I måndags var jag i Svenljunga kommun och presenterade högskolans verksamhet, utmaningar och målsättningar i kommunfullmäktige. Det var den tredje kommunen och det tredje fullmäktige som jag besökte under hösten. Min plan är att under året besöka alla kommuner i Sjuhäradsregionen och ytterligare några kommuner i vår närmaste omvärld. Syftet är att sprida information och kunskap om vår verksamhet. Det är många som ser förvånade ut jag nämner att vi varje år möter 13 000 studenter, att högskolan har en forskningsbudget på 140 miljoner och att vi bedriver egen forskarutbildning med egna examensrättigheter. Det är viktigt för högskolan att många är bekanta med vår verksamhet och inriktning. Vi har också ett ansvar för att nå ut med information, öppna upp för synpunkter och kommentarer på vår verksamhet liksom lägga en grund för utveckling av samarbetet. Jag vet inte hur vanligt det är med återkommande besök i kommunerna och möten med politiker och tjänstemän, men för vår del är det självklart att vara aktiva och på många olika sätt möta företrädare för organisationer av skilda slag i vår omvärld. Inom det, som sedan tio år tillbaka varit högskolans motto och mission: Vetenskap för profession, har ett förhållningssätt utvecklats. Vi prioriterar samverkan och att bedriva utbildning och forskning med utgångspunkt från praktikens villkor och problemställningarna. Exemplen på forskningsprojekt med denna utgångspunkt är otaliga. Jag tror till och med att det är så att samverkan har blivit för givet taget och är starkt integrerat i den vardagliga verksamheten vid högskolan. En intressant fråga är om samverkan, som inte baserar sig på förekomsten av formella strukturer och en stor samverkansavdelning, kan beskrivas på ett rättvisande sätt. Det är en utmaning att beskriva det som sitter i väggarna. Det är mycket lättare att beskriva det som sitter väggarna. I slutet av förra veckan fick vi besked från Vinnova hur bedömningen av vårt samverkansarbete baserat på en beskrivande rapport sammanställd av lärosätet utfallit. 27 lärosäten har deltagit. Av dessa fick tolv högsta betyg, det vill säga en trea. Vi är ett av dessa tolv lärosäten, uppenbarligen är det möjligt att beskriva ett genuint och integrerat samverkansarbete. Betyget är mycket glädjande och vi går nu vidare med stor entusiasm till steg två i Vinnovas arbete med att utforma en modell för värdering av samverkan.