Månad: juli 2016

Givande Almedalsmix med handel, tillträdesregler och högskolors betydelse

Jag avslutade min Almedalsvecka med tre seminarier. Först om ”Framtidens handel och digitaliseringens betydelse”. Anita Radon från vårt lärosäte och centrumbildningen Swedish Institute for Innovative Retailing (SIIR) gav en presentation av några aktuella forskningsprojekt kring digitala tillämpningar i handeln och pekade på såväl möjligheter som hinder. QR-koder med produktinformation om till exempel hållbarhet betyder inget om inte kunderna använder dem. Enkla överskådliga betalningslösningar över nätet används inte om de inte samtidigt framstår som hundraprocentigt säkra. Det behövs mera forskning som studerar verktygen, bland annat i relation till de förändrade förutsättningar som de kan innebära för personal i detaljhandeln. I det efterföljande panelsamtalet berördes den kommande forskningspropositionen och behovet av specialdestinerade medel till handelsforskning. Jag passade på att informera om den skrivelse som de västsvenska lärosätena skickat till regeringen och där vi önskar ett uppdrag att utreda förutsättningarna att få en etablering av ett Centrum för forskning om digitalisering i Västsverige.

Mitt andra seminarium handlade om tillträde till högre utbildning. Det är en synnerligen omfattande mängd regler som idag styr tillträdet till högre utbildning både vad gäller behörighet och urval. En utredning har tillsatts med Jörgen Tholin som utredare och som ska reda i systemet och redovisa ett enklare förslag. Jörgen var moderator vid seminariet och frågade på ett mycket insiktsfull, klargörande och underhållande sätt en bra panel om uppfattningar i olika frågor som är av avgörande betydelse för systemets konstruktion. Det blev ett mycket givande seminarium där vi i auditoriet fick redovisa uppfattningar i olika frågor med gröna och röda lappar. Jag ser framemot fortsättningen.

I det för min del sista Almedalsseminariet var jag med i panelen. Det behandlade högskolornas regionala betydelse för utbildningsnivå och tillväxt. Det inleddes med redovisning av en effektstudie som Högskolan Väst och Västra Götalandsregionen genomfört och där högskolans betydelse för Fyrbodal studerats. Det avslutades med en paneldiskussion med företrädare för högskolor och näringsliv ledd av Maria Derner. Alla bejakade betydelsen av att studier genomförs av högskolornas betydelse för tillväxt, utveckling och kvalitet inom andra samhällssektorer. Jag delar den uppfattningen, men utgångspunkten ska inte vara att påvisa att den reform som genomfördes med start 1977 ska legitimeras eller ifrågasättas. Omgivningen och villkoren har förändrats i grunden och att ställa högskolornas verksamhet idag mot de motiv som fanns för 40 års sedan är inte meningsfullt. Det innebär alltså inte att lärosätenas betydelse inte ska studeras och noggrant utvärderas till grund för verksamhetsutveckling. Det är viktigt och vi kommer själva efter sommarsemestern ta upp en diskussion med Västra Götalandsregionen om en studie.

Snart sätter jag mig på planet på väg tillbaka till Västsverige och semester. Det har varit en mycket intensiv och berikande vecka i Visby med en mängd intressanta diskussioner och möten. Jag kommer att ta med mig många nya insikter och kunskaper hem. En sammanfattande blogg om Almedalen publiceras i mitten av augusti.

Jag önskar alla en trevlig sommar!

Inga kommentarer

Nyanlända, livslångt lärande och ”Högskoleläckan” på SUHF i Almedalen

På onsdagen under Almedalsveckan genomfördes, de nu nästan traditionsenliga, Sveriges Universitets- och Högskoleförbunds (SUHF) seminarierna. I år var det tre stycken. Det första inleddes med att lärosätenas arbete med och för nyanlända diskuterades. Redovisningar gjordes av vad universitet och högskolor kan göra och gör. Vi måste möta det stora behov som finns och det är synnerligen viktigt att vi snabbar på våra processer för att kunna anta nyanlända. En viktig fråga som diskuterades var också vilka möjligheter som finns för att stödja nyanlända som ännu inte fått uppehållstillstånd. Hinder av olika karaktär försenar möjligheten att göra entré på arbetsmarknaden eller påbörja studier.

Därefter följde ett seminarium om livslångt lärande med en rad viktiga påpekanden. Deltagare var bland annat ministern för högre utbildning och forskning. Jag hade förmånen att efter presentationerna sammanfatta och lämna några kommentarer. Följande fyra saker framfördes:

  1. Det finns många argument för att fokusera på det livslånga lärandet. Yrkeslivet är i snabb förändring och universitet och högskolor har ett ansvar för att göra det möjligt för yrkesutveckling och anpassning till nya villkor. Många saker nämndes och det jag själv lade till var en successiv och nödvändig övergång till en cirkulär ekonomi.
  2. Det finns mycket fakta i målet om hur studenter väljer utbildningar. Hur utbildningsutbudet ser ut och vilka förändringar som skett över tid. Lars Haikolas, utredning ”Högre utbildning under 20 år” är en guldgruva och en bas för kommande diskussioner kring hur ersättningssystemet inom utbildning på grundläggande och avancerad nivå bör reformeras.
  3. Vi kan göra mer uppdragsutbildning. Mötet med praktiskt verksamma med lång arbetslivserfarenhet är berikande för våra lärare och forskare och kvalitetsdrivande. Men vi måste se upp så att en fokusering och ökad omfattning på uppdragsutbildning inte innebär att våra mest erfarna lärare väljer att bara medverka i uppdragsutbildningen och inte möter våra studenter på grundläggande och avancerad nivå.
  4. Vi måste inom våra anslag erbjuda fler fristående kurser, bland annat för att inspirera och stödja individer som känner sig osäkra inför fortsatta studier att våga ta steget till högre utbildning. En kurs på 7,5 högskolepoäng kan vara starten på något som senare blir en hel programutbildning. Den fristående kursen sänker trösklarna för studier på universitet och högskola.

Den tredje delen behandlade användningen av sociala medier för att driva frågor och debattera den högre utbildningen och forskningens förutsättningar, roll, utveckling, organisering och utmaningar. Exemplet var Facebooksidan ”Högskoleläckan” och dess betydelse och begränsningar.

 

Inga kommentarer

Mätning av forskningens kvalitet

Idag har jag deltagit i ett Almedalsseminarium som handlade om hur forskningens kvalitet kan och bör mätas. Bakom arrangemanget stod Vetenskapsrådet och moderator var Vetenskapsrådets ordförande Agneta Bladh. Deras generaldirektör Sven Stafström höll den inledande presentationen och informerade om att rådets styrelse och ledning beslutat att gå vidare med frågan om att utveckla ett system för mätning av forskningens kvalitet. Utgångspunkter för det fortsatta arbetet är bland annat ett internationellt perspektiv och jämförbarhet över tid. Han var tydlig med att utvecklingsarbetet ska ske i nära samverkan med universitet och högskolor liksom Vinnova, vars modell för bedömning av samverkan måste synkroniseras med Vetenskapsrådets modell för att mäta påverkan på det omgivande samhället. Därefter följde Charlotte Brogren, generaldirektör på Vinnova, som kommenterade de genomförda utvärderingarna av samverkan och uttryckte förhoppning om stöd för ett fortsatt arbete. Dessa så kallade piloter uppfattas vara framgångsrika och har gett många nya perspektiv på vad bra samverkan med det omgivande samhället kan vara.

Vid den efterföljande paneldiskussionen, där jag hade förmånen att medverka och hävda betydelsen av att forskning, forskarutbildning och utbildning på grundläggande och avancerad nivå kopplas samman och att idén om kompletta akademiska miljöer eller sammanhållna kunskapsmiljöer är en utgångspunkt för utvärdering. Det är viktigt att en utgångspunkt vid utvärdering är att bejaka flervetenskapliga ansatser och perspektiv. En förutsättning för de examensrättigheter på forskarnivå som högskolor idag har är att forskningen ska vara nydanande och unik, vilket ofta innebär en flervetenskaplig ambition. En viktig distinktion som framfördes av deltagare i panelen var skillnaden mellan en nationell utvärdering av all forskning och ett nationellt utvärderingssystem, där det senare innebär att ett gemensamt system utvecklas. Det är dock lärosätenas uppgift och uppdrag att tillämpa systemet och då givetvis utifrån de specifika förutsättningar, mål och strategier som lärosätet har.

Statssekreteraren fick avsluta och tackade då för seminariets konstruktiva anda. Några konkreta svar om innehållet i kommande forskningspropositionen gavs inte, men någon form av nationellt system för utvärdering av forskning som länkar till andra utvärderingssystem kommer att införas. Det kommer inte att vara frivilligt att tillämpa systemet utan ska gälla alla. Frågan om ökade anslag kommenterades. Statsministern har deklarerat betydelsen av att basanslagen ökar och med den utgångspunkten arbetar nu utbildningsdepartementet. Någon kommentar till min undran under paneldebatten om finansiering av utvecklingen av SwePub, det vill säga en söktjänst för vetenskaplig publicering, gavs inte.

Inga kommentarer

Dags för en mer jämställd akademi

Under rubriken ”Från beslut till förändring – jämställdhetsintegrering av universitet och högskolor” diskuterade tre paneler utmaningen av att uppnå en jämställd högskola liksom vilken betydelse regeringsuppdraget att arbeta med jämställdhetsintegrering kommer att få. Seminariet som hölls i Almedalen leddes av Kerstin Alnebratt från sekretariatet för genusforskning som i varje panel hade stöd av ytterligare en person. Kerstin inledde med en beskrivning av några viktiga fakta kring situationen inom universitet och högskolor med särskilt fokus på bristen på jämställdhet hos gruppen professorer. Kerstin definierade innebörden av jämställdhetsintegrering genom att slå fast att det inte är ett projekt utan en fråga om organisering av verksamheten.

Den första panelen bestod av företrädare för forskningsfinansiärerna. I samtalet framhölls särskilt betydelsen av Vetenskapsrådets studie av sina egna bedömningsprocesser och som visat osakliga skillnader i bedömning av kvinnor och mäns ansökningar. En viktig deklaration lämnades från företrädaren från Formas som menade att ansökningar mera ska bedömas utifrån idé och potential och inte tidigare meriter. Bra! Finansiärernas företrädare bjöd också in till samtal med lärosätena om ökad samverkan för att stödja jämställdhetsintegrering.

Efter forskningsfinansiärerna följde fyra rektorer och Ann Fust från Vetenskapsrådet som under våren överlämnade Forskarkärriärutredningen till regeringen. Diskussionen kom framför allt att handla om rekrytering och då speciellt rekryteringen av professorer och vad vi kan göra inom gällande lagar och ramar för att påskynda en förändring. Jag framförde betydelsen av att ledningsuppdrag måste värderas högre vid bedömning av professorskompetens. En uppfattning som Jenny Johanisson vicerektor för forskning vid vårt lärosäte många gånger argumenterat för. Jag vände mig också starkt emot att en förklaring till att kvinnor inte söker forskningsanslag i samma utsträckning som män, är att de inte är tillräckligt tuffa. Trams. Det handlar om brist på tid bland annat på grund av för många lednings- och administrativa uppdrag.

Seminariet avslutades med en tredje panel där frågor ställdes till statssekreteraren Karin Röding. Stora förväntningar finns från regeringen att vi ska arbeta intensivt och kraftfullt för integrering av jämställdhet. Karin fick frågor om kommande budgetsatsningar och om forskningspropositionens innehåll, men några svar fick vi inte.

Inga kommentarer

Recept för styrmodell presenterades i Almedalen

Vårt seminarium Profilerade lärosäten = högre kvalitet inledde aktiviteterna på den Västsvenska arenan i Almedalen söndagen den tredje juli. Jag inledde med att ge argument för och emot profilering (mest för). Sedan gick jag över och talade om vad lärosäten bör göra och vad regering och riksdag bör förändra och besluta om för att stödja profilering. Den efterföljande paneldebatten handlade framför allt om frågor som ligger på regeringens bord, nämligen ökade basanslag, ett samlat anslag till utbildning och forskning och en förstärkt departementsdialog.

Det fanns en stor samstämmighet om att departementsdialogen kan utvecklas, fördjupas och handla om lärosätets specifika förutsättningar och möjligheter. Det handlar då inte om statlig styrning utan just om dialog på lärosätenas initiativ. Ökade basanslag ansågs också viktigt, men som en av paneldeltagarna påpekade, måste ett helhetsperspektiv anläggas på frågan och överenskommelser träffas om vad lärosätena finansierar och vad forskningsfinansiärerna stödjer. Frågan om samlat anslag väckte nog mest diskussion. Jag lyckades inte övertyga om betydelsen av att skilja mellan hur resurser fördelas och hur redovisning och uppföljning sker. Men vi fick en bra diskussion kring problem och möjligheter med ett samlat anslag. Jag återkommer i denna fråga.

En mängd kloka saker uttrycktes under seminariet av paneldeltagarna – bland annat att fokus måste vara på hur profilerat högskolelandskapet är. Det handlar inte om det enskilda lärosätet. Någon måste se till helheten. Vidare påpekades att ansvarsfulla profilerade lärosäten knyter utbildning och forskning till varandra. Den profilerade forskningen får inte segla i väg i egna farvatten utan måste berika utbildningen. Ett annat inlägg var också att hur önskvärd en decentraliserad styrning än är så kräver skattebetalarna att vi redovisar hur vi använt de 68 miljarder som på olika sätt tilldelas oss.

Se hela seminariet.

Inga kommentarer