I måndags var jag på seminarium i regi av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA). Rubriken på seminariet var: Dags att prioritera den högre utbildningen i kunskapspolitiken. Det är positivt att IVA på det här sättet uppmärksammar utbildning och i relation till den kommande forskningspropositionen. Den första föredragningen hölls av forsknings- och utbildningsministern Helene Hellmark Knutsson som avslutade med kommentarer till det som framförts under seminariet och ytterligare resonemang om utmaningar och möjligheter i utbildnings- och forskningspolitiken. Intressanta föredragningar hölls bland annat av Mats Benner, Sverker Sörlin och Lars Haikola. Jag nöjer mig i denna text att återge och kommentera något av det som ministern framförde.

Det är en stark betoning av betydelsen av att utbildning och forskning hänger ihop. Som följd av stora satsningar på forskning under det senaste decenniet har utbildning och forskning glidit isär. Det är enligt ministern nödvändigt att återupprätta balansen mellan utbildning och forskning och den kommande forskningspropositionen kommer också tydligt innefatta kopplingen mellan utbildning och forskning och betydelsen av kompletta utbildnings- och forskningsmiljöer. I resonemanget om relationen mellan utbildning och forskning innefattas också ställningstagandet att det ska finnas utbildning och forskning i hela landet. En tydlig signal från regeringen är att vi alla ska bygga kompletta miljöer och att vårt system ska vara unitärt. Alla har i grunden samma uppdrag, det vill säga att bedriva utbildning och forskning. Samtidigt betonar ministern att alla inte kan göra allt och att lärosätenas erbjudanden måste spetsas för att attrahera medarbetare, studenter och samverkanspartners, nationellt och internationellt. En given tolkning är att ministern öppnar för en utvecklad dialog med lärosätena med möjligheter att i en sådan dialog formulera och komma överens om särskilda specifika uppdrag till gagn för profilering och kvalitet.

Även denna gång talade Helen Hellmark Knutsson om vikten av ökade basanslag och det är bara att instämma. Vi behöver en stabilare grundfinansiering för att kunna göra egna strategiska satsningar i syfte att bygga kompletta och starka forskningsmiljöer. Ministern påpekade att de ökade basanslagen inte ska användas till att anställa fler forskare utan till att ge redan anställda forskare och lärare bättre förutsättningar. Det är även viktigt att vi verkar för ökad mobilitet. Lärosätenas ansvar för kvalitet och kvalitetsutvecklingen betonades och även om det inte uttalades så tydligt ligger i det att en bättre uppföljning än idag måste ske av hur resurserna används och hur vi åstadkommer förändringar med ökade basanslag.

En annan stark betoning gjordes av vikten av samverkan. Nyttiggörandet av forskningsresultat måste öka och här har lärosätena ett stort ansvar. Forskare ska, framhöll ministern, definiera forskningsproblem och projekt utifrån nyfikenhet, men måste också acceptera att forskning ska bedrivas utifrån samhälleliga behov. Politiken och riksdagen har en viktig roll att spela i prioriteringar av forskningsinsatser. En sådan prioritering är utgångspunkterna för den kommande forskningspropositionen nämligen att de stora samhällsutmaningar och möjligheterna måste beforskas. Dessa är enligt ministern klimatomställning, digitalisering och Life-Science.