Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) genomförde tidigare i veckan förbundsförsamling med Högskolan i Kristianstad som värd. Mötet inleddes denna gång med ett seminarium med rubriken ”Tillitsbaserad styrning och reformerad resurstilldelning”. Seminariet baserades på en arbetsrapport författad av Marianne Granfelt, Anders Söderholm och mig själv. Rapporten bygger huvudsakligen på personliga intervjuer med tolv rektorer vid lärosäten med olika historik, förutsättningar och inriktning. Intervjuerna har handlat om rektorernas ideal för den statliga styrningen av universitet och högskolor, och om vilka problem och utmaningar de ser i dagens ordning.

Det finns tre utgångspunkter för rapporten. En ny modell för styrning och resurstilldelning ska befrämja ett profilerat högskolelandskap, befrämja ökad självständighet för lärosätena och vila på tillit mellan principal och agent. Grundbultar i en reformerad modell och förslag till tillämpningar som stödjer profilering och självständighet redovisas i rapporten och föredrogs på seminariet. Den reformerade modellen innefattar ett samlat anslag för utbildning och forskning som inkluderar fria medel för strategiska satsningar och omfördelningar, en utvecklad och äkta dialog mellan regeringen och lärosätena där särskilda profiler och satsningar vid lärosätena kan bestämmas samt ett samlat system för kvalitetssäkring baserat på ett stort eget ansvar för lärosätena. Förslagen följer rektorernas ideal och uppfattningar, resultat av tidigare utredningar och ställningstaganden från SUHF samt har en tydlig fokusering på de resultat som uppnås.

Det blev en mycket livgivande och bra diskussion som följde, med flera invändningar och betänkligheter från rektorer och förvaltningschefer kring de förslag som redovisades. Betydelsen av ett samlat anslag för utbildning och forskning råder det delade meningar om. Det finns risker i att en obalans kan uppstå mellan de båda verksamhetsgrenarna, den ena verksamheten utvecklas på bekostnad av den andra. En annan invändning var att politiken aldrig kommer att acceptera ett samlat anslag, det är inte aktuellt eftersom universitet och högskolor redan idag har ett stort eget handlingsutrymme. Den huvudsakliga invändningen mot en utvecklad dialog är risken för ökad styrning från regeringen snarare än möjligheter för profilering baserad på lärosätets mål och strategier. Det är regeringen som fördelar medel och därav följer att den kan komma att i för hög grad styra vilka särskilda satsningar som lärosätena vill göra. En invändning handlade också om att det inte var fört i bevis att de föreslagna lösningarna faktiskt innebär bättre utbildning och forskning.

En intressant och viktig notering är de diskussioner som uppstår vid övergång från mer övergripande idéer och föreställningar om vilka förutsättningar som lärosätena ska ges för att utveckla verksamheten till mer konkreta förslag. Långsiktighet, förutsägbarhet, utrymme för strategiska satsningar och självständighet är viktiga egenskaper som alla är överens om men när resonemangen övergår till hur det ska åstadkommas blir det mer på allvar och mer problematiskt. Att anlägga ett styr- och resursfördelningsperspektiv har just den effekten att konkretisering sker.

Det är viktigt att påpeka att modeller för styrning och resursfördelning är verktyg. Styr- och resursfördelningsmodeller är medel för att tydliggöra ansvar och relationer, och förändring av modeller och metoder kan bryta mönster och stödja verksamhetsutveckling. Ett samlat anslag markerar att utbildning och forskning hänger samman. Det kan vara ett medel som befrämjar självständighet och som innebär viktiga strategiska omfördelningar, åt ena eller andra hållet, mellan utbildning och forskning och det kan innebära satsningar på nya verksamheter. En utvecklad dialog kan innebära möjligheter till särskilda satsningar till gagn för hög kvalitet i utbildning och forskning.

Diskussionen om styrning, ledning och resursfördelning fortsätter och med tydligt fokus på vilka förändringar som bör ske i syfte att stärka kvaliteten i utbildning och forskning. Och vi ser alla fram emot regeringens direktiv till den, i forskningspropositionen ”Kunskap i samverkan”, annonserade utredningen som ska lämna förslag till ”principer och former för högskolans resurstilldelning och styrning”.