Ett centrum för digitalisering kan vara en lösning

Hösten 2015 uppvaktades regeringen med en skrivelse från åtta lärosäten i Västsverige. Utgångspunkten var att digitalisering är en möjlighet till ökad kvalitet i offentlig verksamhet och till ökad konkurrenskraft för företagen. En sådan utveckling stöds av att akademin kraftsamlar och att resultatet av forskning sprids och utnyttjas. Förslaget var att låta utreda behovet av ett nationellt centrum för forskning om samhällets digitalisering och att resurser, om utredningen visade på ett behov, skulle avsättas i forskningspropositionen för 2017-2020 för etablering av ett centrum. Medel för utredning skulle tillföras under 2016. Inget av detta skedde.

Vi fick inga besked från regeringen, men idén var för bra för att överges så lätt. Västra Götalandsregionen uppvaktades och en arbetsgrupp med representanter från lärosätena och regionen tillsattes. I januari 2017 genomfördes en workshop med regionen som arrangör där pågående forskning om digitalisering inom de åtta lärosätena redovisades och diskuterades. Workshopen illustrerade en mångfald i forskningen, utvecklingskraft och ett intresse från alla håll att gå vidare. Nästa steg blev att utreda behov och efterfrågan på ett centrum mer ingående. Professor Ulf Melin från Linköpings universitet anlitades för uppdraget och i onsdags i denna vecka redovisades resultaten på ett seminarium i Stockholm.

Utredningen bygger på dokumentstudier och intervjuer med en mängd nyckelaktörer och företrädare för olika typer av organisationer. Den visar att kunskaper efterfrågas av näringsliv och förvaltning och att det finns ett behov av att arrangera mötesplatser, virtuella och fysiska, där praktiker och forskare möts. Ulf skriver i rapporten om glapp mellan kunskapsproduktion, kunskapsförmedling och kunskapsanvändning. Praktiker kommer inte åt kunskapen och glappet  behöver elimineras för att digitaliseringens potential ska kunna utnyttjas fullt ut. Forskarna behöver, menar Ulf, höja blicken bortom sin publikationslista och praktikerna höja blicken bortom sin vardag. En tydlig aktör, en centrumbildning med hög legitimitet bland forskare och avnämare, skulle kunna vara en dellösning. Det är värt att prova.

I den diskussion som följde efter Ulfs presentation bekräftades bilden av den rådande situationen och behovet av förändring. Det finns många aktörer inom området och de är svagt koordinerade. Praktikerna uppfattade sig som dåliga beställare av forskning, samtidigt som de inte visste var och vad de skulle beställa. Stora oklarheter kring hur praktiker hittar forskningsbaserad kunskap finns också. En problematisering gjordes även av universitets och högskolors möjligheter och intresse av att delta i att tillgängliggöra och sprida kunskaper. Många forskare, påpekades det av en av paneldeltagarna under eftermiddagen, bryr sig inte och/eller har inte tid att engagera sig i möten. Det gäller att publicera i vetenskapliga tidskrifter eftersom det är det som räknas och som stödjer en akademisk karriär. Jag har ingen anledning att ifrågasätta beskrivningen, men tycker att det är beklagligt om forskare inte ser sitt ansvar att förmedla kunskap och bidra till en gynnsam samhällsutveckling. Diskussionen blev ett stöd för att inrätta en centrumbildning som blir en tydlig och legitim aktör för förmedling av kunskap och där fokus är på att bedriva flervetenskaplig forskning som förklarar och skapar förståelse för digitaliseringens innebörd, konsekvenser och potential.

Digitalisering förändrar människors vardag, organisationers verksamheter och möjligheter att utvecklas. Nya digitala tekniker kan innebära högre kvalitet och ökad resurseffektivitet. Teknikerna innebär radikalt nya förutsättningar för tillgång till information och som grund för kunskapsutveckling. Potentialen totalt sett är stor och teknikutvecklingen snabb, men implementeringen inom många politikområden är trög. För att förstå detta behövs forskning om hur idéer och digitala verktyg tas emot. Det behövs också forskning om möjligheter och problem vid användning av digitala verktyg. Men det finns också risker ur demokratisynpunkt i att tillgängligheten och kunskaperna för att använda teknikerna är olikt fördelade.

2 Kommentarer

  1. Spot on… Kraftsamling kring digitaliseringens möjligheter och problem är oerhört viktigt. Det har ramlat ut ett antal regeringsuppdrag till olika myndigheter och samverkan kring dessa är en viktig punkt… Ser fram mot en realisering av er idé!

  2. Tack Björn för en bra och reflekterande sammanfattning och för förtroendet att få utreda frågan!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*