Månad: maj 2017

A new professor at the University of Borås

(The blog post is written in collaboration with Professor Kim Bolton)

The University of Borås is a member of Scholars at Risk (SAR – www.scholarsatrisk.org). SAR is an international network that aims to protect scholars that work under threat, thereby helping them to critically reflect on their research questions and openly share their ideas and results. These are fundamental rights that are in line with the United Nations Sustainable Development Goals as well as Sweden’s and the university’s standpoint on democracy and freedom of speech.

Nawar Kadi was a professor at a university in Aleppo, Syria, where, together with his family, he lived under the constant threats in a city ravaged by war. His research was in the area of technical textiles. When he applied for assistance from SAR, they naturally turned to the Swedish School of Textiles, University of Borås to enquire if we were interested in hosting Nawar and his family. Nawar’s research fits exceptionally well with the university’s research profile in Textiles and Fashion, and it was immediately clear that hosting Nawar would be favourable for both parties. Nawar joined the research and education team at the university in mid-2016 and immediately became a very important and appreciated member of the team.

A professorship in the area of technical textiles was advertised earlier this year. Of the four applicants, Nawar had the expertise and qualifications that were best suited for the position. He was therefore offered – and accepted – the position earlier this month. We are very pleased to have such a qualified professor as him among us. We wish Nawar all the best at our university, and trust that his family will continue to enjoy their lives in Borås and Sweden.

Inga kommentarer

Nationell biblioteksstrategi och viktiga frågor för akademin

Styrgruppen för forum för bibliotekschefer inom Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) arrangerade i förra veckan den årligen återkommande vårkonferensen. Den riktar sig till cheferna för universitets- och högskolebiblioteken och nästan alla lärosäten representerades. Konferensen är ett av flera tillfällen under året för bibliotekschefer att mötas och tillsammans diskutera för såväl lärosäten som bibliotek angelägna frågor. Jag medverkade i egenskap av ordförande för styrgruppen. En rad olika saker behandlades. Den av programpunkterna som ägnades mest tid var arbetet med den nationella biblioteksstrategin. Erik Fichtelius, som leder arbetet, presenterade nuläget inom utredningen och planer för kommande arbete. Det finns en grundsyn baserad på internationella utblickar att biblioteken har och kommer att få en allt större betydelse i samhällsutvecklingen. Bibliotek är en viktig fysisk mötesplats och ha en central funktion i spridningen av information, kunskap och kultur.

En modell presenterades för hur strategin kan beskrivas. Den inleds med värderingar och följs av utmaningar. I ett tredje steg redovisas målen och avslutningsvis insatser och åtgärder. Det är en tilltalande modell, men med en problematik att alla olika typer av bibliotek, folkbibliotek specialbibliotek och forskningsbibliotek, ska innefattas i modellen. Då ökar komplexiteten. Ett medskick från SUHF-lärosätena är betydelsen av att forskningsbiblioteken inte glöms bort i sammanhanget. En antologi bestående av omvärldsanalyser som är under utarbetande är med sitt nu gällande innehåll problematisk just ur det perspektivet att alldeles för lite skrivs om forskningsbibliotekens samhälleliga betydelse, utmaningar och möjligheter.

Bibliotek är en nödvändig förutsättning för demokrati och demokratiutveckling, men måste också för att möta krav på effektivitet och effektivitetsutveckling i spridning av information. Forskningsbiblioteken har en rad stora utmaningar. En är hur vi ska bidra till det livslånga lärandet när databaser och forskningsinformation endast är tillgänglig för aktiva studenter och medarbetare. En annan fråga är lika tillgång till information oberoende av lärosäte. Med ökade kostnader för tillgänglighet till information är risken stor för allt större skillnader över tid i tillgänglighet för studenter och medarbetare vid stora respektive små lärosäten, vilket är synnerligen problematiskt.

En tredje mycket stor utmaning är övergången till öppen vetenskap, det vill säga öppen tillgång till artiklar och forskningsresultat och öppen tillgång till forskningsdata. Det börjar så smått att lossna, medvetenheten för problematiken ökar. Men vägen till det som utifrån ett övergripande samhälleligt perspektiv är naturligt. Det vill säga fri tillgång för alla till resultat och data från offentligt finansierad forskning, är lång och kantad med utmaningar. En mycket konkret aspekt är vilka kostnader vi kan tillåta oss. Svåra förhandlingar med förlagen väntar som även fortsättningsvis kommer att spela en stor roll i förmedlingen av forskningsresultat. Förlagen är säkert inte beredda att ge avkall på sina avkastningskrav. En fråga som aktualiseras i sammanhanget är hur vi inom akademin värderar meriter för akademiska anställningar. Det är dags att på allvar och systematiskt problematisera de meriteringsgrunder vi tillämpar på olika lärosäten vid tillsättning av tjänster och vid befordran.

Den nationella biblioteksstrategin är ett av flera sammanhang där några av våra viktiga frågor för en långsiktigt gynnsam utveckling måste adresseras.

Inga kommentarer

Planen för polisutbildning i Borås

Nu har arbetet med att få till stånd en polisutbildning startat. För drygt en månad sedan meddelade den socialdemokratiska kongressen att partiet och ansvarig minister förordar en satsning på fler poliser. Fram till 2024 ska 10 000 nya medarbetare anställas inom polisen. En sådan ökning kräver en kraftig utbyggnad av polisutbildningen. Två nya orter och lärosäten behövs för detta som ett tillägg till de tre idag befintliga som ger polisutbildning på uppdrag av Polismyndigheten. Malmö har pekats ut som en av dessa orter och den andra ska vara placerad i Västsverige.

Vi har förstått att Högskolan i Borås är en stark kandidat för detta uppdrag i Västsverige. Utifrån det har en rad olika kontakter tagits och möten genomförts. Helt klart är att en polisutbildning vid Högskolan i Borås är viktig för regionens och högskolans utveckling och vi har möjlighet att genomföra en polisutbildning av hög kvalitet. Styrelsen informerades vid sammanträdet den 20 april och ställde sig muntligen bakom ett fortsatt engagemang i frågan. Till det kommande styrelsemötet den 15 juni förbereds ett underlag för beslut om att ge rektor i uppgift att ansöka om att Högskolan i Borås ges i uppdrag att genomföra polisutbildning. En del i detta underlag är en beskrivning av den projektorganisation för framtagning av ansökan som utarbetats och som kommer att fastställas inom kort.

Jag ser stora möjligheter för Högskolan i Borås i att vara värd för och utförare av en polisutbildning. Det är en omfattande verksamhet som stärker högskolans bas. Jag ser en stor kapacitet i kopplingarna mellan en polisutbildning och den verksamhet vi ger inom informationsvetenskap och vårdvetenskap och då särskilt blåljusverksamheten. Utbildningen måste forskningsanknytas. Här finns många spännande infallsvinklar baserat på det vi redan gör, men också möjlighet till nya fält och frågor.

Men utmaningarna är många. Vi behöver rekrytera medarbetare inom flera ämnesområden, dels etablera samarbeten med andra lärosäten för att säkra specialkompetenser. Vi behöver också göra ett antal satsningar på utbyggnad av vårt campus för att möta en polisutbildnings särskilda behov. Ett viktigt område är också utökning av antalet studentboenden. I frågor om infrastruktur är samarbete med och insatser från en rad olika aktörer nödvändiga. En förutsättning för att vi ska lyckas är att det projekt vi nu startar genomförs tillsammans med Borås stad och naturligtvis är också polisen inom vårt område och region.

I Borås Tidning den 18 maj presenteras planen för Borås. Läs här.

Inga kommentarer

Stark tillväxt under 40 år som lärosäte

Här följer den andra delen från förra veckans blogg med utdrag från mitt tal vid högskolans akademiska högtid:

I år firar Högskolan i Borås 40-årsjubileum. Utvecklingen under dessa år har varit omvälvande. Få kunde ana den utveckling som skett från att det regionala lärosätet etablerades 1977 till det lärosäte vi är idag – en nationellt stark högskola med många universitetskvaliteter. Högskolan i Borås bildades efter en genomgripande parlamentarisk reform. Uppdraget för den nyinrättade högskolan var att bedriva utbildning och svara för regional kompetensutveckling. Det startade med förskollärarutbildning och med en uppsättning fristående kurser. Högskolan innefattade också den, från 1972, etablerade Bibliotekshögskolan. Därmed fanns det redan från början en verksamhet som rekryterade studenter nationellt vilket gjorde Högskolan i Borås från början speciell.

Det finns ett antal milstolpar i högskolans utveckling och ett antal beslut som fattats av regering och riksdag som möjliggjort dagens situation med närmare 12 000 studenter, 80 utbildningsprogram, 700 medarbetare och snart 700 miljoner i omsättning. Utan dessa beslut och ställningstaganden hade högskolan sett annorlunda ut idag.

Grunden för den stora tillväxten är att verksamheter har tillförts:

* Ekonomi och datautbildningar 1980
* Textilinstitutet förstatligas och införlivas 1982
* Ingenjörsutbildningar startar 1989
* Vårdhögskolan förstatligas och blir en del av högskolan 1999.

Verksamheter har tillförts och anslagen har ökat. Det finns andra skeenden i högskolans utveckling som vi också kan påminna oss om: den tragiska kårhusbranden 1998, nytt kårhus 2001 och sedan 2015 är ”The Kårner” studenternas hemvist. Miljöcertifieringen 2012 ska också nämnas. 2013 fick vi ett samlat campus när Textilhögskolan flyttade norrut till Textile Fashion Center. Vi har idag all vår verksamhet i våra tre byggnader runt Akademiplatsen liksom de fantastiska skulpturerna ”Den late studenten” och ”House of Knowledge”. Ett samlat campus innebär goda möjligheter till möten och samarbete över alla tänkbara gränser.

Ett av de mer viktiga riksdagsbesluten har varit möjligheten för högskolor att examinera på forskarnivå inom väl avgränsade områden. Högskolan i Borås fick sin första examensrätt 2010, och redan 2011 genomfördes den första egna disputationen. Vi har idag examensrätt inom fyra av våra sex områden och inom sex ämnen. Sedan starten har över 30 egna disputationer genomförts. Den akademiska högtiden och promoveringen av fem doktorer är ett direkt resultat av de egna examensrättigheterna. Att bedriva utbildning på forskarnivå med egna examensrättigheter har tidigare helt varit förbehållet universiteten. Ett sätt att uppfatta utvecklingen är att gränserna mellan universitet och högskolor successivt suddas ut.

Det finns en inneboende utvecklingskraft inom akademin, såsom i många andra professioner att såväl bredda som fördjupa verksamheten, vilket i vårt fall handlar om att göra mer på avancerad nivå och sträva efter att forskningsankyta utbildningen. Vi talar om kompletta akademiska miljöer som ett mål. Det är inget vi slänger oss med för att det låter bra, utan det är på stort allvar. En komplett akademisk miljö har förutsättningar att knyta ihop utbildning och forskning och erbjuda våra studenter alltifrån fristående kurser och utbildning på grundläggande nivå via avancerad nivå till möjligheten att ta emot doktorshatten. Det är kvalitet och det är en av innebörderna av att sätta studentens lärande i centrum. I diskussioner för några år sedan var det vår dåvarande kårordförande som tydligt motiverade betydelsen av kompletta miljöer med just den argumentationen. Det ska inte vara nödvändigt att byta lärosäte för att få en komplett utbildning. Kompletta akademiska miljöer handlar om samarbete med andra lärosäten nationellt och internationellt och om samarbete med det omgivande samhället. Vi arbetar vidare mot målet: att tillföra universitetskvaliteter och mot en ändamålsenlig balans mellan utbildning och forskning.

Vi har höga ambitioner och stora utmaningar framför oss. Vi har ett stort ansvar för att utbilda för de samhällskritiska sektorerna liksom ett ansvar för att ta vara på våra särskilda profiler. Vi har också ansvar för att kontinuerligt erbjuda påfyllning, det vill säga det livslånga lärandet. Vi tillför successivt universitetskvaliteter med övertygelsen om att vi genom detta förbättrar vår verksamhet. Vad som ligger bortom en mängd universitetskvaliteter av skilda slag inom många områden råder vi inte över. Vi utvecklar vårt lärosäten utifrån vår mission att bedriva Vetenskap för profession och att hantera de samhälleliga utmaningarna.

Inga kommentarer

Det är inte ”coolt” att vara okunnig…

Denna bloggtext baseras på manuskriptet till det tal jag höll vid högskolans akademiska högtid den 5 maj.

Det är en orolig värld vi lever i. Det finns en osäkerhet över det europeiska fredsprojektet liksom det gränsöverskridande samarbetet. Spänningarna mellan stormakterna har återkommit. Antalet demokratier i världen ökar inte längre och innehållet i demokratin i stater som definierats som demokratiska tunnas ut. Det är en ny situation som gör att förutsägbarheten minskar.

Oförutsägbarheten förstärks också av det finns många oerfarna politiska ledare runt om i världen. Ett demokratiskt statsskick och transparens i beslut och processer hänger nära samman med frågan om en hållbar utveckling. Omfattningen på och styrkan i en demokrati är starkt korrelerad med att klara av att implementera FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling och Agenda 2030. ”Transforming our world” är vårt gemensamma uppdrag och gigantiska utmaning.

För många universitet har taket sänkts. Friheten för lärare, forskare och studenter att oberoende utöva sin verksamhet har beskurits världen över. Den politiska styrningen av utbildning och forskning har ökat. Vi har under senare tid framfört vår oro för inskränkningar i den akademiska friheten; i Turkiet och i Ungern. Det har genomförts manifestationer för vetenskapen med uppmaning till politiker världen över att använda vetenskapligt baserad kunskap som underlag för beslut. Det finns också ett tilltagande kunskapsförakt på många håll och ett ovarsamt sätt att hantera fakta.

Vi måste reagera och agera. Det är inte ”coolt” att vara okunnig och att vara oinformerad, som någon skribent formulerade det i en artikel under vintern. Det är däremot ”coolt”, och inte ett dugg elitistiskt, att vara välinformerad och att självständigt kunna göra bedömningar och ta ställning. Ju mer du vet, desto fler olika val kan du göra.

Universitet och högskolor har en mycket viktig uppgift i samhällsutvecklingen. Vi behövs mer än någonsin för att utveckla och förmedla verifierad kunskap – att bedriva högre utbildning på vetenskaplig grund och med tydliga bildningsideal. Vi behöver som lärosäten vara tydligare med den roll vi har och mer aktivt lägga oss i och delta i den pågående debatten. Nationalekonomen professor Gustav Cassel som var verksam i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, lär ha publicerat runt 1000 artiklar i dags- och veckopress. Det kallar jag förebild och föredömligt.

Ett led i att bli mer aktiva och tydliga är att vi självkritiskt ser över våra system för meritering. Det måste uppfattas och bedömas som mycket viktigare än idag, att lärare och forskare deltar i samhällsdebatten, att vi publicerar våra resultat öppet för alla och att vi är beredda att dela med oss av våra forskningsdata. En ännu mer öppen akademi medverkar till bättre beslutsunderlag och en faktabaserad debatt. Frågan om meritering är också en fråga om jämställdhet. Vi vet att kvinnor missgynnas av våra meriteringssystem. Vi behöver ständigt vara uppmärksamma på effekter av befintliga strukturer och system. En utmaning för oss är också att finna former för att öppna vår verksamhet bättre för nyanlända.

Inga kommentarer

Bra och livgivande myndighetsdialog

Årets myndighetsdialog med utbildningsdepartementet inleddes med en redovisning av statssekreteraren kring aktuella frågor inom regeringen och departementet. Vi fick bland annat veta att Forskningspropositionen ”Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft”, är behandlad och tagen i riksdagen och genererar ett 50-tal beslut inom regeringskansliet. Ett  direktiv till utredningen är ”Styrning för starka och ansvarsfulla lärosäten”. Det är en för många efterlängtad utredning om former för styrning, ansvarsfördelning och principer för resurstilldelning. Den inleds nu och har fått en tidpunkt för avrapportering bestämd till den tredje december 2018. En annan aktuell fråga där beslut ska fattas inför budgetpropositionen 2018 är hur samverkan ska mätas för att vara ett kriterium tillsammans med bibliometri och extern forskningsfinansiering i omfördelningen av basanslagen till forskning.

Efter statssekreteraren presenterade jag vår verksamhet och framhöll särskilt styrkan i vårt konsekventa arbete med att etablera kompletta akademiska miljöer, vår hållbarhetsprofil och vårt sätt att successivt förverkliga innebörden av missionen: Vetenskap för profession. Jag redovisade också våra främsta utmaningar som består i att finna en stabil långsiktig finansiering av den konstnärliga verksamheten och att säkra söktryck och kapacitet inom lärarutbildningarna för att därigenom klara den utbyggnad av lärarutbildningen som vi åtagit oss.

Därefter följde en genomgång av ett antal områden som regeringen särskilt pekat ut, bland annat validering av reell kompetens, jämställdhetsintegrering och forskningsanknytning av utbildningar och då särskilt lärarutbildningen. Min bedömning är att vi i Borås arbetar på ett ändamålsenligt sätt med frågorna och åstadkommer en successiv kvalitetsutveckling.

Dimensionering av utbildning var också något som togs upp liksom vår önskan att kunna stärka basen genom ett utökat utbildningsuppdrag. Vi har exempelvis ingen möjlighet att genomföra lärarutbildning i samråd med Högskolan i Skövde om inte takbeloppet höjs. Vi önskar nya helårsstudieplatser för att bedriva socionomutbildning, men här gäller att vi först måste erhålla examensrättigheter. Vi diskuterade också polisutbildning, samhällsbyggnadsingenjörer och konstnärlig utbildning. Vi får avvakta och se vad budgetpropositionen 2018 innehåller. Helt klart är dock att det inte blir några nya tillkommande medel till vår konstnärliga verksamhet.

Det var en givande dialog med klara besked på vissa punkter och med en möjlighet för oss att framföra våra utvecklingsbehov, strategier och utmaningar för lärosätet.

Inga kommentarer

Tack till avgående styrelseordförande

Jag vill här i min blogg dela med mig av mitt tacktal till Roland Andersson den 20 april 2017, då han avgick som styrelseordförande vid Högskolan i Borås.

Hjärtligt tack Roland, för ditt stora engagemang för högskolan, dina viktiga insatser av skilda slag under många år och ditt fina ordförandeskap under de senaste två perioderna och sju åren. Du är och har varit mycket betydelsefull för högskolan. Både för ledningen och för mig personligen har du varit ett gott stöd i din roll som ledamot och ordförande i vår styrelse.

Det finns många viktiga insatser som är värda att nämna. Före min tid vid högskolan handlade det om utökade utbildningsplatser kopplat till nedläggningen av regementet i staden, där du gjorde stora insatser. I utvecklingen och etableringen av Simonsland  och Textile Fashion Center gjöt du handfast olja på vågorna i förhandlingar med stad och fastighetsägare. Du har uppmuntrat och bidragit till högskolans strävan att söka sig uppåt i systemet och etablera kompletta akademiska miljöer. Din regionala och lokala förankring har betytt mycket för högskolans legitimitet.

För mig personligen har du varit ett mycket gott stöd under mina år som prorektor och framförallt naturligtvis under åren som rektor. Klokskap och rättframhet är och har varit viktiga egenskaper. Du har lärt mig vikten av fokus för att komma till beslut och handling. Du har även lärt mig att frågor måste avslutas och beslut fattas för att komma vidare.

Det här är också ett tillfälle att påminnas om mitt första möte med Roland. Det mötet, för 30 år sedan, illustrerar just klokskap och rättframhet. Jag föreläste på en konferens arrangerad av Borås Stad för ledande politiker och chefer om finansiell bedömning och ekonomistyrning. Mitt budskap var betydelsen av att redovisa positiva resultat och upprätthålla graden av självfinansiering av tillgångarna. Måttet som beskriver detta är soliditet och jag upprepade begreppet soliditet och vikten av att ha kontroll på soliditetsutvecklingen ett antal gånger. Jag blev till sist bryskt avbruten av en av deltagarna som framförde att ”offentlig verksamhet handlar inte om soliditet utan om solidaritet”. Det var du, Roland, som tröttnat och tog till orda. Det var så vår vänskap inleddes.

Jag hoppas på ett fortsatt gott samarbete i olika typer av projekt och sammanhang där regionen, staden och högskolan gör gemensam sak. Vi har stora saker framför oss med fler universitetskvaliteter och sedan några veckor tillbaka också, frågan om polisutbildning. Du har varit en framgångsrik ambassadör för högskolan under dina år i vår styrelse och det kommer du vara fortsättningsvis också.

Än en gång stort tack för ovärderliga insatser.

Inga kommentarer