Tidig tisdag morgon och seminarium om hur högskolan kan styras för att sätta lärande i centrum. Seminariet som var i regi av Sveriges förenade studentkårer (SFS) och Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) var föranlett av den nyligen tillsatta utredningen om styrning och resurstilldelning inom högre utbildning. Det finns en stor samstämmighet om betydelsen av en rejäl översyn av den nuvarande modellen. Som företrädare för SUHF och med utgångspunkt från den nyligen publicerade rapporten ”Tillitsbaserad styrning och reformerad resurstilldelning” framhöll jag betydelsen av samlat anslag, utvecklad dialog mellan regering och lärosäte och ett starkt decentraliserat system för kvalitetsutvärdering av utbildning och forskning. Vi har utvecklat ett decentraliserat kvalitetsutvärderingssystem och är på väg att implementera systemet. Vi behöver bestämma hur vi går vidare med samlat anslag och utvecklad dialog. Det finns risker i form av obalanser mellan utbildning och forskning och ökad detaljstyrning som effekt av utvecklad dialog, men dessa risker är underordnade i förhållande till de möjligheter som de föreslagna förändringarna innebär.

På seminariet framhölls också nödvändigheten av att anslagen till utbildning ökar och att den urholkning som skett sedan många år tillbaka avbryts och att anslagen återställs. Alla berörda, företrädare för universitet och högskolor, studenter och fackliga företrädare, är överens om detta, liksom om betydelsen av ökade basanslag till forskning. Men det är viktigt att skilja mellan nivån på resurserna och enligt vilka principer som resurser fördelas. Det är viktigt enligt min uppfattning att den utredning som nu arbetar lägger fram ett kostnadsneutralt förslag och vi får i annan ordning driva frågan om ökade anslag. Jag vill också framhålla vikten av att skilja mellan på vilka grunder som resurser tilldelas och hur lärosätena använder tilldelade medel. Ett fungerande decentraliserat system innebär att användningen kan se helt annorlunda ut än hur beräkningen av anslagen sker.