Styrgruppen för forum för bibliotekschefer inom Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) arrangerade i förra veckan den årligen återkommande vårkonferensen. Den riktar sig till cheferna för universitets- och högskolebiblioteken och nästan alla lärosäten representerades. Konferensen är ett av flera tillfällen under året för bibliotekschefer att mötas och tillsammans diskutera för såväl lärosäten som bibliotek angelägna frågor. Jag medverkade i egenskap av ordförande för styrgruppen. En rad olika saker behandlades. Den av programpunkterna som ägnades mest tid var arbetet med den nationella biblioteksstrategin. Erik Fichtelius, som leder arbetet, presenterade nuläget inom utredningen och planer för kommande arbete. Det finns en grundsyn baserad på internationella utblickar att biblioteken har och kommer att få en allt större betydelse i samhällsutvecklingen. Bibliotek är en viktig fysisk mötesplats och ha en central funktion i spridningen av information, kunskap och kultur.

En modell presenterades för hur strategin kan beskrivas. Den inleds med värderingar och följs av utmaningar. I ett tredje steg redovisas målen och avslutningsvis insatser och åtgärder. Det är en tilltalande modell, men med en problematik att alla olika typer av bibliotek, folkbibliotek specialbibliotek och forskningsbibliotek, ska innefattas i modellen. Då ökar komplexiteten. Ett medskick från SUHF-lärosätena är betydelsen av att forskningsbiblioteken inte glöms bort i sammanhanget. En antologi bestående av omvärldsanalyser som är under utarbetande är med sitt nu gällande innehåll problematisk just ur det perspektivet att alldeles för lite skrivs om forskningsbibliotekens samhälleliga betydelse, utmaningar och möjligheter.

Bibliotek är en nödvändig förutsättning för demokrati och demokratiutveckling, men måste också för att möta krav på effektivitet och effektivitetsutveckling i spridning av information. Forskningsbiblioteken har en rad stora utmaningar. En är hur vi ska bidra till det livslånga lärandet när databaser och forskningsinformation endast är tillgänglig för aktiva studenter och medarbetare. En annan fråga är lika tillgång till information oberoende av lärosäte. Med ökade kostnader för tillgänglighet till information är risken stor för allt större skillnader över tid i tillgänglighet för studenter och medarbetare vid stora respektive små lärosäten, vilket är synnerligen problematiskt.

En tredje mycket stor utmaning är övergången till öppen vetenskap, det vill säga öppen tillgång till artiklar och forskningsresultat och öppen tillgång till forskningsdata. Det börjar så smått att lossna, medvetenheten för problematiken ökar. Men vägen till det som utifrån ett övergripande samhälleligt perspektiv är naturligt. Det vill säga fri tillgång för alla till resultat och data från offentligt finansierad forskning, är lång och kantad med utmaningar. En mycket konkret aspekt är vilka kostnader vi kan tillåta oss. Svåra förhandlingar med förlagen väntar som även fortsättningsvis kommer att spela en stor roll i förmedlingen av forskningsresultat. Förlagen är säkert inte beredda att ge avkall på sina avkastningskrav. En fråga som aktualiseras i sammanhanget är hur vi inom akademin värderar meriter för akademiska anställningar. Det är dags att på allvar och systematiskt problematisera de meriteringsgrunder vi tillämpar på olika lärosäten vid tillsättning av tjänster och vid befordran.

Den nationella biblioteksstrategin är ett av flera sammanhang där några av våra viktiga frågor för en långsiktigt gynnsam utveckling måste adresseras.