Det var med höga förväntningar som jag började läsa delavsnittet ”Den konstnärliga forskningen behöver stärkas” i den nyligen framlagda forskningspropositionen ”Kunskap och samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft”. Döm om min stora förvåning. Inte ett ord om Högskolan i Borås och inte heller om den konstnärliga forskningen i Göteborg och Lund.

Det är nämligen bara tre lärosäten i landet som har konstnärlig examen på forskarnivå sedan 2010. Efter ansökningsförfarande och prövning av dåvarande Högskoleverket erhöll Göteborgs universitet, Lunds universitet och Högskolan i Borås tillstånd att utfärda examen. Dessa tre lärosäten fick ansvaret för att utveckla och tydliggöra innebörden av konstnärlig forskning utifrån bedömningen att det var här som den konstnärliga verksamheten hade hög kvalitet. För högskolans del innebar examensrättigheten att vi fick en komplett akademisk miljö inom området textil och mode eftersom vi också tilldelades tillstånd att utfärda generell examen på forskarnivå inom området i ämnena textilteknik och textilt management.

Sedan dess har en mycket positiv utveckling skett av området – inte minst inom den konstnärliga delen. Vi har haft tretton konstnärliga disputationer. Idag är åtta doktorander inskrivna inom den konstnärliga forskarutbildningen och vi har en god tillgång till handledarresurser. Ett mycket tydligt bevis på kvalitet och framgång är också att högskolan är koordinator för ett Maria Sklodowska-Curieprogram benämnt ArcInTex till vilket femton doktorander från sex lärosäten är knutna. Programmet är tvärvetenskapligt med ämnena textildesign och vetenskap, mode, produktion och arkitektur.

Den gynnsamma utvecklingen och starka positionen vi byggt upp har genomförts med begränsade ekonomiska resurser. Den konstnärliga utbildningen och forskningen är prioriterad vid högskolan därför har resurser tillförts, men naturligtvis på bekostnad av att andra angelägna satsningar fått stå tillbaka. Vi har också i våra framställningar till regeringen, det så kallade budgetunderlagen, under en följd av år argumenterat för behovet av resursförstärkning. Senast i budgetunderlaget för 2017-2019 framfördes att en förstärkning på 25 Mkr skulle ge högskolan förutsättningar att utveckla positionen som centrum för utbildning och forskning inom textil och mode. Det är en nationell angelägenhet att en sådan satsning och utveckling kommer till stånd.

Tillbaka till avsnittet i propositionen – det handlar om är att stärka de konstnärliga högskolorna i Stockholm. Det är bra och viktigt, men mycket svårbegripligt varför potential i väl fungerande konstnärliga miljöer utanför Stockholm inte ingår i regeringens prioritering. Min slutsats är att det helt enkelt blivit fel, ett avsnitt har fallit bort. Högskolan i Borås kommer i budgetunderlaget för 2018-2020 att fortsatt framföra den nationella angelägenheten av att öka medelstilldelningen till högskolans konstnärliga verksamhet och eftersom området nu är prioriterat av regeringen så räknar jag med kraftigt ökad tilldelning, allt annat skulle vara mycket förvånande och felaktigt. Det är en självklarhet att när förutsättningarna för den konstnärliga forskningen ska stärkas så ska regeringen inte exkludera befintliga, väl fungerande och starka men underfinansierade miljöer från bättre villkor. Miljöer som istället borde ges hög prioritet.