Kungliga biblioteket (KB) tilldelades i juni 2015 regeringens uppdrag att utarbeta en nationell biblioteksstrategi. En slutredovisning av uppdraget ska lämnas i mars 2019. Som utredare förordnades Erik Fichtelius som startade sitt arbete kort efter regeringsbeslutet. Ett sekretariat upprättades och en referensgrupp till utredningen tillsattes till vilken Sveriges universitets- och högskoleförbund inbjöds att nominera två ledamöter. Jag har förmånen att vara en av dessa och har i rollen som ledamot i referensgruppen följt arbetet och vid återkommande referensgruppsmöten kunnat framföra mina synpunkter.

Utredningen har under arbetet presenterat ett flertal intressanta och för sektorn viktiga rapporter, inte minst antologin ”Den femte statsmakten” som presenterades inför fulla hus i Stockholms universitets aula i september 2017. Utredningen har haft ett mycket öppet arbetssätt och inbjudit till inspel och kommentarer, vilket bidragit till att rikta viktig uppmärksamhet på biblioteksfrågor. Ett ibland lätt provocerande anslag i resonemang och formuleringar i publicerade promemorior har också inneburit debatt och från en del håll ifrågasättande av utredningens arbete och kommande värde för sektorn. Ett exempel är att utredningen använder begreppet projektträsk för att illustrera problemet att alltför många projekt bedrivs som aldrig får någon varaktig betydelse för verksamheten. Det är en alldeles korrekt iakttagelse men illustrerat med ett begrepp som väcker uppmärksamhet och känslor.

I maj 2018 överlämnande utredningen ett omfattande utkast till en strategi. Titeln på utkastet är ”Från ord till handling. På väg mot en nationell biblioteksstrategi”, vilket markerar dels betydelsen av att något ska hända och förändras som följd av strategin, dels att arbete med det slutgiltiga förslaget pågår. Rapporten har nu behandlats och diskuterats i en rad olika sammanhang. En stor öppenhet präglar också denna del av processen. Alla som vill kan komma till tals och utredningen mottar tacksamt synpunkter. Strategin utgår från bibliotekslagen och byggs upp runt sex områden. Dessa är demokrati, tillgänglighet, utbildning, läsning, digitalisering och infrastruktur. I diskussioner vid det senaste referensgruppsmötet framfördes förslaget att göra forskning till ett eget område, att bryta ut det från utbildning och att samtidigt ändra benämningen på utbildning till lärande. Därigenom uppmärksammas, vilket är önskvärt utifrån ett universitets- och högskoleperspektiv, frågor om bibliotekens roll och förutsättningar för forskning tydligare. Ändringen till lärande vidgar perspektivet och begränsar inte resonemangen till vad som sker inom det formella utbildningssystemet. En viktig förändring är också att området demokrati, eller varför inte demokratiutveckling, lyfts upp och blir överordnat övriga områden. Strategierna kan därefter inom de respektive områdena tydligt relateras till att värna och stärka demokratin.

En självklar men samtidigt intressant och viktig omständighet i utveckling och implementering av en nationell strategi för ett specifikt område eller en specifik sektor är att konkurrerande värden ställs mot varandra, målkonflikter uppstår. Två för mig närliggande illustrationer är det kommunala självstyret och universitet och högskolors strävan efter autonomi, å ena sidan, och strategins yttersta syfte att utveckla och etablera en biblioteksverksamhet av hög kvalitet under de omvärldsförutsättningar som råder, å andra sidan. Specialdestinerade statsbidrag för att säkra en grundläggande kvalitet i folkbibliotekens verksamhet är önskvärt ur ett biblioteksperspektiv men inte tilltalande ur den lokala huvudmannens perspektiv. Det finns säkert många goda argument, till exempel integrering mellan folkbibliotek och skolbibliotek, men det är ett förslag som lika säkert ogillas av de kommunala huvudmännen, inte för att det är dåligt kanske, men eftersom det strider mot den grundläggande idén om kommunal självstyrelse. På liknande sätt kan riktade utbildningsplatser och speciella forskningsmedel till biblioteks- och informationsvetenskap vara önskvärt för att skapa goda förutsättningar för rekrytering, professionalisering och fördjupad förståelse för verksamheten, men en sådan satsning efterfrågas inte av ledningarna vid universitet och högskolor. Lärosätena är i dag starkt uppbundna av att genomföra vård- och lärarutbildningar enligt särskilda åtaganden och fler inlåsningar av utbildningsplatser vill ingen ha. Beslut om utbildningsutbudet ska fattas av högskolan, och forskningsmedel ska erhållas som basanslag utan direktiv om särskild användning.

En strategi som uppmärksammar en särskild sektor och verksamhet utmanar den hierarkiska ordningen. Konkurrerade intressen och målkonflikter blottläggs. Jag är varm anhängare av kommunal självstyrelse och avskaffande av specialdestinerade statsbidrag och statlig klåfingrighet och jag värnar universitet och högskolors autonomi, men goda förslag till verksamhetsutveckling måste ändå kunna diskuteras och värderas. Jag ser fram emot en strategi med intressanta förslag och goda argument i akt och mening för att stärka biblioteksverksamheten till gagn för demokratiutveckling.

Låt mig också framföra några synpunkter på området forskning. Den mest viktiga frågan för forskningen, och universitets- och högskolebibliotekens bidrag till demokratiutveckling och effektivitet i kunskapsutvecklingen, är sannolikt öppen tillgång till forskningsresultat. Öppen tillgång innebär fri spridning av forskningsresultat mellan verksamma inom universitet och högskolor och till studenter vid lärosätena, men också en möjlighet för alla andra att komma åt aktuell forskning och aktuella forskningsresultat. Alumnproblematiken, det vill säga att tidigare studenter inte längre har tillgång till vetenskapliga artiklar och resultat, åtgärdas då samtidigt. Fri tillgång innebär också ökad jämlikhet mellan olika typer av bibliotek, eller mellan bibliotek med olika förutsättningar. Strategin bör ägna stor uppmärksamhet åt denna fråga och inte bädda in den som en del av ett delavsnitt. Dessutom bör ett mer problematiserande perspektiv på frågan anläggas.