När det gäller universitet och högskolor finns det stora likheter mellan Danmark och Sverige i den övergripande strukturen och hur man är organiserade. Väldigt mycket är också gemensamt i hur vi försöker åstadkomma och säkra hög kvalitet i verksamheten. Men det finns också skillnader.

Jag har varit och utvärderat i Danmark, då jag ingår i en ackrediteringspanel utsedd av Danmarks Akkrediteringsinstitution. Utvärderingen avser en institutionsackreditering av professionshögskolan University College of Northern Denmark (UCN).

Vår rapport ska lämnas i januari 2019 och beslut om ackreditering fattas därefter av ett särskilt ackrediteringsråd. Det vi granskar är kvaliteten på kvalitetssäkringssystemet. Bedrivs ett systematiskt kvalitetsarbete på lärosätet? Stödjer kvalitetssäkringssystemet utveckling av en kvalitetskultur?

Utvärderingspanelen består av fem personer som representerar olika erfarenheter och kompetenser och vi träffas vid fyra tillfällen. Första tillfället är en genomgång av den modell mot vilken kvalitetssäkringssystemet utvärderas. Andra tillfället är ett tredagarsbesök på lärosätet för att ställa förklarande frågor baserat på en upprättad och, i alla fall i det här fallet, mycket omfattande självvärderingsrapport. Det tredje tillfället är ett fyradagarsbesök och denna gång är så kallade audit trails i fokus. Efter det första platsbesöket valde vi ut särskilda fokusområden som vi sedan på grundval av dokumentation och en mängd gruppintervjuer följde uppifrån och ned, nedifrån och upp. Det fjärde tillfället är en gemensam genomgång av förslaget till slutrapport.

Det tredje tillfället har nu genomförts och metoden audit trails använts. Mitt ansvar var att särskilt granska det sätt på vilket utbildningarnas kunskapsunderlag säkras och att detta sker på ett systematiskt sätt på olika nivåer. Med kunskapsunderlag avses såväl relevant forskning, befintlig praxis och aktuella utvecklingstrender. Ett särskilt krav är att utbildningarna ska bygga på att ny kunskap tillförs. Ett relevant kunskapsunderlag innebär systematisk förnyelse av kunskapsunderlaget och fordrar en förmåga att se framtida behov av ny kunskap.

Kravet på forskningsankytning betyder emellertid inte att det behövs aktiva forskare och starka egna forskningsmiljöer inom alla utbildningar, det räcker med att lärarna är kunniga om andras forskning och vet var fronten befinner sig. Metoden audit trails ger intressant kompletterande kunskap kring hur kvalitet säkras. De tre övriga audit trails behandlade kvalitetssystemets delar och hur de hänger samman, kvalitetssäkring av utbildningens organisation samt uppföljning av praktikutvärderingar.

Det finns naturligtvis stora likheter mellan Danmark och Sverige, men det finns även skillnader. I det danska systemet syns en mycket tydlig skillnad mellan universitet å ena sidan och professionshögskolor å andra sidan. Det är ett tydligt binärt system där vare sig förutsättningar, förväntningar eller ambitioner finns att bygga upp egna starka forskningsmiljöer inom professionshögskolorna. En annan skillnad är hur högskolandskapet förändrats. Idealet är större institutioner och en mängd fusioner har genomförts under de senaste åren. UCN är just en sådan tämligen nyligen fusionerad högskola och jag uppfattade inte under mitt besök, och inte heller förra gången, någon kritik mot detta. Vad gäller kvalitetssäkring tog sig den genomförda fusioneringen uttryck i metodfrihet på lokal nivå. Skillnader mellan olika utbildningar i sättet att till exempel genomföra kursutvärderingar accepterades som följd av skilda traditioner, men också på grund av skillnader i förhållningssätt och praxis mellan branscher.

En ytterligare noterbar skillnad är att perspektivet Agenda 2030 och resonemang kring hur de 17 målen ska kunna implementeras var nedtonad. Ingen av alla studenter, medarbetare och chefer vi träffade tog upp Agenda 2030 spontant under intervjuerna. Därmed inte sagt att hållbar utveckling inte är viktigt, men verktyget att diskutera framtid och problem i förhållande till Agenda 2030 och de 17 målen tillämpas inte.