Vi har under en längre tid talat om betydelsen av öppen publicering av forskningsresultat och öppen tillgång till forskningsdata, men det är först nu som innebörden och konsekvenserna av öppen vetenskap blivit riktigt uppmärksammat. Det är i alla fall så jag uppfattar det utifrån ett ledningsperspektiv, som rektor på ett lärosäte. Denna blogg är ett utdrag från mitt inledningsanförande på SUHF:s konferens med just öppen vetenskap som tema och som hölls i Stockholm den 28:e februari.

Varför det har blivit på detta viset går att besvara på många olika sätt, men genombrottet för diskussionen om öppenhet har självklart att göra med starka markeringar från politiken på Europa-nivå och nationellt, från kommissionen och från regeringen. Alla trycker de på om betydelsen av ökad öppenhet och tillgänglighet. Det är både välgörande och tillfredsställande att notera att parallellt med andra strömningar – där det inte tycks vara så noga med fakta längre och där lögner, halvsanningar och ofullständig information har blivit regel – så har ökad öppenhet blivit uppmärksammat, inte bara som princip utan även i handling inom vår sektor. Eller kanske är det just på grund av den bristande respekten för fakta som vi intensifierar vårt arbete inom akademin för ökad tillgänglighet och öppenhet.

Öppen vetenskap, det vill säga tillgång till publikationer och data, handlar ytterst om kvaliteten i den verksamhet vi bedriver, högre utbildning och forskning. Ökad åtkomst till forskningsresultat innebär en förbättrad spridning av rön och kunskaper mellan lärare och forskare och till våra studenter liksom till samhället i stort. Det är ett måste att våra studenter enkelt och utan kostnad har tillgång till våra forskningsresultat Det är ett stort bekymmer om vår främjandeuppgift vad gäller hållbar utveckling försvåras av att framkomna forskningsresultat inte kan göras tillgängliga eller att tillgängligheten för användare utanför akademin är förknippad med höga kostnader. Den sten som nu satts i rullning går inte att stoppa, men vi vet att hindren är många. Öppen tillgång innebär förändrade förutsättningar för verksamhet inom universitet och högskolor.

Ökad tillgänglighet till forskningsdata innebär att ett och samma dataset kan användas av fler forskare för tolkningar och analyser. Helt enkelt bättre spridning av insamlad data och mer forskning med ett och samma underlag. Det är enkelt att se möjligheten till ökad forskningseffektivitet och ökad kvalitet. Det är inte säkert att den forskare som samlat in datan är den som alltid är bäst skickad att göra tolkningar och analyser. Öppen data möjliggör också kontroll och ansvarsutkrävande. Det befrämjar en försiktighet i forskningsprocessen och i hanteringen av data, men det kan också kanske hämma kreativiteten. Öppen data inrymmer också frågan om hur mycket data vi klarar att hantera. Ett tillstånd med informationsöverflöd kan visa sig innebära sämre förutsättningar att göra tolkningar och dra slutsater, sålunda inte bättre forskning och ökade kunskaper utan tvärtom.

Frågorna om öppen tillgång och öppen data kan och måste betraktas ur många olika perspektiv. Ett övergripande perspektiv är politiska ställningstaganden och prioriteringar. Ett annat handlar om användning och användare. Det handlar också om kunskapsspridning, förankring och incitament. Det är likaså en fråga om teknik och tekniska lösningar som möjliggör tillgänglighet, inte minst för sällananvändare, och hög kvalitet på data. Det är mycket positivt att utmaningar och möjligheter nu är på bordet. De är en hype just nu, men det finns en vardag där vi ska lösa alla de utmaningar och problem som finns och under ordnade former publicera öppet och förse varandra med goda dataset.