En grundbult för verksamheten inom universitet och högskolor är att utbildning och forskning drivs av nyfikenhet. Den enskilda lärarens och forskarens nyfikenhet är utgångspunkt för forskning och för utbildning samt undervisning. Det är känt att mycket bra forskning kommer av enskilda forskares och forskargruppers arbete utifrån egna preferenser, val av problem och metod. Vi vet att stora breda forskningsprogram inte alltid levererar det de ska eller förväntas leverera.

Vi vet också att de samhälleliga problemen är gigantiska. Vi har tolv år på oss om vi ska klara att möta målen i Agenda 2030, alldeles nyss hade vi femton år på oss. Universitet och högskolor har ett mycket tydligt uppdrag att verka för hållbar utveckling och att vara en viktig aktör i implementeringen av Agenda 2030 och de 17 målen. Frågan är om vi har förutsättningar och förmåga. Vårt system inom högre utbildning uppmuntrar inte flervetenskaplig forskning. Disciplinär forskning stöds av våra stora forskningsfinansiärer och incitamentsystemet för akademisk karriär stödjer att publicera artiklar i ämnesorienterade tidskrifter. Ju fler artiklar publicerade desto bättre för karriären. Även utbildningen är i hög grad spårbunden och har fokus på det klassiska ämnet. Vi kan också konstatera baserat på Universitetskanslersämbetets utvärdering att många lärosäten idag saknar ett systematiskt hållbarhetsarbete.

Det är dags att på allvar diskutera universitet och högskolors uppgift och till det akademiska ansvaret ännu tydligare knyta ett ansvar att aktivt medverka till implementeringen av Agenda 2030 Riksdag och regering måste göra starkare prioriteringar och föra medel till flervetenskapliga forskningsmiljöer och forskningsområden med fokus på hållbarhet. Det är inte möjligt att tala om ett effektivt högskolelandskap och hög kvalitet i utbildning och forskning om vi inte ägnar oss åt de mest viktiga frågorna av alla, det vill säga hållbarhet i en bred bemärkelse.