Universitet och högskolor har en avgörande betydelse för samhällets omställning till en hållbar utveckling och för ett genomförande av de sjutton målen i Agenda 2030. Detta behöver egentligen inte sägas och upprepas. Det råder en stor samstämmighet bland olika samhällsaktörer om lärosätenas viktiga roll. I en pågående studie där universitets och högskolors arbete med att integrera hållbar utveckling i verksamheten och bidra till implementering av målen i Agenda 2030 framträder tydligt en ökad intensitet och kvalitet i lärosätenas arbete med att utveckla, verifiera och förmedla kunskap om hållbar utveckling och om de globala målen. Den stora medvetenhet som finns om betydelsen av fokus på hållbarhet beläggs bland annat av de insiktsfulla resonemang som förs i en pågående intervjustudie av de lärosäten som bedömts ha kommit långt i sitt arbete med att integrera hållbar utveckling i utbildningen (UKÄ-utvärdering 2017). Resonemangen kretsar bland annat kring problem och hinder när intentionen att fokusera och integrera hållbarhet ska bli verklighet och vedertagen praxis.

En av dessa problematiker handlar om övergången från en utveckling som är styrd av eldsjälar till ett systematiskt hållbarhetsarbete. Eldsjälarna, som kan finnas i verksamheten som lärare eller forskare eller i lärosätets ledning och administration, är av avgörande betydelse som idégivare, inspiratörer och pådrivare, men förekomsten av eldsjälar säkrar inte nödvändig systematik, uthållighet och robusthet i hållbarhetsarbetet. Systematik kräver att många involveras på alla organisatoriska nivåer och att formella dokument, regler och rutiner utarbetas, beslutas och följs. En metod i sammanhanget som ledningen kan tillämpa är att låta certifiera hållbarhetsarbetet och miljöledningssystemet och/eller utvärdera kvalitetssystemet för att därigenom med externt tryck få rutiner, regler och detaljer på plats.

Samtidigt som formella system och ordningar arbetas fram är eldsjälarnas engagemang fortsatt nödvändiga och värdefulla. En formalisering av arbetet måste förenas med fortsatt visions- och strategiarbete för att utveckla hållbarhetsarbetet och i detta arbete behövs eldsjälar. Den föreställning som ibland torgförs att eldsjälar är ett problem vid verksamhetsutveckling eftersom beroendet av enskilda individer kan bli för stort är i sig korrekt, men alternativet att inte ha några eldsjälar är mycket sämre. Då händer det kanske ingenting.

I en kommande rapport som jag författar tillsammans med Birgitta Påhlsson redovisas ett mer uttömmande resonemang om möjligheter och hinder för att förverkliga den hållbara högskolan.