Så var jag hemma igen efter några intensiva dagar i Paris. Starten blev en jämställdhetskonferens på Universite´ Paris Diderot. Konferensen ”Gender Equality in Higher Education (and Research) genomförs vartannat år på olika universitet i Europa och arrangerades nu för nionde gången. Vi var fyra medarbetare från högskolan på plats, men mitt deltagande begränsades till två av de parallella seminarierna på tisdag förmiddag. Med all säkerhet fördes fördjupade diskussioner kring hur en jämställd akademi kan uppnås, men i de seminarier som jag deltog i brast det i detta avseende. Några saker, som jag noterade, utöver avsaknaden av rejäla försök att besvara varför-frågor, var bland annat slutsatsen att det inte finns något stöd för att osaklig prioritering av män förekommer vid fördelning av medel från forskningsråd. Samtidigt som detta uttalades, hade i en av studierna, konstaterats att män hade bättre föredragningar av sina ansökningar inför beslutande paneler, men den subjektiva värderingen påverkade således inte utfallet! En annan notering var en mycket negativ utveckling av förutsättningarna för såväl doktorander som post docs i Tjeckien. Basanslagen minskar och betydelsen av snabb publicering för att få finansiering ökar. Många lämnar nu akademin och då främst kvinnor som gör det för att de anser att det är meningslöst att bedriva ”science for science”. Om det forskaren gör och publicerar inte påverkar, eller ens har ambitionen, att påverka samhällsutvecklingen, utan görs för sin egen skull – då är verksamheten inte meningsfull. Jag lyssnade också till en föredragning kring jämställdhet i det schweiziska forskningssystemet, men avstår från att återge de fördomsfulla försök till förklaringar till bristande jämställdhet som redovisades.

Därefter fick jag fick hasta vidare till andra sidan av stan för möte på OECD tillsammans med styrelseledamöterna i Sveriges universitets och högskoleförbund (SUHF). Vi träffade OECD:s Higher Education Team som är ansvariga för en kommande studie där länders system för högre utbildning och forskning ska utvärderas och jämföras. Det ska inte resultera i en ranking, vilket det ändå kan göra när användare av olika slag kommer att ta del av resultaten, utan i möjligheter till benchmarking och baserat på jämförelser utveckla effektiviteten i de nationella systemen. Vi fick en redovisning av den komplexa modellen som utvecklats och som ska tillämpas. Modellen är baserad på en tro på mätbarhet av utbildning, forskning och ”engagement”, vilket är ett begrepp som innefattar bland annat innovation, samverkan och påverkan på det omgivande samhället. Ytterligare ett begrepp som nog mest rör till det. Vi fick möjlighet att problematisera genomförandet och diskutera validiteten på förväntade resultat. Som en särskild punkt behandlade vi hur vår förmåga att möta arbetsmarknadens behov ska mötas och mätas. Vi fick anledning att påpeka att företrädare för näringsliv och förvaltning inte alltid har rätt i sina krav på vilka färdigheter våra studenter ska besitta när de utexamineras. Vi utbildar inte för första arbetet utan för en yrkeskarriär som baseras på djuplodande kunskaper om sammanhang och samband och om detta är vi inte alltid överens.

Efter besöket och en lång promenad genom ett varmt Paris där termometern visade närmare 35 grader var det dags för ordinarie styrelsemöte på hotellet. På dagordningen stod att förbereda för Förbundsförsamlingen som hålls den 20 oktober på Kungliga Musikhögskolan. Bland punkterna finns förslag till verksamhetsplan för 2017, förslag på arbetsgrupp inom lärarutbildningen med uppdraget att följa OECD:s och Skolkommissionens arbete samt en arbetsgrupp för samverkan med uppdraget att ur ett ledningsperspektiv diskutera strategier för och kvaliteter i den samverkan som bedrivs. Vi diskuterade också ett flertal aktuella utredningar där SUHF ska komma med remissvar, bland annat Polisutredningen, där vi är positiva till en akademisering av utbildningen. Men det finns behov av klargörande kring hur mycket resurser som kommer att tillföras och hur resursfördelning och dimensionering ska ske.

På onsdagmorgon var det så dags för ett besök på UNESCO. Vi träffade först generalsekreteraren för Internationell University Association (IUA) som är en fristående organisation, men som är inrymd i UNESCO:s lokaler. IUA har 663 medlemmar över hela världen. Åtta svenska universitet och högskolor är medlemmar och SUHF har också som organisation ett eget medlemskap. Verksamhetens syfte är att driva frågor om högre utbildning och forskning, vara en samlad kraft gentemot olika typer av världsorganisationer samt vara ett stöd för universitet och högskolor i de enskilda länderna. Tre frågor finns nu särskilt på IUA:s dagordning. Dessa är utbildning och forskning för hållbar utveckling i relation till Agenda 2030 och FN:s mål, internationalisering av högre utbildning och forskning samt värdebaserat ledarskap i föränderliga tider. IUA:s ideal är att tillämpa ABC-modellen i sitt arbete, det vill säga. Advocate & Advise, Build Synergies & Network and ”Convene & Communicate”. Intressant information gavs och goda argument för medlemsskap i IUA redovisades. I november genomförs årets ”General conference” i Bangkok och då får sannolikt IUA en svensk ordförande.

Dagarna i Paris avslutades med ett möte med ansvarig för sektionen för högre utbildning på UNESCO. UNESCO:s syfte är att verka för fred och säkerhet bland annat genom internationellt samarbete inom högre utbildning och forskning. De så kallade UNESCO-professurerna är exempel på detta. Viktiga frågor för dem är hållbar utveckling, livslångt lärande och hur digitala tekniker kan användas för att sprida kunskap.

Vi får anledning att på kommande möte i SUHF att utvärdera vår vistelse i Paris. Vi konstaterade på vägen ut till flyget vikten av att känna till alla de organisationer som verkar för hög kvalitet i högre utbildning och forskning, vad de erbjuder, vilka resurser de har och vilka arbetssätt de använder. Det är också viktigt att organisationerna är väl insatta i varandras verksamhet. Överlappningarna är många, vilket inte behöver vara något problem, men det förutsätter att kunskap om varandra finns.