Månad: september 2017

Inspel på ”Struten”

Under den gångna veckan har jag varit på två möten om den pågående Styrnings- och resursutredningen, den så kallade Struten. Det var dels ett seminarium i Göteborg där arbetet inom utredningen presenterades, dels en hearing i Riksdagshuset arrangerad av socialdemokraterna och centerpartiet i utbildningsutskottet. Många intressanta och viktiga synpunkter har lämnats under diskussionerna från utredarna och från medverkande företrädare för universitet och högskolor och andra samhällsorganisationer.

På mötena behandlades bland annat utgångspunkter för utredningen. En grundläggande sådan för utredningen och den kommande styrmodellen är den akademiska friheten och det akademiska ansvaret. Styrfilosofin måste ta sin utgångspunkt i en långtgående autonomi för lärosätena. En tillitsbaserad styrning är grunden. Riksdag och regering ställer upp övergripande mål, hur verksamheten ska bedrivas och vem som ska göra vad i genomförandet på lärosätena.

En annan utgångspunkt är det enhetliga högskolesystemet, det vill säga universitet och högskolor har samma grundläggande uppdrag att bedriva utbildning och forskning på vetenskaplig grund. Denna princip innebär inte att profilering inte är önskvärt. Tvärtom, måste den kommande styrmodellen främja just profilering. Styrmodellen måste stödja särskilda satsningar och att lärosätenas relativa fördelar därigenom tas hand om på ett bättre sätt än idag. Vi måste få större utrymme i dialogen med regeringen för att diskutera lärosätets strategiska utmaningar och regeringen måste kunna göra prioriteringar av särskilda utbildnings- och forskningsmiljöer för att utveckla ett effektivare högskolelandskap.

En annan slags utgångspunkt för hur den finansiella Styrningen och resurstilldelningen utformas, är den omständigheten att vi har ett fungerande system för kvalitetssäkring av utbildning och forskning. Detta system innefattar tematiska utvärderingar av hur vi integrerar värden och kvaliteter som exempelvis hållbar utveckling, jämställdhet och internationalisering i verksamheten. En sådan ordning stödjer en långtgående decentralisering i den finansiella styrningen och tilldelningen av resurser. Konkret handlar det om att lärosätena ska få ett samlat anslag och att uppdelningen på utbildning och forskning genomförs. Lärosäten som inte över tid klarar av att fördela ”rätt” utifrån mål, uppdrag och strategier får bekymmer i kommande utvärderingar.

Ett påpekande, avslutningsvis, är att det förslag som utredningen ska lägga fram ska vara kostnadsneutralt. Intäktsförstärkningar i form av ökade anslag och höjda takbelopp och kostnadsreduktioner som minskade hyror är alltid önskvärda, men utredningen handlar inte om detta utan om system för styrning och resurstilldelning.

Inga kommentarer

Budgetpropositionen 2018

Idag överlämnades budgetpropositionen till Riksdagen. Utbyggnaden av högre utbildning och forskning fortsätter. Tidigare beslutade satsningar fullföljs, satsningen på förstärkning av humaniora och samhällsvetenskap förlängs och nya medel tillförs 2018 till såväl utbildning som forskning. Det senare i enhetlighet med forskningspropositionen för 2017-2020 Kunskap i samverkan. I denna satsning är högskolorna prioriterade i förhållande till universiteten både vad gäller tilldelning av platser, ökade takbelopp och förstärkning av basanslaget till forskning. Det handlar inte minst om basanslaget för de fyra lärosätena som legat under det nya fastställda garantibeloppet på 12 tkr/helårsstudent.

För Högskolan i Borås är den totala ökningen av anslagsmedel jämfört med 2017 cirka 35 miljoner kronor. Av dessa är över 12 miljoner, medel som inte var kända när planeringsförutsättningarna för 2018 fastställdes i våras. Ökningen är ett resultat av den nya utbildningssatsningen, dels att Borås faller väl ut i tilldelning av nya medel för framgångsrik samverkan. Det totala statsanslaget uppgår nu till 575,9 Mkr.

Vi har liksom många andra högskolor anledning att vara nöjda. Budgetpropositionen markerar vår betydelse som starka utbildnings- och forskningsinstitutioner. Några påpekanden behöver ändå göras. Högskolan i Borås har inte heller denna gång fått rimlig ersättning till våra designutbildningar. Vi utbildar fler studenter inom det textila området än de 116 platser vi räknar av med designprislapp. Högskolan har inte heller fått medel för att förstärka den konstnärliga forskningen. Det hade varit mycket gynnsamt för utvecklingen av profilen Textil och mode. Några lärosäten har erhållit platser för utökning av ingenjörsutbildningar, men inte Borås. Varför? Avslutningsvis; varför premieras inte lärosäten som bedriver ett framgångsrikt hållbarhetsarbete?

Inga kommentarer

Högskolan i Borås 40 år – tre reformer av betydelse då och nu

Högskolan i Borås har genomgått en dramatisk utveckling och tillväxt under våra 40 år. Det startade med några få utbildningsprogram på grundläggande nivå och en handfull fristående kurser till dagens lärosäte med utbildning på alla nivåer, egna examensrättigheter på forskarnivå och en omfattande forskning. Högskolans utveckling kan beskrivas på olika sätt. En infallsvinkel är att knyta utvecklingen till övergripande förutsättningar för verksamheten. Tre reformer har haft särskilt stor betydelse för utvecklingen och det tillstånd som råder nu.

Den första reformen innebar högskolans etablering 1977. Befintliga utbildningar sattes samman och en enhet med ett regionalt uppdrag att bidra till kompetensförstärkning och tillväxt bildades. Till denna enhet fördes fristående verksamheter såsom Textilinstitutet och Vårdhögskolan. Därigenom i kombination med ökade utbildningsuppdrag har för den långsiktiga utvecklingen, nödvändig expansion skett. Man kunde bygga upp en tillräcklig kritisk massa för att stå emot tillfälliga nedgångar och hitta möjligheter att omfördela resurser över tid mellan olika utbildningsprogram för hantera minskat intresse och utveckla kvalitet. Omfattningen på verksamheten blev också tillräckligt stor för att upprätthålla en hög kvalitet på verksamhetsstödet.

En annan mycket viktig reform är decentraliseringen och den förändrade modellen för resurstilldelning som genomfördes 1993. Finansieringen av kostnadsslag ersattes av en modell med finansiering av studieplatser och prestationer, så kallade Hst och Hpr. Universitet och högskolor fick därmed ersättning för vad som utfördes, intäkter istället för kostnadstäckning. Frihetsgraderna att själva bestämma utbildningsutbudet baserat på mål och strategier för lärosätet ökade väsentligt. Den förändrade ersättningsmodellen var en gigantisk decentraliseringsreform som gjorde det möjligt för till exempel Högskolan i Borås att stärka profilerna Biblioteks- och informationsvetenskap och Textil och mode. Den översyn som nu sker av styrning och resursfördelningsmodellen, benämnd ”Struten”, har att ta ställning till formerna ersättning. Någon annan slutsats än att den fortfarande ska baseras på vad vi gör, finns inte.

Den tredje reformen som väsentligt förändrat högskolelandskapet är möjligheten för högskolor utan vetenskapsområde att erhålla examensrättigheter på forskarnivå inom väl avgränsade områden. Den nya bestämmelsen trädde i kraft 2009. Högskolan i Borås satsade hårt från början. Vi definierade sex områden och har efter prövningar erhållit examensrättigheter inom fyra områden och sex ämnen. I vår verksamhetsplan för 2018-2020 innefattas att utveckla och stärka de två kvarvarande. Vi har idag en uppsättning kompletta akademiska miljöer med utbildning på alla nivåer och starka forskningsprogram. Vi har sedan vi fick våra första rättigheter 2010 nästan fördubblat vår externa anslag till forskning och antalet granskade publicerade artiklar har nästan tvådubblats. Det handlar om små volymer, men visar ändå på en dramatisk förändring. Reformen har bidragit till att sudda ut skillnaderna mellan lärosäten som benämns universitet och de som benämns högskolor. Dess viktigaste konsekvens är dock att den bidragit till en bättre balans mellan utbildning och forskning och att vi i större utsträckning kan forskningsanknyta vår utbildning till gagn för våra studenter.

Inga kommentarer

Högskolan 40 år – i morgon firar vi!

Firandet av högskolan 40 år fortsätter. I morgon kväll genomförs en konsert på campus som riktar sig till studenter, medarbetare och alla boråsare som vill ta del av god musik och underhållning. Konserten föregås av visningar av campus och invigning av en utställning om den Tekniska Väfskolan som etablerades i Borås 1866. De textila utbildningarna fyller således 151 år i år. Vi passar på att uppmärksamma detta, även om vi egentligen skulle gjort det ordentligt förra året. På förmiddagen genomförs i Sparbankssalen panelsamtal med återblickar på vad som varit och framtidsvisioner mot vad som komma skall. Jag hoppas att många deltar i de olika aktiviteterna.

Det är viktigt att uppmärksamma födelsedagar och jubileum. Det är ett tillfälle att beskriva vad som varit och förhålla sig till utveckling och förändring. Idag är Högskolan i Borås något helt annorlunda än vad den var 1977 och vad den förväntades att bli. Det tar tid att bygga starka institutionella arrangemang, robusta formella regelverk i kombination med starka interna och externa informella relationer som reducerar osäkerhet och som stödjer kvalitet och effektivitet. Högskolan i Borås är idag en etablerad aktör som har kommit för att stanna. Den historiska utvecklingen illustrerar hur utmaningar har hanterats och hur lärosätet successivt stärkts.

En målbild för Högskolan i Borås är och har varit att erhålla universitetsstatus. Vi äger inte frågan utan det är för närvarande helt en fråga om politisk bedömning och politiska ställningstaganden. Det vi kan göra är att successivt, i enlighet med våra strategier, tillföra universitetskvaliteter och stärka utbildning och forskning. Universitetskvaliteter handlar om bättre balans mellan utbildning och forskning, examensrättigheter på avancerad nivå och forskarnivå och utvecklad samverkan nationellt och internationellt med andra lärosäten, men också utvecklad samverkan med näringsliv och förvaltning. Det är rätt strategi för att systematiskt höja kvaliteten och kunna ge våra studenter en allt bättre utbildning och svara mot de höga förväntningar som finns på oss som samhällsaktör.

Vad kan vi förvänta oss under de kommande 40 åren och vad gäller år 2057? Två saker är säkra; universitet kommer fortfarande att vara viktiga samhällsaktörer för en gynnsam och hållbar global utveckling. Tudelningen mellan å ena sidan universitet och å andra sidan högskolor kommer för länge sedan vara borta och diskussionen om vem som får kalla sig vad i början av seklet svår att förstå.

Inga kommentarer