På onsdagen under Almedalsveckan genomfördes, de nu nästan traditionsenliga, Sveriges Universitets- och Högskoleförbunds (SUHF) seminarierna. I år var det tre stycken. Det första inleddes med att lärosätenas arbete med och för nyanlända diskuterades. Redovisningar gjordes av vad universitet och högskolor kan göra och gör. Vi måste möta det stora behov som finns och det är synnerligen viktigt att vi snabbar på våra processer för att kunna anta nyanlända. En viktig fråga som diskuterades var också vilka möjligheter som finns för att stödja nyanlända som ännu inte fått uppehållstillstånd. Hinder av olika karaktär försenar möjligheten att göra entré på arbetsmarknaden eller påbörja studier.

Därefter följde ett seminarium om livslångt lärande med en rad viktiga påpekanden. Deltagare var bland annat ministern för högre utbildning och forskning. Jag hade förmånen att efter presentationerna sammanfatta och lämna några kommentarer. Följande fyra saker framfördes:

  1. Det finns många argument för att fokusera på det livslånga lärandet. Yrkeslivet är i snabb förändring och universitet och högskolor har ett ansvar för att göra det möjligt för yrkesutveckling och anpassning till nya villkor. Många saker nämndes och det jag själv lade till var en successiv och nödvändig övergång till en cirkulär ekonomi.
  2. Det finns mycket fakta i målet om hur studenter väljer utbildningar. Hur utbildningsutbudet ser ut och vilka förändringar som skett över tid. Lars Haikolas, utredning ”Högre utbildning under 20 år” är en guldgruva och en bas för kommande diskussioner kring hur ersättningssystemet inom utbildning på grundläggande och avancerad nivå bör reformeras.
  3. Vi kan göra mer uppdragsutbildning. Mötet med praktiskt verksamma med lång arbetslivserfarenhet är berikande för våra lärare och forskare och kvalitetsdrivande. Men vi måste se upp så att en fokusering och ökad omfattning på uppdragsutbildning inte innebär att våra mest erfarna lärare väljer att bara medverka i uppdragsutbildningen och inte möter våra studenter på grundläggande och avancerad nivå.
  4. Vi måste inom våra anslag erbjuda fler fristående kurser, bland annat för att inspirera och stödja individer som känner sig osäkra inför fortsatta studier att våga ta steget till högre utbildning. En kurs på 7,5 högskolepoäng kan vara starten på något som senare blir en hel programutbildning. Den fristående kursen sänker trösklarna för studier på universitet och högskola.

Den tredje delen behandlade användningen av sociala medier för att driva frågor och debattera den högre utbildningen och forskningens förutsättningar, roll, utveckling, organisering och utmaningar. Exemplet var Facebooksidan ”Högskoleläckan” och dess betydelse och begränsningar.