Varje år arrangerar UKÄ och SUHF en rektorskonferens förlagd till Steningevikkonferens i Märsta. Till konferensen kommer regelbundet ministern för högre utbildning och forskning för att presentera och kommentera aktuella frågor inom utbildnings- och forskningspolitiken. Så också denna gång.

Ministern inledde med att tala om den oro som råder i världen, de stora flyktingströmmarna i Europa och de väsentligt förändrade förutsättningarna för samhällsutvecklingen som råder, Tämligen mycket tid ägnades naturligt åt omvärldsperspektivet med fokus på konsekvenserna och utmaningarna som den nya situationen innebär, såväl kortsiktigt som långsiktigt.

Två frågor dominerade i presentationen, i den frågestund och diskussion som följde. Den ena var hur forskningens kvalitet ska mätas. Uppenbart var att regeringen inte kommer att gå vidare med den modell för mätning av forskningens kvalitetet som Vetenskapsrådet utarbetat och föreslagit. Men betonade minister någon form av modell för bedömning av forskningen måste finnas. Det är viktigt enligt min uppfattning att vi från universitet och högskolor nu tar initiativ och talar om hur vi vill ha det. Ett gemensamt arbete skulle kunna bedrivas i SUHF:s regi.

Den andra frågan var skolan och lärarutbildningen. Problemen med skolan är kända med stort behov av kvalitetsförstärkning och ökad status för professionen som i sin tur innebär ökad attraktivitet för läraryrket. Med ökad attraktivitet följer ökat söktryck till våra lärarutbildningar och möjlighet att fortsätta förstärka utbildningarna. Många åtgärder har vidtagits och kommer att vidtas. Men förändring tar tid samtidigt som behovet ökar och trycket som följd av nyanlända barn och ungdomar. Alldeles uppenbart är att rejäla satsningar måste göras och rejält med resurser måste tillföras. Den planerade utbyggnaden av lärarutbildningen kommer inte att räcka till enligt statsrådet.

Bristen på och vikten av ökad jämställdhet inom akademin påpekades också, Däremot sas det nästan inget om den kommande forskningspropositionen. Risken är väl att det blir en tunn propositionen i den meningen och att begränsat med nya medel tillförs. Låt oss hoppas att jag har fel och att regeringen ser betydelsen av att satsning på utbildning och forskning är medel för att hantera de stora utmaningar vi står inför.