Den gångna veckan har innefattat en rad viktiga möten och trevliga aktiviteter. Det började med möte i arbetsgruppen för samarbete mellan Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) och Myndigheten för yrkeshögskolan. Syftet med arbetsgruppen är att klarlägga förutsättningar, hinder och möjligheter för effektiva övergångar mellan de båda utbildningssystemen. Det är viktigt för den enskilde individen, och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, att övergångar underlättas och tillgodoräknanden kan ske – för att undvika dubbelläsning. Arbetsgruppen har sedan några år tillbaka fört diskussioner kring hur utbildningssystemen kan komplettera varandra och successivt har kunskaperna om varandras system och förutsättningar ökat.

Parallellt med våra diskussioner har yrkeshögskolan vuxit kraftigt som följd av politiska prioriteringar och satsningar. Uppdraget har också förändrats, bland annat så att utbildningar kan genomföras fler gånger och att fristående kurser kan ges. Samtalen inom arbetsgruppen ledde fram till att en gemensam konferens genomfördes i oktober 2017. Konferensen blev en bekräftelse på samarbetet och betydelsen av att de båda utbildningssystemen ses i ett sammanhang. Nästa steg har nu tagits och det är en gemensam utredning som syftar till att just klargöra vilka hinder för övergångar som finns och föreslå hur de kan hanteras. Utredningens resultat kommer att redovisas för ledningen för Myndigheten för yrkeshögskolan och SUHF under våren 2019. Därefter bestäms vilka mått och steg som krävs för att skapa en effektiv ordning.

Ett annat exempel på samarbete och utveckling av nätverk är ett genomfört möte med ledningen för Jönköping University tidigare i veckan. Det var ett mycket givande möte med bland annat diskussioner kring hur vi arbetar med kvalitetssäkring av vår utbildning och våra erfarenheter från UKÄ:s pågående utvärdering av kvalitetssäkringssystemet. Vi talade också om lärarutbildning, internationalisering och öppen vetenskap och mer specifikt konsekvenser av den avtalslösa situation som nu råder med förlaget Elsevier. Mötet innebar också möjligheter för oss att kort beskriva vårt arbete med att förbereda för polisutbildning med start 21 januari 2019 och etablering av ”Plattformen för hållbar textil och hållbart mode”. Att lära om och av varandra är berikande och inspirerande och öppnar för möjligheter till samverkan inom både väntade och oväntade områden. Samverkan stärker lärosätena och innebär ett effektivare högskolelandskap.

Jag har också varit på examen. Det nionde så kallade HeLP-programmet (Higher Education Learning Programme) i SUHF:s regi avslutades i veckan med att kursdeltagarna genomförde ett seminarium till vilket rektorerna för deltagarnas lärosäten var inbjudna och medverkade. Det är tradition. Denna gång var temat ”Leda, lyda eller lida?”. Vi arbetade framför allt i grupper och diskuterade utifrån ett antal dilemman som vi ställs, och kan ställas, inför som ledare inom akademin. Frågorna handlade om allt från problem som vi ser i en rad länder med politisk intervenering och politiska påtryckningar på akademin, via linjestyrning och kollegialitet till hur vi ska hantera tjänstefördelningssystem som blivit alltför detaljerade och som hotar långsiktig verksamhetsutveckling. Vissa frågor har självklara svar, andra inte när omständigheter av skilda slag tydliggörs och problematiseras. En särskild uppmärksamhet ägnades i diskussionerna i plenum åt lärosätenas autonomi. På menti-frågan vad vi skulle göra om vi fick ökad autonomi svarade ett stort antal, inklusive jag själv, att en satsning skulle ske på utbildning. Uppenbart vill många, kanske alla, genomföra förändringar som stärker utbildningen och frågan som uppstår är: vad hindrar oss från att göra det i dag?

HeLP-programmet innebär möjligheter för deltagarna att bredda och fördjupa kunskaperna, i diskussioner pröva och utveckla argument och ställningstaganden och öka förståelsen för sitt eget ledarskap. HeLP-programmet är också ett lysande exempel på samverkan och på hur nätverk utvecklas och etableras. Det finns många positiva saker att säga om innehållet i programmet och hur det leds, men inte minst viktigt är kanske de kontakter som knyts och nätverk som etableras under utbildningens gång.

Veckan som gick innefattade också ett besök i Kungliga tennishallen och några timmar tennistittande på Stockholm Open. Jag ser ofta på tennis på TV och på nätet men det var några år sedan jag hade möjlighet att titta på världstennis live. Det är verkligen en fin och intressant upplevelse med en fart och fläkt i spelet som inte alls framgår av en TV-sändning. Tennis lämpar sig för TV, men för att förstå hur bra spelarna verkligen är, hur hårt de slår och hur snabbt de rör sig måste man vara där! Tennis live rekommenderas.