Den 19 oktober publicerade jag tillsammans med Ove Lillestöl och Johan Trouvé från Västsvenska handelskammaren en debattartikel i GT/Expressen som argumenterade för att Högskolan i Borås ska bli universitet. Artikeln har uppmärksammats på många olika sätt och satt fart på diskussionen om Högskolan i Borås fortsatta öde och äventyr i strävan efter att bli universitet. Jag vill med denna text upprepa och klargöra några viktiga förklaringar till strävan efter universitetsstatus och ge synpunkter på den ordning som tillämpas vid utnämning av nya universitet.

Västsverige är underförsörjt på forskningsmedel i jämförelse med framförallt Stockholmsregionen. En satsning på Västsverige, och ökade forskningsanslag, är inte en fråga om rättvisa utan om att ta till vara på den utvecklingskraft som finns och den tradition av långtgående samarbete som råder mellan universitet och högskolor å ena sidan och näringsliv och förvaltning å andra sidan. Ett av flera sätt att tillföra en region medel och stärka forskningsbasen är att inrätta universitet, med detta följer nämligen ökade forskningsmedel. Vid Högskolan i Borås har en successiv uppbyggnad skett av det vi benämner som kompletta akademiska miljöer. Vi har utbildningar på avancerad nivå inom alla våra områden och examenstillstånd på forskarnivå inom fyra av sex områden. Ett arbete bedrivs nu med att stärka de två övriga områdena. Till detta kommer att högskolan har en mycket starkt uttalad hållbarhetsprofil och därigenom en inriktning på utbildning och forskning som är ytterst relevant utifrån de omvärldsförutsättningar som råder och behovet av förändring som finns. Framgångar och nya uppdrag under det senaste året har också stärkt högskolan. Jag avser bland annat regeringsuppdragen att genomföra polisprogrammet med start våren 2019 och att bygga en plattform för utveckling av en hållbar textil- och modeindustri.

Med den omfattning på verksamheten som nu växer fram och den kvalitet som verksamheten vid högskolan har, vet vi inte längre vad som behöver göras ytterligare för att erhålla universitetsstatus. Det hade varit önskvärt om det fanns en tydligare kravspecifikation mot vilken lärosätens egenskaper skulle kunna ställas. Jag är övertygad om att vi svarat väl upp emot en sådan. Min förhoppning är när arbetet startar med nästa forskningsproposition att frågan om universitetsstatus tydligt finns med från start och att resurser avsätts för att möjliggöra satsningar som innebär att utvecklingspotentialen tas tillvara och ett effektivare högskolelandskap skapas. En sådan ordning skulle innebära att Borås är universitetsstad 2021, till gagn för en gynnsam regional och nationell utveckling och lagom till stadens 400-års jubileum.