År: 2017 (sida 1 av 2)

Tillitsbaserad styrning och reformerad resurstilldelning

Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) genomförde tidigare i veckan förbundsförsamling med Högskolan i Kristianstad som värd. Mötet inleddes denna gång med ett seminarium med rubriken ”Tillitsbaserad styrning och reformerad resurstilldelning”. Seminariet baserades på en arbetsrapport författad av Marianne Granfelt, Anders Söderholm och mig själv. Rapporten bygger huvudsakligen på personliga intervjuer med tolv rektorer vid lärosäten med olika historik, förutsättningar och inriktning. Intervjuerna har handlat om rektorernas ideal för den statliga styrningen av universitet och högskolor, och om vilka problem och utmaningar de ser i dagens ordning.

Det finns tre utgångspunkter för rapporten. En ny modell för styrning och resurstilldelning ska befrämja ett profilerat högskolelandskap, befrämja ökad självständighet för lärosätena och vila på tillit mellan principal och agent. Grundbultar i en reformerad modell och förslag till tillämpningar som stödjer profilering och självständighet redovisas i rapporten och föredrogs på seminariet. Den reformerade modellen innefattar ett samlat anslag för utbildning och forskning som inkluderar fria medel för strategiska satsningar och omfördelningar, en utvecklad och äkta dialog mellan regeringen och lärosätena där särskilda profiler och satsningar vid lärosätena kan bestämmas samt ett samlat system för kvalitetssäkring baserat på ett stort eget ansvar för lärosätena. Förslagen följer rektorernas ideal och uppfattningar, resultat av tidigare utredningar och ställningstaganden från SUHF samt har en tydlig fokusering på de resultat som uppnås.

Det blev en mycket livgivande och bra diskussion som följde, med flera invändningar och betänkligheter från rektorer och förvaltningschefer kring de förslag som redovisades. Betydelsen av ett samlat anslag för utbildning och forskning råder det delade meningar om. Det finns risker i att en obalans kan uppstå mellan de båda verksamhetsgrenarna, den ena verksamheten utvecklas på bekostnad av den andra. En annan invändning var att politiken aldrig kommer att acceptera ett samlat anslag, det är inte aktuellt eftersom universitet och högskolor redan idag har ett stort eget handlingsutrymme. Den huvudsakliga invändningen mot en utvecklad dialog är risken för ökad styrning från regeringen snarare än möjligheter för profilering baserad på lärosätets mål och strategier. Det är regeringen som fördelar medel och därav följer att den kan komma att i för hög grad styra vilka särskilda satsningar som lärosätena vill göra. En invändning handlade också om att det inte var fört i bevis att de föreslagna lösningarna faktiskt innebär bättre utbildning och forskning.

En intressant och viktig notering är de diskussioner som uppstår vid övergång från mer övergripande idéer och föreställningar om vilka förutsättningar som lärosätena ska ges för att utveckla verksamheten till mer konkreta förslag. Långsiktighet, förutsägbarhet, utrymme för strategiska satsningar och självständighet är viktiga egenskaper som alla är överens om men när resonemangen övergår till hur det ska åstadkommas blir det mer på allvar och mer problematiskt. Att anlägga ett styr- och resursfördelningsperspektiv har just den effekten att konkretisering sker.

Det är viktigt att påpeka att modeller för styrning och resursfördelning är verktyg. Styr- och resursfördelningsmodeller är medel för att tydliggöra ansvar och relationer, och förändring av modeller och metoder kan bryta mönster och stödja verksamhetsutveckling. Ett samlat anslag markerar att utbildning och forskning hänger samman. Det kan vara ett medel som befrämjar självständighet och som innebär viktiga strategiska omfördelningar, åt ena eller andra hållet, mellan utbildning och forskning och det kan innebära satsningar på nya verksamheter. En utvecklad dialog kan innebära möjligheter till särskilda satsningar till gagn för hög kvalitet i utbildning och forskning.

Diskussionen om styrning, ledning och resursfördelning fortsätter och med tydligt fokus på vilka förändringar som bör ske i syfte att stärka kvaliteten i utbildning och forskning. Och vi ser alla fram emot regeringens direktiv till den, i forskningspropositionen ”Kunskap i samverkan”, annonserade utredningen som ska lämna förslag till ”principer och former för högskolans resurstilldelning och styrning”.

Inga kommentarer

Tillträdesutredningen överlämnad – en första kommentar

Roligt att se att utredaren valde en bild från högskolans campus med statyn House of Knowledge i förgrunden.

För nästan precis ett år sedan tillsattes ”Tillträdesutredningen” med Jörgen Tholin, universitetsdirektör vid Göteborgs universitet, som särskild utredare. Utredningens exakta benämning är: Ett öppnare och enklare system för tillträde till högre utbildning på grundnivå. Direktiven uttrycker att utredaren ska göra en översyn av hela systemet för nybörjares tillträde till högre utbildning och lämna ett förslag till ett mer öppet och enklare system. Den tillsatta utredningen och direktiven har föregåtts av en uppfattning inom utbildningssektorn att systemet är i det närmaste ogenomträngligt och att endast ett fåtal personer greppar hur det hänger samman.

Idag kl. 9:20 överlämnade Jörgen Tholin den färdiga utredningen (SOU 2017:20) till statsrådet Helene Hellmark Knutsson. Ministern betonade utredningens stora betydelse och vikten av ett tillgängligt system för tillträde till högskolan. Utredningen är en pusselbit i ett större arbete att tillgängliggöra högre utbildning för alla. Ministern framförde också i sin inledning betydelsen av att alla blivande studenter får sina kunskaper prövade.

Efter en kort presentation av utredningens innehåll av Jörgen Tholin markerade han att tillträde handlar om behörighet å ena sidan och urval å andra sidan. De båda delarna måste noga hållas isär i ett sammanhållet och överblickbart system. Därefter redovisades uppdraget och utredningens bedömning av varför förändring behövs. Här pekade man bland annat på att bestämmelserna för tillträde används för att lösa problem som borde lösas på annan nivå i utbildningssystemet, att högskoleprovet har för stor betydelse och att lärosätenas utrymme för att besluta om tillträde är för begränsat.

Det framlagda förslaget är följdriktigt uppdelat i behörighet och urval. Den grundläggande behörigheten ska uttryckas i kompetenser och ett nationellt behörighetsprov införas där kravet är att sökande ska ha fyllt 24 år. En läsning av utredningen fordras för att kommentera den närmare innebörden av detta. Vad gäller urval föreslås att meritpoängen avskaffas och att lärosätena ges större möjligheter att anpassa urvalet efter utbildningarna. Vidare föreslås förändringar av högskoleprovet. Tre prov på tre år, andel ska vara15% istället för dagens 33% och att den prövande ska ha fyllt minst 19 år. Bra förslag enligt min uppfattning, inte minst införande av en nedre åldersgräns.

Nu följer remissbehandling av förslaget. Utredningens bedömning är att förändringar av tillträdesreglerna med hänsyn till att förutsättningarna ska vara kända för blivande studenter kan träda i kraft tidigast 2022.

 

Save

Save

Save

Save

Save

Save

Save

Save

Inga kommentarer

Akademins system inte rättvist mot kvinnor

Kvinnor och män har inte samma möjligheter till karriär inom akademin. En jämn könsfördelning inom anställningar som doktorand, forskare och lärare motsvaras inte av situationen vad gäller den högsta akademiska befattningen som professor. 75 procent av landets professorer är män och trots en stor vetskap om och uppmärksamhet på fenomenet ökar andelen kvinnor mycket långsamt. Varför är det så? Vi har som kunskapsnation inte råd med att gå miste om den potential som finns vad gäller underskottet på kvinnor som professorer och som akademiska ledare och förebilder. Systemet inte rättvist mot alla de kvinnor som verkar inom akademin och som strävar efter och konkurrerar om anställningarna som professorer. Förklaringarna till obalansen mellan kvinnor och män är många visar genomförda studier. Kvinnor påtar sig i större utsträckning än män ledningsuppdrag och administrativa uppdrag. Kvinnor förfördelas av forskningsfinansiärer som, hävdas det i en genomförd studie, i alltför stor utsträckning baserar bedömningen på tidigare erfarenheter än det faktiska projektets kvalitet och potential. En studie har visat att medan män som samarbetar i ett projekt uppfattas som kreativa och måna om att värna kvalitet så uppfattas kvinnor som samarbetar som osjälvständiga. En mycket anmärkningsvärd observation. En annan studie, vars resultat jag tog del av på en europeisk konferens hösten 2016, visade att kvinnor efter disputation i större utsträckning än män lämnar akademin eftersom de tycker att forskningsverksamheten blir alltmer avskärmad ifrån samhälleliga behov och utmaningar. Det är inte meningsfullt att publicera för publiceringens egen skull.

Nu är det hög tid för förändring! Vad det uppenbart handlar om är en rejäl översyn av akademins meriteringssystem. Det är en självklarhet att djup och bred erfarenhet av utbildning och forskning är grundläggande för akademiska anställningar, men det är rimligt att omständigheter som erfarenheter av ledning och styrning, särskilt då inom akademin, pedagogisk utveckling och skicklighet i en bred bemärkelse, samverkan med det omgivande samhället och aktivt deltagande i samhällsdebatten utifrån ett vetenskapligt perspektiv måste premieras mer. Meriteringssystemet hamnar för övrigt också allt mer i fokus när frågan om övergången till öppen vetenskap diskuteras. När publicering i några högt rankade vetenskapliga journaler inte med självklarhet är den främsta meriten utan öppen publicering och tillhandahållande av vetenskaplig data också måste bedömas ändrar det förutsättningarna för vår verksamhet och bedömning av kvalitet.

Låt oss börja med att med utgångspunkt från målet om en jämställd akademi och med öppen spridning av forskningsresultat och data diskutera konsekvenser för hur vi värderar meriter och kvaliteter. En mycket viktig aspekt i sammanhanget är också hur vi bedömer alla de nya möjligheterna för att ge studenterna en ännu bättre utbildning som öppen vetenskap innebär. En idékonferens i Sveriges universitets- och högskoleförbunds (SUHF) regi kring meriteringssystemet idag och i framtiden skulle vara en utmärkt start.

Jag vill också i denna blogg understryka att jämställd akademi i allra högsta grad också handlar om att bryta de könsbundna studievalen. Vi behöver fler kvinnor på teknikutbildningar och fler män inom vård, skola och omsorg. Vi behöver inte utreda frågan mer, utan helt enkelt göra allt vi kan i handling, vilket bland annat handlar om att visa förebilder och vara aktiva i samhällsdebatten.

Inga kommentarer

Öppen vetenskap – möjligheter och utmaningar

Vi har under en längre tid talat om betydelsen av öppen publicering av forskningsresultat och öppen tillgång till forskningsdata, men det är först nu som innebörden och konsekvenserna av öppen vetenskap blivit riktigt uppmärksammat. Det är i alla fall så jag uppfattar det utifrån ett ledningsperspektiv, som rektor på ett lärosäte. Denna blogg är ett utdrag från mitt inledningsanförande på SUHF:s konferens med just öppen vetenskap som tema och som hölls i Stockholm den 28:e februari.

Varför det har blivit på detta viset går att besvara på många olika sätt, men genombrottet för diskussionen om öppenhet har självklart att göra med starka markeringar från politiken på Europa-nivå och nationellt, från kommissionen och från regeringen. Alla trycker de på om betydelsen av ökad öppenhet och tillgänglighet. Det är både välgörande och tillfredsställande att notera att parallellt med andra strömningar – där det inte tycks vara så noga med fakta längre och där lögner, halvsanningar och ofullständig information har blivit regel – så har ökad öppenhet blivit uppmärksammat, inte bara som princip utan även i handling inom vår sektor. Eller kanske är det just på grund av den bristande respekten för fakta som vi intensifierar vårt arbete inom akademin för ökad tillgänglighet och öppenhet.

Öppen vetenskap, det vill säga tillgång till publikationer och data, handlar ytterst om kvaliteten i den verksamhet vi bedriver, högre utbildning och forskning. Ökad åtkomst till forskningsresultat innebär en förbättrad spridning av rön och kunskaper mellan lärare och forskare och till våra studenter liksom till samhället i stort. Det är ett måste att våra studenter enkelt och utan kostnad har tillgång till våra forskningsresultat Det är ett stort bekymmer om vår främjandeuppgift vad gäller hållbar utveckling försvåras av att framkomna forskningsresultat inte kan göras tillgängliga eller att tillgängligheten för användare utanför akademin är förknippad med höga kostnader. Den sten som nu satts i rullning går inte att stoppa, men vi vet att hindren är många. Öppen tillgång innebär förändrade förutsättningar för verksamhet inom universitet och högskolor.

Ökad tillgänglighet till forskningsdata innebär att ett och samma dataset kan användas av fler forskare för tolkningar och analyser. Helt enkelt bättre spridning av insamlad data och mer forskning med ett och samma underlag. Det är enkelt att se möjligheten till ökad forskningseffektivitet och ökad kvalitet. Det är inte säkert att den forskare som samlat in datan är den som alltid är bäst skickad att göra tolkningar och analyser. Öppen data möjliggör också kontroll och ansvarsutkrävande. Det befrämjar en försiktighet i forskningsprocessen och i hanteringen av data, men det kan också kanske hämma kreativiteten. Öppen data inrymmer också frågan om hur mycket data vi klarar att hantera. Ett tillstånd med informationsöverflöd kan visa sig innebära sämre förutsättningar att göra tolkningar och dra slutsater, sålunda inte bättre forskning och ökade kunskaper utan tvärtom.

Frågorna om öppen tillgång och öppen data kan och måste betraktas ur många olika perspektiv. Ett övergripande perspektiv är politiska ställningstaganden och prioriteringar. Ett annat handlar om användning och användare. Det handlar också om kunskapsspridning, förankring och incitament. Det är likaså en fråga om teknik och tekniska lösningar som möjliggör tillgänglighet, inte minst för sällananvändare, och hög kvalitet på data. Det är mycket positivt att utmaningar och möjligheter nu är på bordet. De är en hype just nu, men det finns en vardag där vi ska lösa alla de utmaningar och problem som finns och under ordnade former publicera öppet och förse varandra med goda dataset.

Inga kommentarer

Nu firar högskolan 40 år

I veckan startade vårt jubileumsår med den första föreläsningen i en serie som kommer att ges under våren. Här kommer våra prioriterade utbildnings- och forskningsområden beskrivas. Föreläsningsserien ”Forskning som förändrar samhället” ger en samlad bild av vår forskningsverksamhet. Den är också ett tillfälle för oss, som jobbar på högskolan, att få ökade kunskaper om varandra och kan skapa nya spännande samarbeten. Vi har idag en bred forskningsverksamhet som spänner över alla vetenskapsområden. Samtidigt är vi profilerade inom de olika områdena, vilket är nödvändigt för ett medelstort lärosäte.

Vi kan konstatera att en framgångsrik forskningsverksamhet successivt har vuxit fram. Det ger oss förutsättningar att forskningsanknyta utbildningen och bidra med viktiga forskningsresultat för en gynnsam samhällsutveckling. Vi har numer kompletta akademiska miljöer upp till avancerad nivå inom samtliga våra sex prioriterade områden. Vi har examensrättigheter på forskarnivå inom fyra av dessa områden. Jag tror ingen kunde förutse en sådan utveckling för 40 år sedan när verksamheten bestod av några få utbildningsprogram och en uppsättning fristående kurser. Å andra sidan är den utveckling som varit helt naturlig. Utbildning och forskning hänger samman, berikar varandra eller kanske till och med förutsätter varandra. Vi behöver egen forskning och egna examensrättigheter på forskarnivå för att över tid utveckla utbildningen och ge våra studenter den bästa tänkbara utbildningen. Forskningen gagnas av studenternas delaktighet och möjligheten för lärare att kontinuerligt pröva och redovisa resultat från pågående och avslutad forskning. Universitets och högskolors unika uppdrag är att på vetenskaplig grund förmedla kunskaper och skapa gynnsamma förutsättningar för ett gott och inspirerande yrkesliv för våra studenter och det stöds av en god balans mellan utbildning och forskning.

Starten på jubileumsåret innefattade också tårtkalas i vårt vardagsrum och ett tillfälle för mig att tacka tidigare och nuvarande medarbetare för alla goda insatser som tagit högskolan där vi är idag. Vi har flyttat fram våra positioner. Högskolan i Borås omnämns alltid med stor respekt för hög kvalitet i utbildning, forskning och administration. Det är en förmån att få vara med och bidra till en fortsatt gynnsam och intressant utveckling för högskolan.

Titta gärna in på vår jubileumswebb som nu står klar.

Inga kommentarer

Direkt från styrelsemötet

En mycket viktig punkt på Högskolan i Borås styrelsemöte idag var budgetunderlaget för 2018-2020. I budgetunderlaget beskrivs den inriktning och de kvaliteter som Högskolan i Borås har. Vi har systematiskt arbetat mot att addera vad vi benämner universitetskvaliteter och är idag kompletta inom våra prioriterade utbildnings- och forskningsområden upp till och med avancerad nivå. Vi har examensrättigheter inom fyra av de sex områdena. Vår mission vetenskap för profession ligger fast. De innefattar ett fokus på hållbar utveckling och att bidra till att de globala och lokala samhälleliga utmaningarna kan hanteras.

I budgetunderlaget konstateras att Högskolan i Borås har förutsättningar och möjligheter att påta sig ett större uppdrag såväl inom utbildning som forskning. En utveckling som är av såväl regionalt som nationellt intresse och som skulle innebära en starkare bas för högskolan. Fem särskilda satsningar lyfts fram i budgetunderlaget:

  • Ökade medel till konstnärlig utbildning och forskning
  • Medel för uppbyggnad och genomförande av socionomutbildning
  • Medel för utökning av lärarutbildning förlagd till och genomförd i samarbete med Högskolan i Skövde
  • Medel för ökning av utbildningar inom samhällsbyggnadsområdet
  • Uppdrag tillsammans med övriga lärosäten i Västsverige att utreda etableringen av ett nationellt centrum för forskning kring samhällets digitalisering

Våra äskanden och förslag är samtliga av stort nationellt intresse och jag ser verkligen fram emot vår myndighetsdialog i början av maj för att ytterligare utveckla motiven och få departementets och regeringens kommentarer.

Baserat på budgetunderlaget och den utveckling som lärosätet har haft och den situation som råder gav styrelsen rektor i uppdrag att till nästa styrelsemöte förbereda ett beslut om att högskolan ska ta fram ett underlag för universitetsansökan. Min bedömning är att vi nu nått en nivå och en position som motiverar ny status samtidigt som lärosätets utveckling hålls tillbaka om inte en satsning sker från regeringens sida och som innefattar i ett första steg att vår status som lärosäte prövas. Vi har bland annat en fullständigt unik miljö inom det textila området, men vi har idag inte förutsättningar och resurser för att fullt ut nyttja den potential som området inrymmer. Våra argument för mer resurser till det textila området och den konstnärliga verksamheten är starkare än någonsin, inte minst med tanke på att konstnärlig forskning nu är prioriterat i forskningspropositionen.

Inga kommentarer

Examen och seminarium om jämställdhet

Jag har varit på examen. Det sjunde högre ledarskapsprogrammet (HeLP) i regi av Sveriges universitets- och högskoleförbund avslutades traditionsenligt med ett specialprogram utformat av kursdeltagarna riktat till rektorerna vid deltagarnas lärosäten. Denna gång var temat jämställdhet inom akademin. Gruppen presenterade fyra fall som låg till grund för diskussioner. En av de frågor som väcktes var hur akademisk karriär kan förenas med ledningsuppdrag och den risk för den akademiska karriären som det kan innebära att tidigt i karriären åta sig ledningsuppdrag och delvis välja bort utbildning och forskning. Studier visar att kvinnor i högre grad än män väljer eller accepterar ledningsuppdrag. Därför följer att värderingen och fördelningen av ledningsuppdrag också blir en jämställdhetsfråga och kan vara en av förklaringarna till den snedfördelning som fortfarande råder mellan kvinnor och män inom yrkeskategorin professorer. Min uppfattning är att vi måste mer än idag anlägga ett helhetsperspektiv på en akademisk karriär. Utbildning på vetenskaplig grund är vår huvuduppgift, men även förmåga att samverka, leda och administrera är viktiga uppdrag. Ett helhetsperspektiv på vår verksamhet skulle på olika sätt vara till gagn för utvecklingen mot en jämställd akademi.

Utifrån underlag från kursdeltagarna diskuterades också hur oacceptabla beteenden i mötessammanhang kan tolkas och behandlas. Vilka strategier kan användas för att motverka otillbörliga sätt att utöva inflytande? Även om det kan vara nog så utmanande och problematiskt att påtala oacceptabla beteenden och utsagor är det stora problemet att identifiera de mer subtila uttrycken för ojämställdhet och som innebär att en ojämställd rollfördelning konserveras. Vi behöver kontinuerligt tolka olika situationer ur ett jämställdhetsperspektiv för att blottlägga medvetna och omedvetna uttryck och handlingar. Vi behöver också mycket mer forskning baserad på vardagssituationer där relationen mellan kvinnor och män beskrivs och tolkas.

HeLP-gruppen hade valt ett mycket viktigt område för sin redovisning för rektorsgruppen. Det blev en givande eftermiddag med många viktiga iakttagelser från kursdeltagare och inbjudna rektorer. Dessutom en trevlig avslutning med diplomutdelning och tänkvärda ord från kursledaren Lotta Löfgren-Markör.

1 kommentar
Äldre inlägg