Agenda 2030-delegationens betänkande – varför så defensivt?

I en pågående studie på uppdrag av Vinnova som jag genomför tillsammans med Birgitta Påhlsson har personliga intervjuer genomförts med företrädare för universitet och högskolor om lärosätenas arbete med att bidra till att de globala målen i Agenda 2030 kan nås. Engagemanget och intensiteten i arbetet med att integrera hållbar utveckling i utbildningen och att utveckla en flervetenskaplig forskning, som kan möta de stora samhällsutmaningarna beskrivna i de 17 målen och 169 delmålen, är hög. För flera lärosäten gäller att Agenda 2030 är eller kommer att vara en utgångspunkt i visions- och strategiarbete i syfte att prägla hela verksamheten. Eldsjälarna är många samtidigt som hållbarhetsarbetet blir alltmer konsekvent och systematiskt över tid. De genomförda intervjuerna visar också att företrädare för lärosätena har stora förväntningar på insatser från olika externa aktörer för att stödja en fortsatt utveckling av lärosätenas hållbarhetsarbete.

I ljuset av ovanstående är de förslag som Agenda 2030-delegationen redovisar i sitt slutbetänkande och som rör högre utbildning och forskning en besvikelse (SOU 2019:13). Bland annat föreslås att regeringen ska tillsätta en utredning inom kommittéväsendet eller inom Regeringskansliet rörande hur tvärdisciplinär kompetens kan stimuleras. Det behövs ingen kommitté och ingen utredning. Det behövs beslut och resurser för storskaliga satsningar på flervetenskap. Vidare rekommenderar utredningen att regeringen bör prioritera forskning och innovation som bidrar till en omställning till hållbar utveckling. Varför bör?

Det är självklart och nödvändigt att riktade insatser ska ske mot forskning som utvecklar och sprider kunskap i förhållande till de globala målen. Jag nöjer mig med dessa exempel och ställer frågan varför denna försiktighet från delegationen? Varför inte tydliga uppdrag till universitet och högskolor om att göra vad vi kan för att åstadkomma nödvändig förändring. Sådana uppdrag innebär inte att forskningsfrågor formuleras, att metoder anvisas och att former för resultatredovisning föreslås. Detta är forskarnas och lärarnas uppgift och obegränsade ansvar,

1 Kommentar

  1. Sten Jönsson

    6 juni, 2019 at 10:01

    Miljöfrågor liksom frågor om universitetens insats i samhället är en moralisk fråga om vad man gör. Att sysselsätta kommittéer med att producera laviner inneord (kallade ”visioner”) löser inga problem. Snarare skapar det problem med ökade ”overhead” (sic!) -kostnader som minskar utrymmet för angelägen undervisning och forskning. Föreslår att vi byter ut ”overhead” mot ”överhet”. Man bör, t.ex., inte förvånas över den minskade tillströmningen till lärarutbildningarna. Överheten har ju skapat omöjliga arbetsförhållanden för lärarna. Jag frågade en kollega som närmar sig 80 och rycker in som vikarie då och då, vad är det värsta pedagogiska problemet i skolan idag? Svar: Att föräldrarna lägger sig i betygsättningen så mycket! Tala om en profession som undergrävts av ”visioner”!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*