Klimatomställning – slutsnackat, dags att göra något

Tidigare i veckan publicerades en debattartikel av forskare vid svenska universitet som uppmanade universitet och högskolor att leva som de lär. Artikeln följdes av en artikel där företrädare för KTH beskrev sitt arbete med klimatomställning. Bra initiativ. Forskningen visar tydligt konsekvenserna av ökade påfrestningar på miljön och nödvändigheten i en radikal omställning, för att bromsa och vända klimatförändringarna. Vi har vetskapen, vetenskapen och forskarna mitt ibland oss, men som organisationer är vi inte bättre än någon annan. Ett bevis på detta är bland annat Naturvårdsverkets ranking av myndigheternas miljöledningsarbete där universitet och högskolor inte alls har den framträdande roll som de borde ha. Många är bra, till exempel har tolv lärosäten idag certifierade miljöledningssystem, men många släpar efter med låga poäng och blygsam placering i rankingen. Universitetskanslersämbetets (UKÄ) utvärdering hösten 2017, av lärosätenas hållbarhetsarbete och integrering av hållbar utveckling i utbildningen, visade också på brister. Endast en fjärdedel av lärosätena blev godkända.

Ett viktigt verktyg för ett systematiskt arbete med hållbar utveckling är ett väl fungerande miljöledningssystem. Ett sådant innefattar policys, målformuleringar, mätning av resultat och formulering av strategier och handlingsplaner för att stänga gapet mellan mål och verklighet. Genom att utsätta ledningssystemet för granskning och ansöka om certifiering tvingas organisationer att beakta alla tänkbara aspekter och tydligt beskriva systemet, vilket är en viktig sak i sig. Under ett antal år har jag i olika sammanhang argumenterat för att lärosäten med certifierade miljöledningssystem ska erhålla en särskild statlig tilldelning dels som en uppmuntran, dels för att täcka de kostnader som det faktiskt innebär att upprätthålla ett miljöledningssystem av hög kvalitet. Argumentationen har varit helt utan framgång, samtidigt som jag är övertygad om att kvaliteten på lärosätenas hållbarhetsarbete hade varit betydligt högre om ett ekonomiskt incitament av det slaget funnits och det hade inneburit från regeringen av hållbarhetsarbetets betydelse.

Det börjar bli ont om tid och hållbarhetsfrågorna måste tas på mycket stort allvar. Klimatomställningen måste påskyndas. Vi behöver agera annorlunda i vår vardag och vi behöver tydliga och klara politiska ställningstaganden och beslut. Det är högst anmärkningsvärt, även om vi har en regeringskris, att politiken helt ignorerar frågan just nu. Det blev lite hallå i somras när sommarregnen uteblev, skördarna torkade och vattnet sinade. Men en tämligen normal höst förefaller ha tolkats av många som att faran är över.

Denna bloggtext är också ett tillfälle att nämna den konferens som det så kallade HU2-nätverket (Högre utbildning för Hållbar utveckling) arrangerar i samarbete med Högskolan i Borås. Konferensen genomförs i Borås 20-21 november. Konferensen erbjuder möjligheter till erfarenhetsutbyte och till att inspireras av viktiga insatser och goda exempel på framgångsrikt hållbarhetsarbete. Men konferensen innefattar också, som sig bör, problematisering av möjligheterna att nå de globala målen 2030 till grund för en fördjupad förståelse för de utmaningar vi står inför.

1 Kommentar

  1. Roland Andersson

    1 november, 2018 at 08:53

    Dock kan man undra om man ska ha extra betalt för att göra det vi alla måste göra. Tror i själva verket att miljöledningssystemet inte är en kostnad utan en besparing men hur bokför man det?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*