning måste kunna göras dels över tid över resursförbrukningen, dels i förhållande till hur det samlade anslaget har beräknats för utbildningsuppdraget och forskningen. Ett samlat anslag ökar frihetsgraden, men är framförallt en markering av att utbildning och forskning hänger samman. Det finns ingen anledning för regering och riksdag att tveka över denna förändring.

1 kommentar

Certifierat miljöledningssystem och vår värdegrund

2012 certifierades Högskolan i Borås miljöledningssystem. Efter många vedermödor hade trådarna knutits ihop alltifrån policy och målformuleringar till regler och rutiner för inköp, resor och hantering av kemikalier. Vi ansökte och vi fick vårt certifikat. Vi har sedan dess fortsatt att utveckla vårt miljöledningssystem, men framförallt har vi satsat mycket kraft och energi på att utveckla innebörden av hållbar utveckling och tillämpning av ett brett perspektiv på hållbar utveckling i utbildning och forskning. För att en kurs ska hållbarhetsdiplomeras eller ett forskningsprojekt klassificeras under rubriken hållbar utveckling fordras att fenomenet problematiseras och att flera perspektiv innefattas.

Över tid har synsättet vunnit acceptans samtidigt som medvetenheten om innebörden av hållbar utveckling ökat, även om utmaningar fortfarande finns vilket jag påpekat i en blogg som publicerades för några veckor sedan. Den ökade medvetenheten och det ökade engagemanget för att Högskolan i Borås ska vara den hållbara högskolan bekräftades också av den revision som genomförts i veckan av vårt miljöledningssystem och av vårt arbete med hållbar utveckling. Vi fick goda vitsord för vårt systematiska arbete. Det är mycket positivt, men mest glädjande var just att revisorn konstaterade ett stort och ökat engagemang hos alla.

En del i att vara den hållbara högskolan är att vi som medarbetare står på en stabil och gemensam värdegrund. Under hösten har vi på en rad olika sätt och i olika grupperingar och sammanhang resonerat om innebörden av en värdegrund och våra utgångspunkter för en gemensam värdegrund vid högskolan. Vi har att förhålla oss till den statliga värdegrunden byggd på rättsliga principer, våra sedan tidigare fastlagda kärnvärden – välkomnande, gränsöverskridande och utmanande – och den vision styrelsen beslutat om som bland annat innefattar att studentens lärande ska sättas i centrum. Vi har en grund att utgå från och vårt fortsatta värdegrundsarbete handlar enligt mångas uppfattning om hur vi svarar upp mot det som, så att säga, redan gäller snarare än att finna nya formuleringar. Nästa större gemensamma sammankomst för att diskutera vår värdegrund är den 16 december då begreppen akademiskt ansvar och akademisk frihet ska diskuteras i förhållande till den grund som successivt vuxit fram och blivit allt robustare.

Inga kommentarer

Ett erbjudande till riksdagspolitikerna

Jag har tillsammans med rektorerna Mikael Alexandersson från Högskolan i Halmstad och Kerstin Norén från Högskolan Väst och träffat företrädare för näringsutskottet och utbildningsutskottet i riksdagshuset. Vi beskrev hur vi som företrädare för mindre lärosäten ser på den kommande forskningspropositionen och vad som är viktiga prioriteringar. Frågan vi fick var: Vad är ert erbjudande till att bidra till högre kvalitet i utbildning och forskning och till en gynnsam samhällsutveckling? Vi slog fast att den mest angelägna förändringen är en ökning av de fasta forskningsanslagen. Vi företräder alla tre lärosäten med en mycket kraftig uppväxling av de fasta forskningsanslagen. Det vill säga de externa medlen är betydligt större än de fasta forskningsanslagen. För att ta oss till nästa nivå behövs en bättre balans mellan utbildning och forskning det vill säga en väsentlig ökning av det fasta forskningsanslaget. Det vi erbjuder är starkare forskningsanknytning av utbildningen och en ytterligare förstärkning av de profilområden vi har som alla bygger på en nära samverkan med organisationer i vår omvärld. Vi bedriver framgångsrik forskning som publiceras och citeras samtidigt som vi i nära samverkan medverkar till utveckling av produkter och tjänster. Regeringen och riksdagen måste se till att den typen av miljöer premieras och ges goda förutsättningar till gagn för utveckling av näringsliv och offentlig verksamhet. Vi talade också om vårt gemensamma erbjudande att utreda förutsättningarna för etablering av ett centrum för utbildning och forskning inom området digitalisering. Vi talar då om digitalisering i en bred bemärkelse: alltifrån tekniker och nya applikationer till tillämpning och effekter inom verksamhetsområden såsom energi, utbildning och vård. De västsvenska lärosätena har tillsammans en hög kompetens och stor kapacitetet inom området digitalisering och etablering av ett centrum är av stort nationellt intresse. Vi förväntar oss inga beslut om och medel för etablering direkt utan ett uppdrag att närmare beskriva innehållet i och organisationen för ett nyetablerat centrum. Ett ytterligare erbjudande är att vara piloter för en modell där regeringen ger lärosätena efter dialog ett tydligt uppdrag att profilera och utveckla en specifik verksamhet. Regeringen tillskjuter medel – vi gör ett specifikt åtagande och efter en fyraårsperiod sker en skarp utvärdering mot uppsatta mål. En intressant modell värd att testa.

Inga kommentarer

Högskolans samverkansarbete får högsta betyg

I måndags var jag i Svenljunga kommun och presenterade högskolans verksamhet, utmaningar och målsättningar i kommunfullmäktige. Det var den tredje kommunen och det tredje fullmäktige som jag besökte under hösten. Min plan är att under året besöka alla kommuner i Sjuhäradsregionen och ytterligare några kommuner i vår närmaste omvärld. Syftet är att sprida information och kunskap om vår verksamhet. Det är många som ser förvånade ut jag nämner att vi varje år möter 13 000 studenter, att högskolan har en forskningsbudget på 140 miljoner och att vi bedriver egen forskarutbildning med egna examensrättigheter. Det är viktigt för högskolan att många är bekanta med vår verksamhet och inriktning. Vi har också ett ansvar för att nå ut med information, öppna upp för synpunkter och kommentarer på vår verksamhet liksom lägga en grund för utveckling av samarbetet. Jag vet inte hur vanligt det är med återkommande besök i kommunerna och möten med politiker och tjänstemän, men för vår del är det självklart att vara aktiva och på många olika sätt möta företrädare för organisationer av skilda slag i vår omvärld. Inom det, som sedan tio år tillbaka varit högskolans motto och mission: Vetenskap för profession, har ett förhållningssätt utvecklats. Vi prioriterar samverkan och att bedriva utbildning och forskning med utgångspunkt från praktikens villkor och problemställningarna. Exemplen på forskningsprojekt med denna utgångspunkt är otaliga. Jag tror till och med att det är så att samverkan har blivit för givet taget och är starkt integrerat i den vardagliga verksamheten vid högskolan. En intressant fråga är om samverkan, som inte baserar sig på förekomsten av formella strukturer och en stor samverkansavdelning, kan beskrivas på ett rättvisande sätt. Det är en utmaning att beskriva det som sitter i väggarna. Det är mycket lättare att beskriva det som sitter väggarna. I slutet av förra veckan fick vi besked från Vinnova hur bedömningen av vårt samverkansarbete baserat på en beskrivande rapport sammanställd av lärosätet utfallit. 27 lärosäten har deltagit. Av dessa fick tolv högsta betyg, det vill säga en trea. Vi är ett av dessa tolv lärosäten, uppenbarligen är det möjligt att beskriva ett genuint och integrerat samverkansarbete. Betyget är mycket glädjande och vi går nu vidare med stor entusiasm till steg två i Vinnovas arbete med att utforma en modell för värdering av samverkan.

Inga kommentarer