Det har blivit bättre men det är långt ifrån bra. Runt om i vårt samhälle inom olika samhällssektorer noterar vi bristande jämställdhet, bland annat i form av obalanser i maktstrukturer, osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män och olika förutsättningar för yrkesutveckling. Inom högre utbildning konstaterar vi starkt könsbundna studieval, med en mycket stor dominans av kvinnor inom vård- och lärarutbildningar och med motsatt förhållande inom ingenjörs- och teknikutbildningar. Vi konstaterar också att kvinnodominansen ökar bland studenter och medarbetare, men med undantaget att antalet manliga professorer fortfarande är i klar majoritet. Utvecklingen mot ett jämställt läge går mycket långsamt.

Ett intensifierat aktivt arbete behövs för att ändra på de tillstånd som råder och skynda på utvecklingen mot jämställdhet mellan kvinnor och män. Arbetet med jämställdhetsintegrering inom myndigheter, förvaltningar, universitet och högskolor lovar gott. Ur detta arbete kan en rad olika goda exempel växa fram som kan få snabb spridning. Den nya jämställdhetsmyndigheten har en viktig roll i arbetet med integrering av jämställdhet, men ansvaret är vårt.

En utgångspunkt för det fortsatta arbetet är också #metoo. En mycket viktig konsekvens av #metoo var att locket lyftes av och en öppen diskussion kunde föras om hur det egentligen är runt om på olika arbetsplatser och i andra samhälleliga sammanhang. Toleransen mot oacceptabla vardagliga beteenden och utsagor upphörde och det blev enklare och naturligare att påtala ojämställda utsagor och beteenden. Många fick säkert anledning att rannsaka sitt eget agerande. Låt oss nu hoppas att locket förblir av och att den ökade öppenheten bidrar till att avslöja och avveckla icke önskvärda förhållanden.