Månad: maj 2018

Polisutbildning i Västsverige – Borås ett starkt alternativ

Högskolan i Borås lämnade i mitten av november 2017 in en intresseanmälan till Polismyndigheten för genomförande av polisprogrammet. Anmälan var en komplett ansökan och skickades in samtidigt som Malmö högskola, numera Malmö universitet, skickade in sin intresseanmälan. Malmös bereddes och har nu fått uppdrag att bedriva polisutbildning. Vår intresseanmälan lades tills vidare åt sidan eftersom polisutbildning i Skåneregionen prioriterades.

Nu har turen kommit till Västsverige. För två veckor sedan genomfördes ett informationsmöte för lärosätena i Väst på Polismyndigheten i Stockholm. Vi fick då information om polisutbildningen och de speciella förutsättningar som gäller och möjlighet att ställa frågor. Det som nu gäller är att besked om intresse att genomföra polisutbildning lämnas till Polismyndigheten senast 15 maj. Därefter kommer Polismyndigheten att först ta ställning till behovet av en femte polisutbildning. Detta beslut är avhängt vilka möjligheter de fyra befintliga utbildningsanordnarna har att öka omfattningen. Det krävs för att nå målet med 10 000 fler polisanställda 2024 att 1 000 studenter antas varje termin, vilket de fyra befintliga utbildningarna inte klarar idag. Blir beslutet att en femte utbildning ska starta kommer den att förläggas till västra Sverige och lärosätena här bjuds in för att lämna kompletta intresseanmälningar. För vår del är det en självklarhet att gå vidare om möjlighet ges. Vi har ju också redan utarbetat en komplett ansökan. Den behöver nu bearbetas och kompletteras, om det nu blir aktuellt med ytterligare en utbildning, vilket jag tror är sannolikt.

Vi vet att vi kommer att kunna genomföra polisprogrammet med hög kvalitet. Vår planerade och möjliga start är våren 2019. Den omfattning vi resonerat om är att anta 144 studenter per termin  med en lämplig fördelning mellan stationär utbildning och distansutbildning. Det finns mycket som talar för oss som ansvarig för en femte utbildning. Vi svarar väl mot kraven i utbildningsplanen och vår egen kompetens och profil kompletteras av Göteborgs universitet, med vilket vi tecknat ett viktigt samarbetsavtal. Vi har stor erfarenhet av att bedriva professionsutbildningar och en spännande forskningsverksamhet inom bland annat blåljusverksamhet. Ett mycket gott samarbete med Borås Stad säkrar en utvecklad och hög kvalitet på den erforderliga infrastrukturen. I sammanhanget ska också de viktiga kontakterna med polisen i Borås nämnas. En stor fördel med en etablering av en polisutbildning i Borås är också det fina geografiska läget och det stora upptagningsområde som Västra Götaland innebär. Närheten mellan Göteborg och Borås är också betydelsefull i sammanhanget.

En satsning på Borås kommer att innebär ett polisprogram av hög kvalitet och med stor attraktionskraft. Ett viktigt tillskott för att de politiska målen om fler poliser ska nås.

Inga kommentarer

Högskolan mitt i byn

Vårt uppdrag är att bedriva utbildning och forskning av högsta kvalitet. En viktig utgångspunkt är att allt det vi gör ska vara bra för våra studenter och förbereda dem för ett framgångsrikt och hållbart yrkesliv. För att klara detta behöver vi forskningsanknyta utbildningen, det vill säga säkra att utbildningen bedrivs på vetenskaplig grund och att studenterna får tillgång till aktuell forskning. Vi behöver också ha en stark omvärldsorientering samt en omfattande och djuplodande samverkan med olika typer av organisationer och verksamheter. Vi behöver samverka med andra lärosäten nationellt och internationellt och vi behöver göra det med näringsliv och offentlig verksamhet. Universitet och högskolor är en viktig del av välfärdsbygget. Vi ska vara en mycket aktiv samhällelig aktör. För Högskolan i Borås är det en självklarhet att finnas mitt i skeendet samtidigt som vi tar oss an uppgiften att på vetenskaplig grund kritiskt granska samhällsutvecklingen, till exempel tillkortakommanden att svara upp mot och genomföra målen formulerade i Agenda 2030.

Vid Högskolan i Borås använder vi begreppet integrationsparadoxen för att illustrera vår samverkan med andra aktörer. Dess innebörd är att samverkan är så omfattande och naturlig att vi inte tänker på det i vår vardag. Vi möter och utbyter erfarenheter med företrädare för politik, kultur, förvaltning och näringsliv kontinuerligt och stärker nätverken. Vi arbetar tillsammans för att stärka regionen och ge bidra till en gynnsam samhällsutveckling nationellt och internationellt. Aktuella exempel är ambitionen att etablera polisutbildning i Borås och regeringsuppdraget att etablera en plattform för utveckling av en hållbar textil- och modeindustri.

Ett exempel som konkret illustrerar vår samverkan och ”Högskolan mitt i byn” är de aktiviteter vi hade i förra veckan. Vi genomförde akademisk högtid, där goda prestationer och framgångsrik akademisk karriär, uppmärksammades med gäster bland annat från vår region. Den akademiska högtiden är på våra villkor i enlighet med våra traditioner och ett tillfälle att visa upp vår verksamhet. Den uppskattning vi möter från gästerna i minglet efter den formella ceremonin  är uppmuntrande och en bekräftelse på vår betydelse för regionen och staden. Dagen före den akademiska högtiden invigdes Kari Palmqvists monumentala och dramatiska målning ”Pinocchios avtäckning” inför ett hundratal konstintresserade. Tavlan är fem meter bred och tre och en halv meter hög och fångar den kulturpolitiska debatten i samband med beslutet om att uppföra Jim Dines nio meter höga Pinocchioskulptur i brons benämnd Walking to Borås. Den heta kulturdebatten som fördes för tio år sedan är en del av stadens historia. Tavlan finns nu i högskolans lokaler, den höjer ytterligare kvaliteten på vårt campus och den bekräftar det goda samarbetet med staden.

Inga kommentarer

Årets akademiska högtid

Den akademiska högtiden är ett tillfälle att uppmärksamma goda prestationer och framgångsrika akademiska karriärer och visa vår uppskattning för allt bra som görs inom högskolan. Vi visar också upp vår verksamhet på ett speciellt sätt med procession, kåpor och pedeller. Det är högtidligt och ger en fin inramning när vi uppmärksammar framgångsrikt akademiskt arbete.

Universitet och högskolor över hela världen har ett viktigt uppdrag i att verka för att vetenskapligt baserad kunskap sprids och används som underlag för beslut. Det finns som ett oroväckande kunskapsförakt på många håll i världen och ett ovarsamt sätt att hantera fakta. På sina håll hotas och försvåras arbetet för de som tillhandahåller fakta. Det är inte acceptabelt och det är viktigt att vi agerar.

Det finns en poäng i existensen av en samhällelig institution som inte avkrävs att omedelbart avlämna resultat utan där utrymme finns för att stanna upp, problematisera och kritiskt granska andra och varandra. Allt i syfte att säkra hög kvalitet och förmedla fakta, förklaringar och bidra till ökad förståelse.

Vi har en företeelse hos oss inom akademin som är någon form av grundbult i vår verksamhet och som vi måste värna, vårda och utveckla vid behov. Det är det akademiska seminariet. Seminariet är en fysisk mötesplats där det är fritt fram för alla att framföra och ge sina synpunkter på framlagda texter eller presentationer och pröva och utveckla sina argument. Ett bra seminarium utmärks av öppenhet och pålästa deltagare och av en seminariekultur där tid inte behöver läggas på artigheter och fraser. Det viktigaste är att vänligt, nyfiket och energiskt bidra med motföreställningar. Ett bra seminarium är en fröjd där det kritiska tänkandet och problematiseringen genomsyrar och där en utsaga från en kollega som ”jag har läst sämre” ska uppfattas som något riktigt positivt”, ja till och med som översvallande och ogenomtänkt beröm. Ett  uppdrag för oss inom akademin, i tider där kunskaper och fakta ifrågasätts och med tilltagande krav på effektivisering, är att beskriva betydelsen av det vi benämner akademisk frihet.

Vi har således inom akademin ett viktigt uppdrag att värna de, om man så vill, klassiska akademiska idealen och upprätthålla akademins höga legitimitet. Öppenhet inåt och utåt är nyckelord.

Vi har också ett stort ansvar att svara mot de förväntningar på universitet och högskolor som finns om att vi ska medverka till samhälleliga förbättringar. Detta handlar också om legitimitet. Lärarens och forskarens nyfikenhet ska förenas med en drivkraft att hantera samhälleliga problem. Det finns en kritik mot universitet och högskolor för att i tider där det krävs breda perspektiv och samverkan för att läsa komplicerade problem, så har vi fortfarande ett för starkt fokus på våra discipliner såväl i utbildning som i forskning. Vi ska värna våra ideal, men samtidigt gäller att vi inte kan gömma oss bakom våra traditioner och hävda att vi står utanför välfärdssamhället och välfärdsutveckling. Vi är en del av helheten och en del av nätverken där samverkan är en självklarhet. Vi forskar på och om, men också med de verksamheter vi studerar.

Vi har numera ett utomordentligt verktyg, som hjälp att formulera våra forskningsproblem. FN:s Agenda 2030, de 17 globala målen och 167 delmålen. Det är besynnerligt att inte ännu mer görs inom universitet och högskolor som direkt ansluter till de globala målen eller världens mål som de benämns på andra håll i världen. Fokuseringen på Agenda 2030 skulle kunna vara mer omfattande.

Högskolan i Borås har tre kärnvärden. Vi ska vara välkomnande, gränsöverskridande och utmanande. Vi vill vara och vi vill uppfattas vara ett öppet lärosäte där och dit alla känner sig välkomna, vi ska söka samarbete över alla tänkbara gränser och vi ska vara utmanande. Till det senare hör att vi drivit frågan om universitetsstatus under ett antal år. Min uppfattning är att det är viktigt att fortsätta göra det. Vi är inte politiskt naiva, men det finns tre skäl till att fortsätta; det handlar om att visa vad vi vill, det handlar om att den uttalade ambitionen att bli det tredje universitetet i Västsverige är kvalitetsdrivande och det handlar om att vara aktiva i debatten om ett effektivt högskolelandskap, det vill säga strukturen med sammansättningen av olika typer av universitet och högskolor.

Vi har ett högskolelandskap idag som har utvecklats till något helt annat än det som var avsikten för drygt 40 år sedan när ett stort antal nya och som de då kallades regionala lärosäten bildades. Högskolor är idag inte underleverantörer av studenter till universitetens fördjupningsutbildningar och inte heller av forskningsintresserade lärare till de stora universiteten för att medverka i forskningsprojekt. Vi har kompletta akademiska miljöer och inte oansenliga forskningsbudgetar, men samtidigt inte tillräckligt med ekonomiska resurser i många fall för att fullt ut ta tillvara de profiler som finns och den potential vi har. Det pågår nu en omfattande utredning om styrning av högskolan och former för resurstilldelning, den så kallade STRUTEN. Det är bra. Men låt den utredningen följas av en rejäl översyn av vårt högskolelandskap och hur en ny struktur kan skapas. Det handlar bland annat om att hur ökad mellan samverkan mellan lärosäten kan åstadkommas.

Det går bra för Högskolan i Borås nu. Tillströmningen av studenter till höstens program är tillfredsställande, vi har fått god finansiering av ett antal viktiga forskningsprojekt och vi befinner oss mitt i ett antal utredningar och aktiviteter som handlar om jämställdhetsintegrering, breddat deltagande, samverkan och då särskilt samverkansskicklighet som meriteringsgrund. Vi vet att kvinnor missgynnas av våra meriteringssystem och vi behöver ständigt vara uppmärksam på effekter av befintliga strukturer och system och beredda att förändra när så krävs. Vi behöver öppna högskolan för fler och bredda deltagandet. Några särskilt för framtiden viktiga satsningar för oss är regeringens uppdrag att etablera en plattform för utveckling av en hållbar textil- och modeindustri, en företagsforskarskola i samarbete med Jönköping University med fokus på digital handel, lärarutbildning i samråd med Högskolan i Skövde och nytt EU-finansierat projekt som vi koordinerar om smarta textilier för att stödja dövblinda. Vi tror att vi snart efter mycket arbete kommer att få i uppdrag att genomföra polisprogrammet. Dessa satsningar och framgångar och många fler inte nämnda stärker Högskolan i Borås och gör det möjligt i förlängningen att ge våra studenter ännu bättre utbildning.

Jag gläds också åt den starka hållbarhetsprofil som nu präglar lärosätet. För tio år sedan fanns vi inte på kartan över myndigheter och lärosäten som arbetade med hållbarhet, nu är vi en myndighet och lärosäte som ligger i fronten med ett systematiskt och framgångsrikt hållbarhetsarbete, med diplomerade utbildningar och där forskning om hållbarhet prioriteras. Högskolan ska vara den hållbara högskolan. Som ett led i denna ambition genomförde vi för några veckor sedan en stor intern hållbarhetskonferens. Alla de positiva synpunkter jag fått i efterhand borgar för att intensiteten nu kommer att öka ytterligare i hållbarhetsarbetet. Och som sagt att vi har givits uppdraget att göra textil- och modeindustrin hållbar uppmuntrar och stärker. Det inspirerar till fortsatta ansträngningar för att i akt och mening ge våra studenter de bästa förutsättningarna för att möta arbetslivet och verka för en hållbar utveckling.

Inga kommentarer