År: 2018 (sida 1 av 5)

Rapport från givande möten i Oslo

Jag har varit i Oslo med Sveriges universitets- och högskoleförbunds (SUHF) styrelse och mötet var förlagt till vår systerorganisation i Norge, Universitets- och högskolerådets (UHR), lokaler i centrala Oslo. Dagarna inleddes med presentation och centrala frågor för UHR:s styrelse. Högt upp på agendan för dem just nu är frågor om autonomi och akademisk frihet, öppen forskning och digitalisering. UHR har också fokus på långtidsplanen för forskning och högre utbildning som nyligen har reviderats. Efter inledningen följde under måndagen presentationer av och från två viktiga aktörer i det norska utbildnings- och forskningssystemet.

Först ut var NIFU (Nordisk institutt för studier av innovasjon, forskning og utdanning) som är ett oberoende samhällsvetenskapligt forskningsinstitut som analyserar hela det utbildnings- och forskningspolitiska fältet. En av huvuduppgifterna för NIFU är att förse utbildnings- och forskningssektorns aktörer med statistik till grund för jämförelser, analyser och kunskapsutveckling. NIFU bedriver också egen forskning av hög kvalitet. NIFU:s organisation och verksamhet är inspirerande för våra tankar och idéer inom SUHF kring etablering av ett särskilt högskoleobservatorium.

Vårt andra möte var med NORKUT (Nasjonalt organ for kvalitet i utdanningar). NORKUT är ett oberoende organ under Kunskapsdepartementet. Syftet är att främja kvaliteten i inom det eftergymnasiala utbildningsväsendet. NORKUT arbetar bland annat med utvärderingar av utbildningar och av lärosätenas kvalitetssäkringssystem men också med att ge examenstillstånd efter prövning för utbildningar på avancerad nivå och forskarnivå till lärosäten som inte har generellt tillstånd. NORKUT arbetar självständigt och avgör själva vilka utbildningsprogram som utvärderas och när. Vad gäller utvärdering av kvalitetssäkringssystem ska detta ske var sjätte år. Mitt intryck från beskrivningen av NORKUT var att det är en mycket kompetent organisation och verksamhet som med hög legitimitet agerar självständigt i förhållande till regeringen och Kunskapsdepartementet, trots den organisatoriska kopplingen. En intressant synpunkt på arbetet med utveckling av kvalitetssäkringssystem var att inte överdriva systematiken och bli för detaljerad och omständlig då det kan vara negativt för att skapa engagemang och bygga en kvalitetskultur. Och det är ju en kvalitetskultur vi vill etablera med hjälp av ett systematiskt arbetssätt.

Tisdagen inleddes med en redovisning av arbetet med att utveckla och tydliggöra UHR:s uppdrag och organisation. UHR har en ny formell status sedan 1/1 2018 och är nu en helt fristående organisation, en ideell förening. Huvuduppgiften är att utveckla Norge som kunskapsnation. UHR, som numera översätts till Universities Norway, är en forskningspolitisk aktör som arbetar med att koordinera och stödja universitet och högskolor i gemensamma frågor och skapa förutsättningar för gemensamt mål- och strategiarbete inom utbildning, forskning och administration och inom de olika ämnesområdena. UHR tillhandahåller ett slags infrastruktur för nätverk och möjligheter att föra frågor till styrelsen för UHR och vidare mot Kunskapsdepartementet. UHR liknar SUHF i mycket, men verksamheten bygger mer på egna utredningsresurser och stöd från ett avsevärt större eget kansli än vad SUHF har, där lärosätena och dess medarbetare bidrar i betydligt större omfattning. En särskilt intressant diskussion fördes med generalsekreteraren om de så kallade utvecklingsavtalen mellan regeringen och lärosätena. Från och med 2019 ska utvecklingsavtal tecknas med samtliga lärosäten, men frågan kvarstår om och hur särskilda utvecklingssatsningar på lärosätena ska finansieras och vad som händer om inte överenskomna mål uppfylls. Med tanke på våra diskussioner, kopplat till den pågående styr- och resursutredningen om särskilda lärosätesprofiler, är det synnerligen intressant att lära mer om tillämpningen av utvecklingsavtal i Norge och även i Danmark där modellen också tillämpas.

Efter presentationer av det norska systemet och dess aktörer följde vårt eget styrelsemöte i SUHF. På styrelsemötet förberedde vi bland annat kommande Förbundsförsamling. Verksamhetsplanen för 2019 gicks igenom och en diskussion fördes om SUHF:s samverkansgrupps förslag till ställningstagande om samverkan. Rapporten kommer att presenteras på Förbundsförsamlingen. En diskussion fördes också om en rapport författad av Stephen Hwang om kvalitet i forskning. Rapporten visar tydligt de negativa effekter som en alltför hög grad av externfinansiering av forskning innebär för forskningskvaliteten mätt som publiceringar och citeringar. Rapporten behöver diskuteras i olika sammanhang och slutsatserna granskas och spridas. Rapporten borde leda till en seriös diskussion kring omfördelning av de statliga forskningsmedlen från forskningsfinansiärerna direkt till lärosätena i form av ökade basanslag.

Inga kommentarer

Styrkeområden och universitetsstatus

Intensiva utvecklingsarbeten av skilda slag bedrivs nu på högskolan. I april 2018 fick vi besked om att högskolan och vår science park tilldelats regeringsuppdraget att etablera en plattform för hållbart mode och hållbara textilier. Ett arbete bedrivs nu med att formulera och fastställa grunderna för plattformen och hur den senare ska fyllas med innehåll. Utmaningen är att skapa en attraktivitet som innebär att många vill ansluta till plattformen och använda den för att utveckla sin egen verksamhet med inriktning mot att vara hållbar.

Tre nyckelbegrepp för plattformen är lärande, handling och kommunikation. Inom plattformen ska det finnas tillgång till forskning och forskare samt nya och verifierade kunskaper till grund för lärande. Vidare ska plattformen tillhandahålla en infrastruktur och ett nätverk av aktörer som innebär att saker och ting rent faktiskt och praktiskt kan utföras. Goda idéer ska kunna bli hållbara produkter eller tillämpade modeller och metoder som stödjer hållbar utveckling. Vårt arbete inom programmet Smart Textiles är härvid en förebild för samverkan och nätverksbyggande och också en del av plattformen.  Verksamheten som bedrivs ska kommuniceras öppet inåt och utåt. I den mån inga affärsmässiga hinder föreligger ska resultat från forsknings- och utvecklingsarbete vara öppet tillgängliga. En kunskapsbank med hållbara tillämpningar och viktiga forskningsresultat byggs upp som ska vara tillgänglig för alla.

För att klara att skapa den attraktiva plattformen krävs medverkan från många aktörer och att ansvar för projekt och satsningar fördelas på många. Högskolan i Borås har givits ett uppdrag och ett stort ansvar för att medverka till att ställa om textil- och modeindustrin och göra den hållbar, vi kommer att göra allt vad vi kan för att svara upp emot högt ställda förväntningar.

I mitten av januari 2019 startar en polisutbildning vid Högskolan i Borås. I början av juli fattade som bekant regeringen beslut om att ge högskolan uppdraget av genomföra Polisprogrammet. Ett redan intensivt arbete med att skapa förutsättningar för start vårterminen 2019 intensifierades då. Just nu händer mycket och i ett högt tempo. Vårens kurser planeras, polislärare anställs, nya lokaler för expansion av vår verksamhet söks, utrustning och material anskaffas och kontakter med olika aktörer som kan medverka i programmet och tillföra kunskap och kvalitet knyts och fördjupas. Senast i raden var ett mycket givande möte med företrädare för Åklagarmyndigheten. Vi har etablerat en rad, för utbildningen och den forskning som vi successivt vill bygga upp inom området, viktiga samarbeten. Särskilt vill jag nämna avtalen med Göteborgs universitet och forskningsinstitutet Rise här i Borås. Vi kommer med polisutbildningen att lägga ytterligare en utbildning med stor och avgörande samhällsrelevans till vårt redan ytterst samhällsrelevanta utbildningsutbud.

Högskolan i Borås stärks successivt och intressanta utmaningar och möjligheter kommer att hanteras på bästa sätt. Med tanke på allt viktigt och positivt som händer vid högskolan förvånar det mig att inte någon företrädare för politiken under valrörelsen lovade att om de vinner valet så kommer Högskolan i Borås bli universitet. Vi har allt vad som krävs för att vara det tredje universitet i Västsverige och därigenom stärka Västsverige som kunskapsregion.

2 kommentarer

Välkomna – tillsammans ska vi göra något riktigt bra

I måndags anlände våra nya studenter och intog vårt fina campus. Förväntansfulla och undrande fick studenterna vandra runt på campus under ledning av studentkårens faddrar och lära känna den nya miljön som nu kommer att vara deras vardag ett antal år framöver. Vår studentkår gör ett fantastiskt fint arbete under introduktionsdagen och introduktionsveckorna. De hjälper de nya studenterna tillrätta och erbjuder och genomför ett stort antal trevliga arrangemang. Hjärtligt tack för det.

Tillsammans med studentkårens ordförande och företrädare för Borås stad hade jag förmånen att få hälsa alla nya studenter välkomna. Studenterna var uppdelade i fyra grupper så det blev fyra välkomsttal. I mina tal betonade jag särskilt innebörden av högre utbildning. Vi utbildar för en långsiktigt stimulerande yrkesutveckling och inte begränsat till det första arbetet. Jag betonade vårt fokus på hållbar utveckling i utbildning och forskning. Jag uppmanade också studenterna att plugga hårt direkt från start, men samtidigt inte missa att ta del av det rikliga utbud av föreläsningar, workshops och seminarier som erbjuds av högskolan, studentkåren och staden.

I tuff konkurrens med andra alternativ har våra studenter valt högre utbildning och att läsa vid Högskolan i Borås. Valet och prioriteringen förpliktigar. Studenterna har, med rätta, höga förväntningar på oss och vi har ett stort ansvar för att svara upp mot förväntningarna och ge hög kvalitet i utbildningen. Men det vi erbjuder är en speciell typ av verksamhet som, för att bli riktigt bra, fordrar ett starkt engagemang från alla. Högre utbildning utmärks av problematisering, fördjupning och kritiskt tänkande och den förmågan utvecklar vi tillsammans. Ett bra seminarium, där tolkningar och analyser av skeenden och tillstånd görs, förutsätter engagemang och medverkan från alla.

Med dessa ord vill jag avsluta med att hälsa alla nya studenter välkomna och alla studenter som påbörjat sina studier tidigare år välkomna tillbaka. Lycka till. Hoppas 2018/2019 blir ett riktigt bra och framgångsrikt läsår.

Inga kommentarer

Allas vårt ansvar

På måndag kommer studenterna! Ni är efterlängtade. Campus fylls av liv och rörelse och verksamheten tar ordentlig fart igen. Universitet och högskolor är utbildning.  Kunskapsförmedling, kunskapsutveckling och mötet mellan studenter och mellan studenter och lärare är grundbultar i vår verksamhet, så hjärtligt välkomna.

I och med terminsstarten lägger vi definitivt sommaren bakom oss. Det har varit en osannolikt fin och solig sommar. Alla de aktiviteter som förknippas med en fin, svensk sommar har varit möjliga att göra och inte bara enstaka dagar utan flera veckor i sträck. Det har blivit många båtturer i skärgården, bad i hav och sjöar och sena ljumma kvällar utomhus på terrasser och bryggor. Samtidigt som vi njuter, och måste tillåta oss det, innebär de soldränkta dagarna och långvariga torkan problem för många. Spannmålsskörden är två tredjedelar av en normalskörd med allvarliga konsekvenser för jordbruket och livsmedelsindustrin. De omfattande och, under vissa faser, till synes okontrollerbara skogsbränderna har varit synnerligen obehagliga inslag under sommaren. Bränderna ledde ju också fram till det ovanliga beslutet om generellt eldnings- och grillförbud. Sommaren väcker oro kring i vilken utsträckning som vi själva med vårt konsumtionsmönster och sättet på vilket vi utnyttjar naturens resurser bidrar till extremväder. Vi måste, även om naturliga skiftningar över tid kan vara en förklaring, ta situationen på stort allvar. Vi vet hur som helst att konsekvenserna av temperaturökningar över de värden som är överenskomna skulle vara mycket problematiska och ännu ser vi inte någon vändning.

Våra politiska företrädare på riksnivå, i regioner och kommuner har ett stort ansvar för att fatta nödvändiga beslut som styr, reglerar eller skapar incitament för beteenden som innebär en gynnsam förändring. Verksamheter och organisationer inom olika samhällssektorer har ett ansvar för att minimera påfrestningarna på miljön av den bedrivna verksamheten. I många branscher, inte minst den textila, är utmaningen att utveckla och tillämpa cirkulära affärsmodeller som minimerar resursutnyttjandet. Men framförallt handlar klimatutmaningen om oss själva som privatpersoner. Alla miljöproblem är nämligen lokala, här och nu, att flytta problemet någonstans håller inte. Det handlar om att ta eget ansvar, ta del av och värdera fakta som föreläggs och utifrån det fatta beslut och handla. Till syvende och sist handlar en långsiktigt hållbar utveckling om hur vi agerar och reagerar.

Universitet och högskolor har en mycket viktig roll i att sprida kunskap om innebörden av hållbar utveckling. I detta innefattas att förmedla fakta, förklara samband och skapa förståelse för klimatutmaningens innebörd. Högskolan i Borås har en stark hållbarhetsprofil som våra nya studenter kommer att möta. Det känns mer angeläget än någonsin att frågor om hållbarhet och miljö ingående diskuteras och problematiseras i alla våra utbildningar.

Inga kommentarer

En dag med viktiga möten och bekräftelser

Vi arbetar nu med att skapa förutsättningar för att genomföra polisprogrammet med hög kvalitet och med start redan i januari 2019. Ett stort engagemang utmärker arbetet och det finns ett stort intresse från alla håll att medverka i utvecklingsarbetet och i det kommande genomförandet. En polisutbildning ställer många särskilda krav vad gäller lokaler och utrustning så det är intensivt arbete som bedrivs och som ligger framför oss och där vi lär oss nytt hela tiden. Det är viktigt att nämna i sammanhanget att vi har ett gott samarbete med och stöd från Polismyndigheten.

Särskilt med anledning av vårt uppdrag att ge polisprogrammet gästades vi i onsdags av Morgan Johansson (S), justitie- och inrikesminister och ytterst politisk ansvarig för polisutbildningen. Lotta Dalheim Englund, som är chef för polisutbildningen, presenterade det pågående arbetet och tillsammans svarade vi på frågor. Det blev ett bra samtal. Förväntningarna på oss är höga från olika håll, men vi känner att förtroendet för oss att klara uppdraget är högt. Vi passade också på vid mötet att kort presentera högskolans inriktning och verksamhet i sin helhet och kommentera de stora framgångar, utöver uppdraget att genomföra polisprogrammet, som vi haft under 2018, bland annat bevis på den höga kvaliteten i vårt hållbarhetsarbete och tilldelningen av stora forskningsmedel i extern konkurrens inom en rad olika områden.

Under onsdagen besöktes också högskolan av Kungliga Vetenskapsakademin (KVA) klass 10; ”Klassen för humaniora och för framstående förtjänst om vetenskap”. Klass 10 är den grupp inom KVA som följer den humanistiska utbildningen och forskningen. Mycket hedrande och trevligt att klassen valt att komma till högskolan och ta del av det vi gör inom humaniora och konst. Jag hade förmånen att få hälsa välkommen och därefter följde under dagen ett antal föredragningar från framförallt medarbetare inom forskningsområdet Biblioteks- och informationsvetenskap. Professor Jan Nolin modererade föredömligt och ett antal inspirerande korta föredragningar gav en god inblick i den forskningsverksamhet som vi bedriver. I samtal med några av ledamöterna efter avslutat seminarium ställdes frågan hur det är möjligt att bedriva så mycket professionsrelevant forskning och som samtidigt har god teoretisk höjd med så begränsade basresurser. Vi förtjänar rejäla basanslag för att fullt ut kunna ta vara på den potential som finns. Det är bara att hålla med och fortsätta argumentera för kraftigt ökade basanslag till underfinansierade mindre och medelstora högskolor. Det är ett misstag ur ett nationellt perspektiv att inte ta vara på de möjligheter till kunskaps- och verksamhetsutveckling som finansiering av profilområden på högskolorna erbjuder.

Min arbetsdag avslutades med att jag anslöt till möte i styrelsen för Borås Näringsliv. En strategidiskussion fördes om hur staden bör profileras och vilka målen på kort, medellång och lång sikt ska vara. Högskolan tillmäts en mycket stor betydelse i sammanhanget och förväntningarna på oss är höga, bland annat uttryckt i betydelsen av att Borås blir en universitetsstad. Men frågan om universitetsstatus äger vi ju som bekant inte.

Inga kommentarer

Några noteringar om vår verksamhet och om den torra sommaren

Våren avslutades med ett positivt besked om att Polismyndigheten förordade Borås som den femte orten att på uppdrag av Polismyndigheten genomföra polisprogrammet. Regeringen följde rekommendationen och den femte juli fattades beslutet på regeringssammanträdet att ge Högskolan i Borås uppdraget. I och med det startade nästa fas i vårt arbete med polisutbildningen som nu handlar om att få allt på plats för start i januari. Möten har hållits i sommar, kontakter har tagits och nu väntar ett intensivt arbete under hösten med rekrytering av medarbetare, iordningställande av lokaler, anskaffning av utrustning och mycket mera. Arbetet bedrivs i nära samarbete med Polismyndigheten. Jag är helt övertygad om att vi kommer att genomföra en polisutbildning av hög kvalitet med start i januari 2019. Vi har en mycket kompetent och engagerad grupp som arbetar med frågan under ledning av Lotta Dalheim Englund.

Vi fick också under slutet av förra läsåret en rad positiva besked om forskningsfinansiering med stora anslag till flera av våra prioriterade områden och läsåret 2018/2019 börjar bra. Häromdagen fick vi besked om ett beviljat Horizon 2020-projekt inom det textila området. Projektet ”Wearable Electroactive Integrated in Garments” koordineras av Universitetet i Twente och har en total budget på 3,8 miljoner euro. Vår andel är närmare 25 procent. Projektet innebär att vi ytterligare förstärker vår redan framstående utbildnings- och forskningsmiljö inom textil och mode. Projektet är en del i utvecklingen och etableringen av den plattform för en hållbar textil- och modeindustri som högskolan och Science Park Borås ansvarar för på regeringens uppdrag.

Totalt är vi nu engagerade i sju olika EU-finansierade projekt. Vi koordinerar två av dessa. Den omfattningen på EU-finansierade projekt måste vara unik för ett mindre/medelstort lärosäte och ett bevis på hög kvalitet. Bra forskning och bra forskare i kombination med att vi byggt en stark infrastruktur genom utveckling av vårt Grants and Innovation Office (GIO) är förklaringen. Vad gäller forskningsfinansiering kan vi också konstatera att finansieringen från KK-stiftelsen ökar, vilket är mycket glädjande. Nästa genombrott för oss kanske är Vetenskapsrådet.

Vår forskning är i mycket hög utsträckning inriktad mot hållbar utveckling. Vi har ett starkt forskningsområde inom resursåtervinning med ett brett perspektiv på hållbarhet och vi bygger successivt upp en stark forsknings- och utvecklingsmiljö inom området cirkulära affärsmodeller. Vi lägger bakom oss en fantastisk men osvensk sommar. Dag efter dag har termometern visat runt 30 grader och efterlängtat regn uteblivit. Vi vet att det sker en successiv global uppvärmning och klimatforskarna har länge varnat oss för konsekvenserna. Det är dags att ta hoten på allvar och inte gömma oss bakom, och lätta på trycket genom, att säga att det sannolikt är frågan om naturliga variationer. En utgångspunkt är också att insikten om att alla miljöproblem är lokala problem. Att förändra tillstånd och påverka utvecklingsförlopp handlar om vad vi kan göra inte om vad andra borde göra!

Inga kommentarer

Mer om styrning och resurstilldelning – seminarium i Almedalen 2018

Jag har varit i Almedalen, detta år bara en dag, och medverkat på Sveriges universitets- och högskoleförbunds (SUHF) seminarium med rubriken ”Äntligen ny styrning av högskolan?”. Min uppgift var att ge min bild av de förslag som presenterats av utredningen framförallt utifrån vad de kan betyda för Högskolan i Borås.

I mitt inlägg underströk jag först betydelsen av att utbildning och forskning hänger samman och därav vikten av utredningens förslag att högskolepropositioner ska ersätta forskningspropositionerna. Innebörden av detta är att även prioriteringar och satsningar på utbildning ska finnas med i de fyraåriga propositionerna. Jag bekräftade också vikten av ett samlat anslag för utbildning och forskning. Frågan har diskuterats länge och över tid har invändningarna ökat. Ett samlat anslag är en viktig markering att utbildning och forskning hänger ihop och de budget- och redovisningstekniska svårigheter som anförs som motargument mot ett samlat anslag måste kunna hanteras och får inte hindra en ändamålsenlig och viktig förändring.

En stor och omdiskuterad fråga är om en modell med överenskommelser mellan regeringen och lärosätena ska tillämpas, för att skapa en ökad tydlighet i kopplingen mellan de politiska målen för högre utbildning och forskning samt lärosätenas mål och prioriteringar. Många ser en fara i att överenskommelserna innebär en ökad statlig styrning och inte ökat utrymme för lärosätena att strategiskt och långsiktigt arbeta mot uppsatta mål för lärosätet. En viktig omständighet är att initiativet att formulera långsiktiga mål, enligt utredningen, ska komma från lärosätena. Min uppfattning är att det är viktigt för det mindre/medelstora lärosätet att kunna ha en mer utvecklad dialog med regeringen om hur de speciella styrkor och profiler som kan finnas på ett mindre/medelstort lärosäte kan ges rätt förutsättningar för utveckling. Som företrädare för Högskolan i Borås har jag utan framgång i tio år vid myndighetsdialoger argumenterat för särskilda resurser till vår unika textila miljö byggd på såväl vetenskaplig som konstnärlig utbildning och forskning. Vi har lyckats väl ändå i utvecklingen av den textila verksamheten, men kanske delvis på bekostnad av annan verksamhet inom högskolan som bidragit med finansiering.

En ytterligare viktig aspekt är, enligt min uppfattning, att utredningen måste hitta en modell för premiering av lärosäten som framgångsrikt arbetat med hållbar utveckling, jämställdhet, internationalisering och samverkan. Det är svårt, men ett måste, att hitta en bra grund för fördelning. I sammanhanget är det viktigt att poängtera att det är skillnad mellan på vilka grunder som anslaget tilldelas och hur det används. Lärosätena avgör givetvis själva hur anslaget ska användas.

En intressant höst följer nu med preciseringar av framlagda förslag och argumentation för föreslagna lösningar. Samtidigt är utredningen tydlig med att den utredningsrapport som kommer att överlämnas till regeringen i december kommer att vara ett ramverk för en ny styr- och resursfördelningsmodell och mer arbete kommer att krävas före ikraftträdande och tillämpning.

SUHF arrangerade i onsdags eftermiddag ytterligare två seminarier; ett om lärosätenas autonomi och ett om etik och oredlighet i forskning. Två viktiga seminarier med intressanta inlägg och kommentarer från paneldeltagarna. De tre SUHF-seminarierna modererades för övrigt föredömligt av Johannes Hylander.

Nu semester några veckor. Strax på väg till Bohuslän.

Trevlig sommar!

Inga kommentarer
Äldre inlägg