Månad: september 2018

Möjligheter till förändring – högre utbildning i en konkurrensutsatt situation

Universitet och högskolor står inför en ny och förändrad situation jämfört med hur det har varit under det senaste decenniet. En minskning av storleken på ungdomskullarna i kombination med en ihängande högkonjunktur innebär svårigheter att fylla utbildningsplatserna och nå det så kallade takbeloppet; den ersättning som lärosätena erhåller från regeringen och som bygger på antalet studenter och studenternas prestationer (Hst och Hpr). Även om antagningen ökar något hösten 2018 jämfört med hösten 2017 så befarar vi att färre påbörjar och fullföljer studierna. En gynnsam arbetsmarknad är en svår konkurrent om våra 19-24 åringar. För vår sektor, högre utbildning och forskning, är det viktigt att tillsammans argumentera för betydelsen av högre utbildning. Vi är en kunskapsnation och fortsatt utveckling och internationell konkurrenskraft fordrar välutbildade chefer, medarbetare och specialister i näringsliv och offentlig verksamhet. Vi behöver säkra tillgången till arbetskraft inom de samhällskritiska utbildningarna och då inte minst lärare till hela vårt utbildningssystem. Vi kan notera ett, dessvärre inte särskilt förvånande, svalt intresse för högre utbildning och forskning från många håll i den valrörelse som vi just lagt bakom oss. Vi måste uppenbarligen driva frågorna själva.

Den förändrade situationen innebär nya villkor för de enskilda lärosätena, det handlar om både problem och möjligheter. Vi har sparat i ladorna men förr eller senare innebär uteblivna intäkter att verksamhetsförändringar måste ske. Mycket besvärande är framförallt svårigheterna att fylla platserna inom lärarutbildningen. Lärarutbildningen är prioriterad och en omfattande verksamhet men vi saknar i dag verktygen för att attrahera fler studenter till utbildningen. En annan besvärande omständighet är också svårigheterna att få fram bra praktikplatser till våra vårdutbildningar där vi har ett mycket högt söktryck. Bristen på praktikplatser gör att vi måste hålla tillbaka antagningen av nya studenter. Regioner och landsting borde ta ett mycket större ansvar för att tillhandahålla praktikplatser. Ett ytterligare problem är det fortsatta svala intresset för många ingenjörsutbildningar. Fortsatta ansträngningar måste göras för att öka intresset för utbildningarna men det räcker inte, utbildningarna ska också faktiskt väljas i konkurrens med andra alternativ, till exempel en tillsvidareanställning direkt efter gymnasiet.

Den förändrade situationen innebär också möjligheter till förändring. Situationen öppnar för en diskussion kring utbildningsutbudet, vilka förändringar behöver göras för att ännu bättre svara mot studenternas efterfrågan och arbetsmarknadens behov? Förändring kan också handla om att se över benämningar på program och kurser. Kanske håller vi fast vid benämningar som inte stämmer vare sig i förhållande till innehåll eller till de preferenser som studenterna har. En annan möjlighet som öppnar sig är att öka utbudet av fristående kurser. Vi har under en lång period, för att inte överproducera utbildning, tvingats minska utbudet av fristående kurser men nu öppnas möjligheten att öka utbudet igen. En sådan förändring är i enlighet med vårt uppdrag att bidra till den enskildes livslånga lärande, erbjuda utbildningar och därigenom möjligheter till fördjupade, förstärkta och förnyade kunskaper.

Ett självklart men inte desto mindre viktigt påpekande är att förändringar av utbildningsutbudet, nya program och fler fristående kurser måste ske utifrån den strategi som gäller för lärosätets utveckling. Det handlar inte om att tillföra och satsa resurser på utbildningar som inte stärker lärosätet långsiktigt, och för vår del strävan mot att utveckla och upprätthålla kompletta akademiska miljöer och svara mot innebörden att vara ett universitet. För Högskolan i Borås är till exempel ett utbud av fristående kurser, som tar utgångspunkt i de globala målen formulerade i Agenda 2030, synnerligen viktigt och i allra högsta grad förenligt med vår strategi. Det tycker jag att vi ska satsa på.

Inga kommentarer

Rapport från givande möten i Oslo

Jag har varit i Oslo med Sveriges universitets- och högskoleförbunds (SUHF) styrelse och mötet var förlagt till vår systerorganisation i Norge, Universitets- och högskolerådets (UHR), lokaler i centrala Oslo. Dagarna inleddes med presentation och centrala frågor för UHR:s styrelse. Högt upp på agendan för dem just nu är frågor om autonomi och akademisk frihet, öppen forskning och digitalisering. UHR har också fokus på långtidsplanen för forskning och högre utbildning som nyligen har reviderats. Efter inledningen följde under måndagen presentationer av och från två viktiga aktörer i det norska utbildnings- och forskningssystemet.

Först ut var NIFU (Nordisk institutt för studier av innovasjon, forskning og utdanning) som är ett oberoende samhällsvetenskapligt forskningsinstitut som analyserar hela det utbildnings- och forskningspolitiska fältet. En av huvuduppgifterna för NIFU är att förse utbildnings- och forskningssektorns aktörer med statistik till grund för jämförelser, analyser och kunskapsutveckling. NIFU bedriver också egen forskning av hög kvalitet. NIFU:s organisation och verksamhet är inspirerande för våra tankar och idéer inom SUHF kring etablering av ett särskilt högskoleobservatorium.

Vårt andra möte var med NORKUT (Nasjonalt organ for kvalitet i utdanningar). NORKUT är ett oberoende organ under Kunskapsdepartementet. Syftet är att främja kvaliteten i inom det eftergymnasiala utbildningsväsendet. NORKUT arbetar bland annat med utvärderingar av utbildningar och av lärosätenas kvalitetssäkringssystem men också med att ge examenstillstånd efter prövning för utbildningar på avancerad nivå och forskarnivå till lärosäten som inte har generellt tillstånd. NORKUT arbetar självständigt och avgör själva vilka utbildningsprogram som utvärderas och när. Vad gäller utvärdering av kvalitetssäkringssystem ska detta ske var sjätte år. Mitt intryck från beskrivningen av NORKUT var att det är en mycket kompetent organisation och verksamhet som med hög legitimitet agerar självständigt i förhållande till regeringen och Kunskapsdepartementet, trots den organisatoriska kopplingen. En intressant synpunkt på arbetet med utveckling av kvalitetssäkringssystem var att inte överdriva systematiken och bli för detaljerad och omständlig då det kan vara negativt för att skapa engagemang och bygga en kvalitetskultur. Och det är ju en kvalitetskultur vi vill etablera med hjälp av ett systematiskt arbetssätt.

Tisdagen inleddes med en redovisning av arbetet med att utveckla och tydliggöra UHR:s uppdrag och organisation. UHR har en ny formell status sedan 1/1 2018 och är nu en helt fristående organisation, en ideell förening. Huvuduppgiften är att utveckla Norge som kunskapsnation. UHR, som numera översätts till Universities Norway, är en forskningspolitisk aktör som arbetar med att koordinera och stödja universitet och högskolor i gemensamma frågor och skapa förutsättningar för gemensamt mål- och strategiarbete inom utbildning, forskning och administration och inom de olika ämnesområdena. UHR tillhandahåller ett slags infrastruktur för nätverk och möjligheter att föra frågor till styrelsen för UHR och vidare mot Kunskapsdepartementet. UHR liknar SUHF i mycket, men verksamheten bygger mer på egna utredningsresurser och stöd från ett avsevärt större eget kansli än vad SUHF har, där lärosätena och dess medarbetare bidrar i betydligt större omfattning. En särskilt intressant diskussion fördes med generalsekreteraren om de så kallade utvecklingsavtalen mellan regeringen och lärosätena. Från och med 2019 ska utvecklingsavtal tecknas med samtliga lärosäten, men frågan kvarstår om och hur särskilda utvecklingssatsningar på lärosätena ska finansieras och vad som händer om inte överenskomna mål uppfylls. Med tanke på våra diskussioner, kopplat till den pågående styr- och resursutredningen om särskilda lärosätesprofiler, är det synnerligen intressant att lära mer om tillämpningen av utvecklingsavtal i Norge och även i Danmark där modellen också tillämpas.

Efter presentationer av det norska systemet och dess aktörer följde vårt eget styrelsemöte i SUHF. På styrelsemötet förberedde vi bland annat kommande Förbundsförsamling. Verksamhetsplanen för 2019 gicks igenom och en diskussion fördes om SUHF:s samverkansgrupps förslag till ställningstagande om samverkan. Rapporten kommer att presenteras på Förbundsförsamlingen. En diskussion fördes också om en rapport författad av Stephen Hwang om kvalitet i forskning. Rapporten visar tydligt de negativa effekter som en alltför hög grad av externfinansiering av forskning innebär för forskningskvaliteten mätt som publiceringar och citeringar. Rapporten behöver diskuteras i olika sammanhang och slutsatserna granskas och spridas. Rapporten borde leda till en seriös diskussion kring omfördelning av de statliga forskningsmedlen från forskningsfinansiärerna direkt till lärosätena i form av ökade basanslag.

Inga kommentarer

Styrkeområden och universitetsstatus

Intensiva utvecklingsarbeten av skilda slag bedrivs nu på högskolan. I april 2018 fick vi besked om att högskolan och vår science park tilldelats regeringsuppdraget att etablera en plattform för hållbart mode och hållbara textilier. Ett arbete bedrivs nu med att formulera och fastställa grunderna för plattformen och hur den senare ska fyllas med innehåll. Utmaningen är att skapa en attraktivitet som innebär att många vill ansluta till plattformen och använda den för att utveckla sin egen verksamhet med inriktning mot att vara hållbar.

Tre nyckelbegrepp för plattformen är lärande, handling och kommunikation. Inom plattformen ska det finnas tillgång till forskning och forskare samt nya och verifierade kunskaper till grund för lärande. Vidare ska plattformen tillhandahålla en infrastruktur och ett nätverk av aktörer som innebär att saker och ting rent faktiskt och praktiskt kan utföras. Goda idéer ska kunna bli hållbara produkter eller tillämpade modeller och metoder som stödjer hållbar utveckling. Vårt arbete inom programmet Smart Textiles är härvid en förebild för samverkan och nätverksbyggande och också en del av plattformen.  Verksamheten som bedrivs ska kommuniceras öppet inåt och utåt. I den mån inga affärsmässiga hinder föreligger ska resultat från forsknings- och utvecklingsarbete vara öppet tillgängliga. En kunskapsbank med hållbara tillämpningar och viktiga forskningsresultat byggs upp som ska vara tillgänglig för alla.

För att klara att skapa den attraktiva plattformen krävs medverkan från många aktörer och att ansvar för projekt och satsningar fördelas på många. Högskolan i Borås har givits ett uppdrag och ett stort ansvar för att medverka till att ställa om textil- och modeindustrin och göra den hållbar, vi kommer att göra allt vad vi kan för att svara upp emot högt ställda förväntningar.

I mitten av januari 2019 startar en polisutbildning vid Högskolan i Borås. I början av juli fattade som bekant regeringen beslut om att ge högskolan uppdraget av genomföra Polisprogrammet. Ett redan intensivt arbete med att skapa förutsättningar för start vårterminen 2019 intensifierades då. Just nu händer mycket och i ett högt tempo. Vårens kurser planeras, polislärare anställs, nya lokaler för expansion av vår verksamhet söks, utrustning och material anskaffas och kontakter med olika aktörer som kan medverka i programmet och tillföra kunskap och kvalitet knyts och fördjupas. Senast i raden var ett mycket givande möte med företrädare för Åklagarmyndigheten. Vi har etablerat en rad, för utbildningen och den forskning som vi successivt vill bygga upp inom området, viktiga samarbeten. Särskilt vill jag nämna avtalen med Göteborgs universitet och forskningsinstitutet Rise här i Borås. Vi kommer med polisutbildningen att lägga ytterligare en utbildning med stor och avgörande samhällsrelevans till vårt redan ytterst samhällsrelevanta utbildningsutbud.

Högskolan i Borås stärks successivt och intressanta utmaningar och möjligheter kommer att hanteras på bästa sätt. Med tanke på allt viktigt och positivt som händer vid högskolan förvånar det mig att inte någon företrädare för politiken under valrörelsen lovade att om de vinner valet så kommer Högskolan i Borås bli universitet. Vi har allt vad som krävs för att vara det tredje universitet i Västsverige och därigenom stärka Västsverige som kunskapsregion.

2 kommentarer

Välkomna – tillsammans ska vi göra något riktigt bra

I måndags anlände våra nya studenter och intog vårt fina campus. Förväntansfulla och undrande fick studenterna vandra runt på campus under ledning av studentkårens faddrar och lära känna den nya miljön som nu kommer att vara deras vardag ett antal år framöver. Vår studentkår gör ett fantastiskt fint arbete under introduktionsdagen och introduktionsveckorna. De hjälper de nya studenterna tillrätta och erbjuder och genomför ett stort antal trevliga arrangemang. Hjärtligt tack för det.

Tillsammans med studentkårens ordförande och företrädare för Borås stad hade jag förmånen att få hälsa alla nya studenter välkomna. Studenterna var uppdelade i fyra grupper så det blev fyra välkomsttal. I mina tal betonade jag särskilt innebörden av högre utbildning. Vi utbildar för en långsiktigt stimulerande yrkesutveckling och inte begränsat till det första arbetet. Jag betonade vårt fokus på hållbar utveckling i utbildning och forskning. Jag uppmanade också studenterna att plugga hårt direkt från start, men samtidigt inte missa att ta del av det rikliga utbud av föreläsningar, workshops och seminarier som erbjuds av högskolan, studentkåren och staden.

I tuff konkurrens med andra alternativ har våra studenter valt högre utbildning och att läsa vid Högskolan i Borås. Valet och prioriteringen förpliktigar. Studenterna har, med rätta, höga förväntningar på oss och vi har ett stort ansvar för att svara upp mot förväntningarna och ge hög kvalitet i utbildningen. Men det vi erbjuder är en speciell typ av verksamhet som, för att bli riktigt bra, fordrar ett starkt engagemang från alla. Högre utbildning utmärks av problematisering, fördjupning och kritiskt tänkande och den förmågan utvecklar vi tillsammans. Ett bra seminarium, där tolkningar och analyser av skeenden och tillstånd görs, förutsätter engagemang och medverkan från alla.

Med dessa ord vill jag avsluta med att hälsa alla nya studenter välkomna och alla studenter som påbörjat sina studier tidigare år välkomna tillbaka. Lycka till. Hoppas 2018/2019 blir ett riktigt bra och framgångsrikt läsår.

Inga kommentarer