År: 2017 (sida 1 av 8)

God Jul och Gott Nytt År

Högskolan i Borås har firat 40 år. Det har föranlett såväl att titta bakåt för att minnas och för att förstå den utveckling som varit, men också för att blicka framåt och fundera kring vad som kan komma. Högskolan uppvisar en kraftig expansion. En gynnsam utveckling som startade de första decennierna med en utbildningsinstitution vars verksamhet var ifrågasatt till och från och hotad – till att idag vara ett etablerat medelstort lärosäte med omfattande utbildning, nationellt ledande forskning inom många områden med en välutvecklad samverkan med omvärlden. Vi har ett viktigt regionalt uppdrag att svara för kompetensförsörjning, men vi är också en viktig nationell och internationell aktör. Vi har potential och förutsättningar att stärka vår verksamhet för att ytterligare bidra till en hållbar samhällsutveckling.

2017 har inneburit speciella omvärldsförutsättningar. Fakta baserad på vetenskaplig verksamhet ifrågasätts av vissa makthavare i världen och istället har alternativa fakta används för att motivera ställningstagande. Häpnadsväckande. Det råder också en diskussion världen över kring den högre utbildningens relevans i förhållande till arbetsmarknadens behov och grundforskningens nödvändighet gentemot tillämpad forskning och direkt användbara resultat. För akademin är det viktigt att argumentera för betydelsen av självständighet, redovisa fakta av skeenden, delta aktivt i samhällsdebatten och verka för hållbarhet och genomförande av målen i Agenda 2030. En synnerligen viktig händelse under året som gått är #Metoo. Locket har lyfts av och oacceptabla strukturer och förhållningssätt blottlagts. Nu måste vi alla se till att den ökade öppenheten har kommit för att stanna och målet nolltolerans för trakasserier även blir allas verklighet.

Vår fortsatta utveckling ska ses mot bakgrund av vad vi uppnått hittills, dels av de förutsättningar och förväntningar som råder. En nyckel i den fortsatta utvecklingen är en ökad samverkan inom vårt lärosäte. Vi behöver bli mer gränsöverskridande, vilket också är ett av våra kärnvärden. Vi ska fortsatt sträva efter att etablera kompletta akademiska miljöer, som handlar just om samverkan både inom lärosätet och med partners i vår omvärld.

Jag vill tacka alla medarbetare för mycket goda insatser och stort engagemang under året som gått. Det har varit intensivt och julledighet är viktig och välförtjänt. Jag vill också passa på att tacka högskolans alla vänner för ett givande samarbete under 2017. Sist, men inte minst, ett tack till alla våra studenter. Det är er högskolan är till för.

Med önskan om en God Jul och ett Gott Nytt År.

Inga kommentarer

Mer samverkan för kvalitet och relevans

För ett medelstort lärosäte med en bred verksamhet som Högskolan i Borås, är det betydelsefullt att vara konkurrenskraftig och att hitta intressanta kopplingar mellan ämnen som stärker miljöerna till ökad kvalitet i utbildning och forskning. Samverkan över ämnesgränser och en flervetenskaplig ansats innebär naturligt en möjlighet till fokusering på samhälleliga utmaningar av skilda slag.

På högskolans professorskollegium i veckan var samverkan inom högskolan en av frågorna. Betydelsen av samverkan och intresset för att samverka var påtaglig, men det finns hinder. Det handlar om begränsad tid men också om konflikten mellan bredd och ämnesdjup. Det är enkelt att bejaka flervetenskap och samverkan, men tid måste läggas på det egna ämnet och de egna nätverken inom disciplinen. Möten över gränserna är inspirerande, men är inte alltid tillräckligt nyttiga i förhållande till ämnesfördjupning för att prioriteras i en valsituation. Det är viktigt att vi ser hindren, men det är också viktigt att vi tar ett gemensamt ansvar för de mötesplatser som finns för att utveckla samverkan och forskning och som möter de stora samhälleliga utmaningarna.

En aspekt för att befrämja samverkan över disciplinära gränser och med andra samhällsaktörer är att samverkan premieras bättre vid tillsättning av akademiska anställningar. Vi har idag en ordning där den vetenskapliga kvaliteten, bedömd som antalet publicerade artiklar och var de är publicerade, har alldeles för stor betydelse. Pedagogisk skicklighet och skicklighet att samverka och därigenom verka för att forskningsresultaten sprids och påverkar samhällsutvecklingen måste få större betydelse. Det här har sagts tidigare, men nu är det dags för handling. Mycket glädjande har vi fått finansiering från Vinnova att tillsammans med tio andra lärosäten utveckla en modell för värdering av meriter där samverkan ingår. Vi har en bred syn på samverkan, i begreppet innefattas därför att ta ansvar för verksamhetsutveckling. Detta kan ske genom att åta sig chefsuppdrag. Därigenom befrämjar modellen också en ökad jämställdhet, eftersom vi vet att kvinnor i större utsträckning än män har administrativa uppdrag och chefsuppdrag. Vi måste få ett slut på att man bli straffad vid en ansökan om en akademisk anställning för att man under en period har tagit ansvar för en helhet istället att ha publicerat ytterligare artiklar.

En annan aspekt på samverkan är koppling till öppen vetenskap. Över tid sker en utveckling mot en öppen publicering av forskningsresultat och ökad tillgänglighet till de data som ligger till grund för tolkningar och analyser. En samverkansmerit är att som lärare och forskare bidra till öppenhet och tillgänglighet. En sådan ordning skulle påskynda processen mot öppen vetenskap.

Inga kommentarer

Rapport från Högskoleforum

Universitetskanslersämbetet arrangerade i samarbete med Linköpings universitet tidigare i veckan Högskoleforum. Det var andra gången som Högskoleforum genomfördes och avsikten är att det ska bli ett återkommande arrangemang vartannat år. Högskoleforum vänder sig företrädesvis till verksamma inom högre utbildning och syftar helt enkelt till att vara ett forum för behandling och diskussion kring för sektorn aktuella frågor. Glädjande många studenter var också på plats i Linköping bland de drygt 300 deltagarna.

Konferensen var uppbyggd kring tre teman; ”Akademins roll i en orolig tid”, ”Det livslånga lärandet – vems ansvar är det?” och ”Resurser och styrning för en livskraftig akademi”. Temana som under första dagen var parallella seminarier inramades av en inledande föreläsning i plenum av Gudmund Hernes kring universitetens utveckling och externa och interna hot mot verksamhetens kvalitet och långsiktiga utveckling. Det fanns många viktiga poänger i Hernes resonemang, bland annat en mycket stark kritik mot det sätt på vilket forskningsresultat sprids och fokusen på publicering och citering vid meritering. Maria Wetterstrand avslutade dagen med ett starkt inlägg kring hållbar utveckling och särskilt om universitets och högskolors roll. Marias kritik mot universitet och högskolor baserat på Universitetskanslerämbetets genomförda utvärdering var skarp.

Dag två inleddes med en filmad intervju med Michael Ignatieff, rektor vid det av den ungerska regeringen hotade universitet i Budapest, Central European University. Filmen låg till grund för en diskussion från scenen kring betydelsen av självständiga universitet och vikten av att vi försvarar vår rätt och auktoritet att utveckla, verifiera och sprida kunskap. Några viktiga och träffsäkra formuleringar från Gudmund Hernes, som var en av kommentatorerna, var att universitet ska vara en arena för en energisk debatt och att det viktigaste med och inom akademin är att tillhandahålla motföreställningar.

Högskoleforum följdes därefter av en behandling av konferensens tema i plenum. Jag deltog i en av panelerna med uppgift att kommentera den pågående utredningen om styrning och resurstilldelning och framförde bland annat vikten av att styrningen ger utrymme för mindre och medelstora lärosäten att utveckla sina starka profiler och betydelsen av ett samlat anslag inte minst för att markera att utbildning och forskning hänger ihop.

Högskoleforum avslutades med en föredragning av ministern för högre utbildning och forskning, Helen Hellmark Knutsson. I föredragningen redovisade ministern regeringens politik och syn på universitet och högskolors uppdrag. Högre utbildning och forskning ska finnas i hela landet för att sprida kunskap, motverka populism och sörja för försörjning till arbetsmarknaden. Universitet och högskolor ska ge förutsättningar för utbildning hela livet. Det livslånga lärandet handlar om att kunna utbilda sig löpande, fylla på nya kunskaper och uppdatera referensramarna och om att möta en förändrad arbetsmarknad, som kan innebära ett nytt utbildningsval och ny yrkeskarriär. Det tredje perspektivet är hela världen. Internationalisering är en självklarhet för forskningen, men behöver bli det även vad gäller utbildning och för våra lärare och studenter. Vi måste verka över världen. Helen Hellmark Knutsson betonade också vikten av förtroende för och mellan olika typer av samhällsorganisationer. Det är nödvändigt för att kunna möta populism och faktaresistens.

Två givande dagar i Linköping avslutades för de rektorer som var på plats med ett möte med Helen Hellmark Knutsson kring #metoo. En diskussion fördes kring dels vad vi kan göra tillsammans för att förhindra överträdelser och stärka värdegrunden, dels vilka eventuella regelförändringar som behövs för att skapa tydlighet och kunna beivra. SUHF:s styrelse kommer att behandla frågan och om inte tidigare så kommer nya samtal att föras med ministern i samband med den årligen återkommande rektorskonferensen i januari.

Inga kommentarer

En reflektion kring ett effektivt högskolelandskap

Idag finns inte en klar verksamhetsidé för de snabbt växande yngre lärosätena d.v.s. högskolor och nya universitet. Idén var tydlig i slutet av 1970-talet då det handlade om regional kompetensförsörjning, men högskolor och nya universitet är idag något helt annat än vad de var från början. Det faktiska läget är profilerade verksamheter, examenstillstånd på avancerad nivå och forskarnivå, kompletta akademiska miljöer och betydande forskningsmedel jämfört med hur situationen såg ut för bara några år sedan. Detta är en utgångspunkt för en rejäl utredning under rubriken ”Ett effektivt högskolelandskap”. En sådan motiveras också av den osaklighet som idag förekommer alltför ofta i diskussioner om kvalitet inom högre utbildning och forskning.

I veckan var alla nya universitet och högskolor inbjudna till Vetenskapsrådet för information om rådets verksamhet och diskussion kring forskningspolitik, forskningsfinansiering, resursfördelning och kvalitetssäkring av forskning. Det är positivt att Vetenskapsrådet tar initiativ till dialog, även om vi var några för många i rummet för att få till stånd en riktigt bra sådan. Det gav oss dock möjlighet att uttrycka uppfattningar om de satsningar som rådet gör och ställa frågor kring medelstilldelning,

En grundproblematik är att en mycket låg andel av Vetenskapsrådets medel tilldelas nya universitet och högskolor. Vår forskningsoutput i form av publiceringar och citeringar är betydligt högre än de pengar som delas ut av Vetenskapsrådet. En förklaring kan vara att vi inte skickar in lika många ansökningar och/eller att vi inte söker lika mycket medel som de stora lärosätena. En annan förklaring kan vara att högskolors och nya universitets forskning i större utsträckning bygger på flervetenskap, är mer nydanande och inte klassiskt ämnesorienterad. Något som då skulle vara prioriterat i Vetenskapsrådets tilldelningar. Om det är så, har Vetenskapsrådet all anledning att fundera över sina satsningar, program och kriterier. Ett förslag från mig är: Inrätta ett i sann mening flervetenskapligt program: ”Agenda 2030 – förklaring, förståelse och genomförande”. Men det kanske inte är en uppgift för Vetenskapsrådet, utan någon annan forskningsfinansiär.

Nu är inte huvudproblemet, när det gäller forskningsfinansiering och högskolornas strävanden efter att etablera kompletta akademiska miljöer, att finansieringen från Vetenskapsrådet är svag. Problemet är istället de mycket begränsade basanslagen. Denna omständighet gör det närmast omöjligt att parallellt finansiera forskningsanknytning av all utbildningsverksamhet, vilket är en förutsättning för hög kvalitet på lång sikt och satsa på flera högskolors särskilda utbildnings- och forskningsprofiler. Risken ur ett nationellt perspektiv är att styrkor, som har alla förutsättningar att växlas upp från nationellt ledande till internationellt konkurrenskraftiga och ledande, aldrig ges den möjligheten. Regeringen har, enligt min uppfattning, ett ansvar för att uppmärksamma styrkeområdena och bidra till att finansiella förutsättningar skapas. Jag förstår problematiken att fördela specialdestinerade medel. Jag förstår också risken med att statens styrning av verksamheten kan öka med en sådan ordning. Jag tror dock att det är ett stort misstag att inte hitta en modell som ger förutsättningar för mindre och medelstora lärosäten att utnyttja sin potential. Min förhoppning är att den pågående utredningen om styrning och resurstilldelning kommer att lägga ett förslag i linje med ovanstående, liksom att regeringen tar initiativ till en utredning om uppgifter för och rollfördelning mellan olika typer av lärosäten.

Inga kommentarer

Stort engagemang och ett gott betyg för en hållbar högskola

Högskolan i Borås miljöledningssystem har prövats för fortsatt certifiering. Revisorernas slutsats är att ”organsationen på ett förtroendegivande sätt upprätthåller miljöarbetet på en god nivå. Hållbar utveckling genomsyrar verksamheten och ledningssystemet är ett utmärkt verktyg i styrningen av detta”.

Miljöledningssystemet svarar mot de krav som den nya standarden för ISO 14001 innebär och efter att korrigerande åtgärder för ett fåtal mindre avvikelser redovisats kommer ett nytt certifikat att utfärdats. Det är mycket positivt att som en bas för vårt hållbarhetsarbete ha ett väl fungerande miljöledningssystem. Vi noterar från revisorernas bedömning positiva uppfattningar om vårt hållbarhetsarbete. Framförallt och av helt avgörande betydelse är att engagemanget för en hållbar utveckling över tid ökar bland medarbetare. Revisorerna konstaterar att ”såväl ledning som intervjuade medarbetare uppvisar ett stort engagemang”. Revisorerna konstaterar också en bra utveckling vad gäller kvaliteten på studentuppsatser om hållbar utveckling.

Från revisionsprotokollet kan också läsas den betydelse som revisorerna tillskriver vår väl fungerande internrevision och ordningen med diplomering av kurser som uppfyller högt ställda krav på integration av hållbarhet. Högskolan i Borås utvecklas mot att bli den hållbara högskolan där hållbarhet genomsyrar utbildning och forskning, ledning och administration, vår vardag på campus och vår infrastruktur.

Samtidigt finns det mycket kvar att göra. Vi behöver fler diplomerade kurser, hållbarhetsmoment inom samtliga programutbildningar, fler gränsöverskridande forskningsprojekt som fokuserar på genomförandet av Agenda 2030. Vi behöver leva som vi lär till vardags på campus. Vår viktigaste uppgift är att sprida kunskaper och öka förståelsen för de samhälleliga utmaningarna till våra studenter. Vi vet att våra studenter vill veta mera, men inte alltid tycker att våra utbildningar tillräckligt med progression fördjupar kunskaperna om hållbarhet. Så utmaningar och uppgifter finns.

Mycket glädjande är att föreningen Hållbar student sannolikt startar sin verksamhet igen. Det är oerhört betydelsefullt med en aktiv studentförening. Jag vill i sammanhanget passa på att nämna att vi, som ett led i att uppmärksamma hållbarhet, planerar en större konferens som kommer att bygga på hur mål i Agenda 2030 kan studeras, förstås och hur vi kan bidra till implementering. Skriv redan nu in den 18 april 2018 för en sådan konferens.

Inga kommentarer

Lika villkor och nolltolerans mot sexuella trakasserier

Det är förfärande vittnesmål som nu lämnas av kvinnor verksamma inom olika samhällssektorer. Motbjudande kränkningar och utnyttjande av maktpositioner förekommer i en utsträckning som få anade. Människor uppvisar en häpnadsväckande respektlöshet för andra baserat på förhållningssätt och värderingar som är fullkomligt oacceptabla. Me too-rörelsen har öppnat locket på en problematik som är större till sin omfattning, mer utstuderad och obehagligare än vad någon kunde föreställa sig. En konsekvens av det vi ser och alla vittnesmål är förhoppningsvis ett uppvaknande, där många rannsakar sig själva, sitt förhållningssätt och sitt beteende. En konsekvens är förhoppningsvis också ett mer systematiskt arbete för att förhindra trakasserier och en ögonöppnare för många chefer och ansvariga.

Högskolan i Borås har självfallet nolltolerans för sexuella trakasserier. Det är helt oacceptabelt att en student eller medarbetare på högskolan blir utsatt för kränkande behandling. Om vi får in en anmälan kring trakasserier, utreder vi skyndsamt händelsen och vidtar åtgärder, oberoende av om ärendet är kopplat till någon diskrimineringsgrund eller inte.
Vi mäter varje år andelen studenter som har upplevt sig sexuellt trakasserade i en enkätstudie. I den senaste mätningen svarar två procent ja på frågan om de har blivit utsatta för sexuella trakasserier vid något enstaka tillfälle. Det är två procent för mycket. Vi arbetar strategiskt och systematiskt förebyggande för att förhindra trakasserier och diskriminering och för att främja lika villkor för studenter och anställda.

Det förebyggande arbetet tar sin utgångspunkt i diskrimineringslagens krav på aktiva åtgärder. På Högskolan i Borås har vi en tydlig struktur för vårt arbete. Vi har olika stödfunktioner för studenter, såsom studentombudsman och Studenthälsa. Vi har en samordnare för lika villkor placerad i rektors stab som tillsammans med samordnare för utbildningsverksamheterna initierar och planerar främjande och förebyggande åtgärder för att studenterna ska ha en god studiemiljö. Vidare finns det en arbetsgrupp för lika villkor, i vilken det ingår en studentkårsrepresentant. Tillsammans med studentkåren kan vi lyfta aktuella händelser och frågor och föreslå åtgärder till berörda ansvariga chefer och avdelningar.
De åtgärder som vi planerar och genomför är framförallt utbildningsinsatser av skilda slag. Vi har flera kursmoment som berör diskrimineringsfrågor och studenternas miljö i den högskolepedagogiska kurs som är obligatorisk för alla nyanställda lärare. Lika villkorsfrågor ingår även i introduktionskursen för alla nyanställda, likaså ingår frågorna i olika former av chefsutbildningar.

Högskolan i Borås har under flera år bedrivit ett värdegrundsarbete. I det arbetet är bemötandefrågor en bärande del som också främjar ett gott arbetsklimat och en god studiemiljö. Högskolan i Borås arbetar, liksom alla andra lärosäten, med jämställdhetsintegrering. Ett av våra mål är att alla studenter ska vara i en miljö där alla bemöts och bedöms likvärdigt utifrån intresse och kunskap, och inte utifrån normer kring kön. Även i det arbetet är studentkåren aktivt med och representeras i styrgruppen.
Vi gör mycket inom lärosätet, men vi kan alltid göra mer. Därför fortsätter vi med att erbjuda utbildningsinsatser. Kommande vårtermin kan till exempel alla anställda delta i kursen ”Jämställdhetsintegrering i praktiken”. Vidare reviderar vi våra rutiner och riktlinjer för anmälan av trakasserier, så att det blir ännu tydligare hur en anmälan görs, hur den tas emot och hur vi följer upp vidtagna åtgärder.
Högskolans arbete med att främja och säkra lika villkor för studenter och medarbetare och åtgärder för att förebygga sexuella trakasserier är en del av vårt arbete med hållbar utveckling. Ett hållbart samhälle, ett hållbart campus och en hållbar högskola innebär att alla människor känner sig trygga och att alla individer möts med respekt.

2 kommentarer

Vikten av samtal om högre utbildning på Kvalitetsmässan

Kvalitetsmässan genomförs i Göteborg 14-16 november med ett stort antal föreläsningar och seminarier om samhällsutveckling, samhällsutmaningar och kvalitet i offentlig verksamhet. Det är 14:e gången som mässan genomförs och den har blivit en viktig institution för kunskapsutveckling. Här möts beslutsfattare och aktörer från olika samhällsorganisationer för att diskutera samhällsutveckling och för att sprida kunskaper om erfarenheter av modeller och metoder för kvalitets- och verksamhetsutveckling. En särskild aktivitet på mässområdet i år är en studio där journalisten Lennart Persson gör intervjuer kring olika teman. Ett av dessa under öppningsdagen var: Kvalitet och kvalitetssystem i högre utbildning.

Jag medverkade i studiosamtalet tillsamman med Mats Granér, analyschef Västra Götalandsregionen, Jenny Johannisson, vicerektor Högskolan i Borås, och Mette Sandoff, vicerektor Göteborgs universitet. Samtalen rörde sig över ett brett fält. Alltifrån vilket uppdrag universitet och högskolor har via huruvida arbetsmarknadens behov eller studentens val ska vara grunden för rekrytering till hur vi mäter och säkrar kvalitet i vår verksamhet. Vi talade också om polisutbildning och Högskolan i Borås intresseanmälan att i samarbete med bland annat Göteborgs universitet genomföra polisprogrammet. Jag fick möjlighet att redovisa vår nästa satsning som är att få ansvaret för utvecklingen av en plattform för forskning och innovation för en hållbar textil- och modebransch. Miljödepartementet kommer under våren att fatta beslut om var och vem som ska erhålla uppdraget.

Det är viktigt att den högre utbildningen diskuteras på en mässa om kvalitet i offentlig finansierad verksamhet. Vi har ett mycket viktigt uppdrag med en omsättning på 70 miljarder. Vår verksamhet behöver exponeras och debatteras. Vi behöver i större utsträckning än idag visa hur bra vi är och föra fram våra argument i ett bredare sammanhang för fler aktörer än de som är verksamma inom vår sektor. Denna gång blev det ett studiosamtal, visserligen inför en mindre publik men det var gott så.

Kvalitetsmässan är ett imponerande evenemang. Mässan som arrangeras vartannat år är idag jämte Almedalen den givna mötesplatsen för aktörer inom framförallt offentlig sektor.

Inga kommentarer
Äldre inlägg