Månad: juli 2017

Hemma igen – några sammanfattande noteringar från mitt Almedalen 2017

Hemma efter bra och mycket givande dagar i Visby och Almedalen. Almedalsveckan är helt enkelt ett utmärkt tillfälle och sammanhang för erfarenhetsutbyte, kunskapsutveckling och för att driva angelägna frågor för en ännu bättre högre utbildning och forskning. Det är också ett tillfälle att profilera högskolans verksamhet, utveckla och etablera kontakter och förstärka eller lägga grunden för pågående och kommande satsningar. Almedalen är också platsen för möten med gamla och nya vänner och kollegor. Vi är också flera som har varit med från vårt eget lärosäte – samtal, avstämningar och diskussioner före och efter dagens alla seminarier och möten är också viktiga kvaliteter under Almedalsdagarna.

För min del blev det i år åtta aktiviteter där jag medverkade på olika sätt på scenen. Jag deltog därutöver som åhörare på sex seminarier och jag lyssnade på tre kvällstal i Almedalsparken. Antal steg från måndag kväll till torsdag lunch blev cirka 60 000. Intrycken är många och nya erfarenheter och kunskaper har adderats. För att nämna några saker som jag tar med mig till sommarledigheten, och fortsatt arbete därefter, är den optimistiska synen på genomförandet av målen i Agenda 2030 som redovisades på vårt seminarium ”Agenda 2030 – genomförbart eller en utopi?”. Här hävdades bestämt att implementering pågår för fullt. Arbetet med reformering av modellen för styrning och resurstilldelning har fått en god start. Många viktiga synpunkter redovisades på seminarierna och det finns en god samsyn om viktiga utgångspunkter. Det är också positivt att SUHF:s lilla hallonröda ”Tillitsbaserad styrning och reformerad resurstilldelning”, som jag varit med och författat, tillmäts betydelse i sammanhanget. En ytterligare viktig utvecklingsfråga är hur vi arbetar med breddad rekrytering, validering av reell kompetens och utvecklar vår verksamhet så att vi ännu bättre stödjer det livslånga lärandet.

Trevlig sommar!

Inga kommentarer

Globala mål och lärosätenas uppgift

Det dominerande temat under årets Almedalsvecka är, inte särskilt förvånande, hållbar utveckling. Ett stort antal seminarier har hållbar utveckling och/eller Agenda 2030 i rubriken. Ett stort antal seminarier adresserar också frågan om implementering av Agenda 2030 och FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling. Ett av Högskolan i Borås seminarium är ett av dessa och jag hade förmånen att inleda och avsluta. Syftet med seminariet var att diskutera på vilket sätt som lärosätena bäst kan medverka och bidra till ett brett genomförande av målen. I min inledning pekade jag på det främjandeuppdrag som universitet och högskolor har och den omständigheten att vi årligen möter närmare 400-tusen studenter. Vi har ett stort ansvar och vi behöver i vår undervisning bli allt bättre på att utveckla och fördjupa resonemangen och gå från beskrivningar, till förklaringar och förmedling av förståelse. Progression i undervisningen är en nödvändig kvalitet.

På min fråga till paneldeltagarna vad universitet och högskolor kan göra för att stödja näringsliv och förvaltning blev svaret från de medverkande politikerna och tjänstemännen ”mycket”. Betydelsen av utbildning och forskning och att lärosäten svarar för robusta och på vetenskapliga grunder etablerade utbildnings- och forskningsmiljöer är avgörande. Jag tolkade också framförda synpunkter på det viset att inte minst de yngre och mindre lärosäten, som ofta bygger utbildning och forskning på flervetenskaplighet, är mycket viktiga aktörer. Resonemang som fördes och synpunkter som redovisades var hoppingivande. Bland annat framfördes att det är inte en fråga om att gå från ord till handling, det är redan handling, vi är mitt i genomförandeprocessen. En annan synpunkt var att medvetenheten om utmaningarna har ökat dramatiskt under det senaste decenniet. Det är inte alls svårt att vara miljökämpe idag, det är ju (nästan) alla. Seminariet innehöll också en redovisning Science Park Borås projekt Re:textile, som är ett utmärkt exempel på välplanerad och genomförbar cirkulär ekonomi.

Det var ett givande och hoppingivande seminarium och jag lämnade Almedalen inspirerad och uppmuntrad att idogt arbeta vidare med att utveckla Högskolan i Borås till den hållbara högskolan – The Sustainable University.

Inga kommentarer

I Almedalen – förväntningar på högskolan

Jag har medverkat i två seminarier, ett igår och ett idag, som både har ställt frågan om den högre utbildningens betydelse. Kritiken från företrädare för en rad olika samhällsorganisationer; arbetsgivare, arbetstagare och intresseorganisationer, har varit omfattande. Synpunkterna har handlat om att vi överutbildar, matchningen mot arbetsmarknadens behov är svag, vi erbjuder alldeles för få fristående kurser och medverkar därigenom inte till det livslånga lärandet, vi erbjuder inte uppdragsutbildning i tillräcklig utsträckning och vi har inte engagerat oss i validering och övergångar mellan utbildningssystem. Synpunkterna på vårt uppdrag och vår verksamhet är många men lösningarna är inte så påtagliga utöver att yrkeshögskolan borde byggas ut rejält.

Det är en viktig och känd omständighet att många riktar sina blickar mot oss och de resurser vi har. Fenomenet, kan som ett alternativ till ovanstående, uttryckas som att förväntningarna på oss är höga. Vi behöver naturligtvis fundera på hur vi kan minska förväntningsgapet. Men vi måste göra det utifrån en rad, för den högre utbildningen, viktiga egenskaper såsom att det är studentens efterfrågan som styr vårt utbildningsutbud, vi utbildar på vetenskaplig grund, vi utbildar inte bara för första arbetet utan även för en kommande yrkeskarriär och vi måste se utbildning och forskning som ett samlat system. Vi har en hög kvalitet i vår verksamhet, men vi ska utveckla vår verksamhet bland annat med avseende på det livslånga lärandet, validering av reell kompetens och samverkan med det omgivande samhället. Vi behöver också fortsätta att utveckla och stärka samarbetet med Myndigheten för yrkeshögskolan med sikte på att kunna genomföra systematisk validering i övergången mellan våra båda utbildningssystem.

Jag har medverkat i en viktig debatt som också belyser betydelsen av Almedalsveckan. En debatt som kommer att fortsätta och där vi måste vara tydliga med vilket uppdrag vi har och vilka våra styrkor är.

Inga kommentarer

I Almedalen – Hur och varför validering av reell kompetens

På tisdagseftermiddagen medverkade jag i ett seminarium om validering av reell kompetens. Frågan var om reell kompetens ger ett mervärde för högskolan. I min föredragning, som inledde seminariet, konstaterade jag att vi har ett tydligt uppdrag att stödja ett livslångt lärande och aktivt främja en breddad rekrytering. En bedömning av reell kompetens för inträde eller tillgodoräknande är viktigt ur den enskilde individens perspektiv och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. I den paneldebatt som följde ställdes bedömningen av reell kompetens för behörighet till studier mot det behörighetsprov som Tillträdesutredningen föreslagit. Remissvaren till utredningen behandlas nu och frågan om behörighetsprov är på regeringens bord. I vilket fall som helst, det vill säga om behörighetsprov införs eller inte, så fordras en utveckling av modeller och metoder för bedömning av reell kompetens och implementering av ett, vilket statssekreteraren i Utbildningsdepartementet tydligt framförde, robust system. Ett sådant system måste ha en hög legitimitet och vara accepterat av lärosätena så att enhetliga bedömningar genomförs. Det är nödvändigt om vi ska kunna gå från ord till handling.

I min inledning redovisade jag också fördelarna, eller mervärdena, för högskolan med breddad rekrytering: En mer heterogen studentgrupp kan innebära kursutveckling och utveckling av högskolepedagogiken. Det ger en möjlighet att i undervisningssituationen ta tillvara arbetslivserfarenhet och skilda perspektiv. Studenter med arbetslivserfarenhet på våra utbildningar befrämjar också samverkan mellan arbetsplats och lärosäte.

Universitets- och högskolerådet har tilldelats resurser för att utveckla modeller och metoder för validering av reell kompetens och gör det genom att stödja projekt inom fyra olika områden. Efter ansökningar har nu beslut fattats om finansiering av projekt och närmare 30 lärosäten kommer på olika sätt, och i olika grad, medverka i modellutveckling. Det är mycket positivt att arbetet nu startat och att så många medverkar och samverkar för att utveckla och därefter tillämpa, en stabil och accepterad modell.

Inga kommentarer

I Almedalen – Seminarium om styrning av högskolan

Tidig tisdag morgon och seminarium om hur högskolan kan styras för att sätta lärande i centrum. Seminariet som var i regi av Sveriges förenade studentkårer (SFS) och Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) var föranlett av den nyligen tillsatta utredningen om styrning och resurstilldelning inom högre utbildning. Det finns en stor samstämmighet om betydelsen av en rejäl översyn av den nuvarande modellen. Som företrädare för SUHF och med utgångspunkt från den nyligen publicerade rapporten ”Tillitsbaserad styrning och reformerad resurstilldelning” framhöll jag betydelsen av samlat anslag, utvecklad dialog mellan regering och lärosäte och ett starkt decentraliserat system för kvalitetsutvärdering av utbildning och forskning. Vi har utvecklat ett decentraliserat kvalitetsutvärderingssystem och är på väg att implementera systemet. Vi behöver bestämma hur vi går vidare med samlat anslag och utvecklad dialog. Det finns risker i form av obalanser mellan utbildning och forskning och ökad detaljstyrning som effekt av utvecklad dialog, men dessa risker är underordnade i förhållande till de möjligheter som de föreslagna förändringarna innebär.

På seminariet framhölls också nödvändigheten av att anslagen till utbildning ökar och att den urholkning som skett sedan många år tillbaka avbryts och att anslagen återställs. Alla berörda, företrädare för universitet och högskolor, studenter och fackliga företrädare, är överens om detta, liksom om betydelsen av ökade basanslag till forskning. Men det är viktigt att skilja mellan nivån på resurserna och enligt vilka principer som resurser fördelas. Det är viktigt enligt min uppfattning att den utredning som nu arbetar lägger fram ett kostnadsneutralt förslag och vi får i annan ordning driva frågan om ökade anslag. Jag vill också framhålla vikten av att skilja mellan på vilka grunder som resurser tilldelas och hur lärosätena använder tilldelade medel. Ett fungerande decentraliserat system innebär att användningen kan se helt annorlunda ut än hur beräkningen av anslagen sker.

Inga kommentarer