Under rubriken ”Från beslut till förändring – jämställdhetsintegrering av universitet och högskolor” diskuterade tre paneler utmaningen av att uppnå en jämställd högskola liksom vilken betydelse regeringsuppdraget att arbeta med jämställdhetsintegrering kommer att få. Seminariet som hölls i Almedalen leddes av Kerstin Alnebratt från sekretariatet för genusforskning som i varje panel hade stöd av ytterligare en person. Kerstin inledde med en beskrivning av några viktiga fakta kring situationen inom universitet och högskolor med särskilt fokus på bristen på jämställdhet hos gruppen professorer. Kerstin definierade innebörden av jämställdhetsintegrering genom att slå fast att det inte är ett projekt utan en fråga om organisering av verksamheten.

Den första panelen bestod av företrädare för forskningsfinansiärerna. I samtalet framhölls särskilt betydelsen av Vetenskapsrådets studie av sina egna bedömningsprocesser och som visat osakliga skillnader i bedömning av kvinnor och mäns ansökningar. En viktig deklaration lämnades från företrädaren från Formas som menade att ansökningar mera ska bedömas utifrån idé och potential och inte tidigare meriter. Bra! Finansiärernas företrädare bjöd också in till samtal med lärosätena om ökad samverkan för att stödja jämställdhetsintegrering.

Efter forskningsfinansiärerna följde fyra rektorer och Ann Fust från Vetenskapsrådet som under våren överlämnade Forskarkärriärutredningen till regeringen. Diskussionen kom framför allt att handla om rekrytering och då speciellt rekryteringen av professorer och vad vi kan göra inom gällande lagar och ramar för att påskynda en förändring. Jag framförde betydelsen av att ledningsuppdrag måste värderas högre vid bedömning av professorskompetens. En uppfattning som Jenny Johanisson vicerektor för forskning vid vårt lärosäte många gånger argumenterat för. Jag vände mig också starkt emot att en förklaring till att kvinnor inte söker forskningsanslag i samma utsträckning som män, är att de inte är tillräckligt tuffa. Trams. Det handlar om brist på tid bland annat på grund av för många lednings- och administrativa uppdrag.

Seminariet avslutades med en tredje panel där frågor ställdes till statssekreteraren Karin Röding. Stora förväntningar finns från regeringen att vi ska arbeta intensivt och kraftfullt för integrering av jämställdhet. Karin fick frågor om kommande budgetsatsningar och om forskningspropositionens innehåll, men några svar fick vi inte.