Högskolor och universitet har ett särskilt ansvar, lagstadgat i femte paragrafen i högskolelagen, att i sin verksamhet främja en hållbar utveckling. Varje år möter landets lärosäten 400 000 studenter, företrädesvis ungdomar. Studenternas kunskaper, förståelse och medvetenhet om de samhällsutmaningar som vi står inför är avgörande för att vi tillsammans ska kunna åstadkomma förändring. Det är också av grundläggande betydelse att våra studenter är fyllda av självtillit och övertygade om att det går att förnya och förändra. Spårbundenhet måste brytas och processer stakas ut, utifrån vad som är ett önskvärt eller till och med nödvändigt framtida tillstånd. Utmaningen kan också uttryckas som att den handlar om att implementera de av FN formulerade och accepterade 17 globala målen för hållbar utveckling.

Med ovanstående som utgångspunkt blir det mest centrala i högskolans hållbarhetsarbete att förse våra studenter med insikter som kan förändra utvecklingsförlopp. Detta förutsätter att våra lärare och forskare ger utrymme åt de stora utmaningarna i utbildningsprogram och kurser och tillsammans med studenterna driver frågorna. Ett lärosäte med betoning på hållbar utveckling måste leva som det lär.De indirekta effekterna som följer av utbildning och forskning har en gigantisk betydelse. De direkta effekterna har betydelse på samma sätt för oss som vilken större arbetsgivare som helst, men om vi inte är föredömliga i vårt eget hållbarhetsarbete är vi inte trovärdiga.

I veckan genomförde CSR Västsverige ett lunchseminarium i Borås till vilket jag var inbjuden att tala om lärdomar från vårt arbete med att utveckla den hållbara högskolan. Några saker som jag menar har bidragit till att vi har kunnat utveckla verksamheten så att den i allt högre grad över tid svarar emot krav på hållbarhet i en bred bemärkelse är bland annat:

• Tydlighet när genomföranden ska ske och vara avslutade. Vi satte en bortre parentes för när miljöledningssystemet skulle vara klart för prövning för certifiering och fick därigenom struktur och intensitet i utarbetandet av mål, styrdokument och rutiner.
• Vi är medvetna om och har strävat efter att minimera glappet mellan å ena sidan vältaliga policyuttalanden och övergripande beskrivningar och å andra sidan hur vår vardag ser ut. Högskolan i Borås som den hållbara högskolan ska inte vara ”window dressing” utan en realitet.
• En mycket väl fungerande internrevision spelar en stor roll för att uppmärksamma ledningen på förekomsten av avvikelser från våra ideal och intentioner.
• Bred förankring av beslut är alltid önskvärt, men i processen mot den hållbara högskolan har vi inte alltid kunnat invänta en bred acceptans. Beslut har fattats top-down i inledningen av arbetat med miljöledningssystemet, vilket inte var vare sig trevligt eller önskvärt men nödvändigt.
• Sist men inte minst har en engagerad rådgivande grupp, Strategigruppen för hållbar högskola, och en drivande samordnare för hållbar utveckling haft en stor betydelse för implementering av hållbarhet i vår organisation.

Vi fortsätter att ihärdigt driva på utvecklingen mot ett hållbart samhälle. Nu närmast med ett seminarium under högskolans internationella vecka där företrädare för olika samhällsorganisationer i regionen ska beskriva sitt hållbarhetsarbete. Rubriken på seminariet är Hållbar region.