Sida 2 av 56

Samarbete och starka nätverk för verksamhetsutveckling

Den gångna veckan har innefattat en rad viktiga möten och trevliga aktiviteter. Det började med möte i arbetsgruppen för samarbete mellan Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) och Myndigheten för yrkeshögskolan. Syftet med arbetsgruppen är att klarlägga förutsättningar, hinder och möjligheter för effektiva övergångar mellan de båda utbildningssystemen. Det är viktigt för den enskilde individen, och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, att övergångar underlättas och tillgodoräknanden kan ske – för att undvika dubbelläsning. Arbetsgruppen har sedan några år tillbaka fört diskussioner kring hur utbildningssystemen kan komplettera varandra och successivt har kunskaperna om varandras system och förutsättningar ökat.

Parallellt med våra diskussioner har yrkeshögskolan vuxit kraftigt som följd av politiska prioriteringar och satsningar. Uppdraget har också förändrats, bland annat så att utbildningar kan genomföras fler gånger och att fristående kurser kan ges. Samtalen inom arbetsgruppen ledde fram till att en gemensam konferens genomfördes i oktober 2017. Konferensen blev en bekräftelse på samarbetet och betydelsen av att de båda utbildningssystemen ses i ett sammanhang. Nästa steg har nu tagits och det är en gemensam utredning som syftar till att just klargöra vilka hinder för övergångar som finns och föreslå hur de kan hanteras. Utredningens resultat kommer att redovisas för ledningen för Myndigheten för yrkeshögskolan och SUHF under våren 2019. Därefter bestäms vilka mått och steg som krävs för att skapa en effektiv ordning.

Ett annat exempel på samarbete och utveckling av nätverk är ett genomfört möte med ledningen för Jönköping University tidigare i veckan. Det var ett mycket givande möte med bland annat diskussioner kring hur vi arbetar med kvalitetssäkring av vår utbildning och våra erfarenheter från UKÄ:s pågående utvärdering av kvalitetssäkringssystemet. Vi talade också om lärarutbildning, internationalisering och öppen vetenskap och mer specifikt konsekvenser av den avtalslösa situation som nu råder med förlaget Elsevier. Mötet innebar också möjligheter för oss att kort beskriva vårt arbete med att förbereda för polisutbildning med start 21 januari 2019 och etablering av ”Plattformen för hållbar textil och hållbart mode”. Att lära om och av varandra är berikande och inspirerande och öppnar för möjligheter till samverkan inom både väntade och oväntade områden. Samverkan stärker lärosätena och innebär ett effektivare högskolelandskap.

Jag har också varit på examen. Det nionde så kallade HeLP-programmet (Higher Education Learning Programme) i SUHF:s regi avslutades i veckan med att kursdeltagarna genomförde ett seminarium till vilket rektorerna för deltagarnas lärosäten var inbjudna och medverkade. Det är tradition. Denna gång var temat ”Leda, lyda eller lida?”. Vi arbetade framför allt i grupper och diskuterade utifrån ett antal dilemman som vi ställs, och kan ställas, inför som ledare inom akademin. Frågorna handlade om allt från problem som vi ser i en rad länder med politisk intervenering och politiska påtryckningar på akademin, via linjestyrning och kollegialitet till hur vi ska hantera tjänstefördelningssystem som blivit alltför detaljerade och som hotar långsiktig verksamhetsutveckling. Vissa frågor har självklara svar, andra inte när omständigheter av skilda slag tydliggörs och problematiseras. En särskild uppmärksamhet ägnades i diskussionerna i plenum åt lärosätenas autonomi. På menti-frågan vad vi skulle göra om vi fick ökad autonomi svarade ett stort antal, inklusive jag själv, att en satsning skulle ske på utbildning. Uppenbart vill många, kanske alla, genomföra förändringar som stärker utbildningen och frågan som uppstår är: vad hindrar oss från att göra det i dag?

HeLP-programmet innebär möjligheter för deltagarna att bredda och fördjupa kunskaperna, i diskussioner pröva och utveckla argument och ställningstaganden och öka förståelsen för sitt eget ledarskap. HeLP-programmet är också ett lysande exempel på samverkan och på hur nätverk utvecklas och etableras. Det finns många positiva saker att säga om innehållet i programmet och hur det leds, men inte minst viktigt är kanske de kontakter som knyts och nätverk som etableras under utbildningens gång.

Veckan som gick innefattade också ett besök i Kungliga tennishallen och några timmar tennistittande på Stockholm Open. Jag ser ofta på tennis på TV och på nätet men det var några år sedan jag hade möjlighet att titta på världstennis live. Det är verkligen en fin och intressant upplevelse med en fart och fläkt i spelet som inte alls framgår av en TV-sändning. Tennis lämpar sig för TV, men för att förstå hur bra spelarna verkligen är, hur hårt de slår och hur snabbt de rör sig måste man vara där! Tennis live rekommenderas.

Inga kommentarer

En nationell biblioteksstrategi växer fram

Kungliga biblioteket (KB) tilldelades i juni 2015 regeringens uppdrag att utarbeta en nationell biblioteksstrategi. En slutredovisning av uppdraget ska lämnas i mars 2019. Som utredare förordnades Erik Fichtelius som startade sitt arbete kort efter regeringsbeslutet. Ett sekretariat upprättades och en referensgrupp till utredningen tillsattes till vilken Sveriges universitets- och högskoleförbund inbjöds att nominera två ledamöter. Jag har förmånen att vara en av dessa och har i rollen som ledamot i referensgruppen följt arbetet och vid återkommande referensgruppsmöten kunnat framföra mina synpunkter.

Utredningen har under arbetet presenterat ett flertal intressanta och för sektorn viktiga rapporter, inte minst antologin ”Den femte statsmakten” som presenterades inför fulla hus i Stockholms universitets aula i september 2017. Utredningen har haft ett mycket öppet arbetssätt och inbjudit till inspel och kommentarer, vilket bidragit till att rikta viktig uppmärksamhet på biblioteksfrågor. Ett ibland lätt provocerande anslag i resonemang och formuleringar i publicerade promemorior har också inneburit debatt och från en del håll ifrågasättande av utredningens arbete och kommande värde för sektorn. Ett exempel är att utredningen använder begreppet projektträsk för att illustrera problemet att alltför många projekt bedrivs som aldrig får någon varaktig betydelse för verksamheten. Det är en alldeles korrekt iakttagelse men illustrerat med ett begrepp som väcker uppmärksamhet och känslor.

I maj 2018 överlämnande utredningen ett omfattande utkast till en strategi. Titeln på utkastet är ”Från ord till handling. På väg mot en nationell biblioteksstrategi”, vilket markerar dels betydelsen av att något ska hända och förändras som följd av strategin, dels att arbete med det slutgiltiga förslaget pågår. Rapporten har nu behandlats och diskuterats i en rad olika sammanhang. En stor öppenhet präglar också denna del av processen. Alla som vill kan komma till tals och utredningen mottar tacksamt synpunkter. Strategin utgår från bibliotekslagen och byggs upp runt sex områden. Dessa är demokrati, tillgänglighet, utbildning, läsning, digitalisering och infrastruktur. I diskussioner vid det senaste referensgruppsmötet framfördes förslaget att göra forskning till ett eget område, att bryta ut det från utbildning och att samtidigt ändra benämningen på utbildning till lärande. Därigenom uppmärksammas, vilket är önskvärt utifrån ett universitets- och högskoleperspektiv, frågor om bibliotekens roll och förutsättningar för forskning tydligare. Ändringen till lärande vidgar perspektivet och begränsar inte resonemangen till vad som sker inom det formella utbildningssystemet. En viktig förändring är också att området demokrati, eller varför inte demokratiutveckling, lyfts upp och blir överordnat övriga områden. Strategierna kan därefter inom de respektive områdena tydligt relateras till att värna och stärka demokratin.

En självklar men samtidigt intressant och viktig omständighet i utveckling och implementering av en nationell strategi för ett specifikt område eller en specifik sektor är att konkurrerande värden ställs mot varandra, målkonflikter uppstår. Två för mig närliggande illustrationer är det kommunala självstyret och universitet och högskolors strävan efter autonomi, å ena sidan, och strategins yttersta syfte att utveckla och etablera en biblioteksverksamhet av hög kvalitet under de omvärldsförutsättningar som råder, å andra sidan. Specialdestinerade statsbidrag för att säkra en grundläggande kvalitet i folkbibliotekens verksamhet är önskvärt ur ett biblioteksperspektiv men inte tilltalande ur den lokala huvudmannens perspektiv. Det finns säkert många goda argument, till exempel integrering mellan folkbibliotek och skolbibliotek, men det är ett förslag som lika säkert ogillas av de kommunala huvudmännen, inte för att det är dåligt kanske, men eftersom det strider mot den grundläggande idén om kommunal självstyrelse. På liknande sätt kan riktade utbildningsplatser och speciella forskningsmedel till biblioteks- och informationsvetenskap vara önskvärt för att skapa goda förutsättningar för rekrytering, professionalisering och fördjupad förståelse för verksamheten, men en sådan satsning efterfrågas inte av ledningarna vid universitet och högskolor. Lärosätena är i dag starkt uppbundna av att genomföra vård- och lärarutbildningar enligt särskilda åtaganden och fler inlåsningar av utbildningsplatser vill ingen ha. Beslut om utbildningsutbudet ska fattas av högskolan, och forskningsmedel ska erhållas som basanslag utan direktiv om särskild användning.

En strategi som uppmärksammar en särskild sektor och verksamhet utmanar den hierarkiska ordningen. Konkurrerade intressen och målkonflikter blottläggs. Jag är varm anhängare av kommunal självstyrelse och avskaffande av specialdestinerade statsbidrag och statlig klåfingrighet och jag värnar universitet och högskolors autonomi, men goda förslag till verksamhetsutveckling måste ändå kunna diskuteras och värderas. Jag ser fram emot en strategi med intressanta förslag och goda argument i akt och mening för att stärka biblioteksverksamheten till gagn för demokratiutveckling.

Låt mig också framföra några synpunkter på området forskning. Den mest viktiga frågan för forskningen, och universitets- och högskolebibliotekens bidrag till demokratiutveckling och effektivitet i kunskapsutvecklingen, är sannolikt öppen tillgång till forskningsresultat. Öppen tillgång innebär fri spridning av forskningsresultat mellan verksamma inom universitet och högskolor och till studenter vid lärosätena, men också en möjlighet för alla andra att komma åt aktuell forskning och aktuella forskningsresultat. Alumnproblematiken, det vill säga att tidigare studenter inte längre har tillgång till vetenskapliga artiklar och resultat, åtgärdas då samtidigt. Fri tillgång innebär också ökad jämlikhet mellan olika typer av bibliotek, eller mellan bibliotek med olika förutsättningar. Strategin bör ägna stor uppmärksamhet åt denna fråga och inte bädda in den som en del av ett delavsnitt. Dessutom bör ett mer problematiserande perspektiv på frågan anläggas.

Inga kommentarer

Vikten av samarbete – ensam är inte stark

Med studenten i centrum är Högskolan i Borås strävan att utveckla kompletta akademiska miljöer och förbättra balansen mellan utbildning och forskning. Vi talar om att bli ett 60:40-lärosäte baserat på övertygelsen om betydelsen av forskningsanknytning av utbildningen. En utveckling av lärosätet och vår verksamhet bygger på en långtgående autonomi och utrymme att genomföra formulerade strategier. Ytterst handlar det om att ge studenterna en utbildning av hög kvalitet. Mindre styrda utbildningsuppdrag från regeringen och ökade basanslag till vår forskning är angelägna förändringar.

Men ensam är inte stark. I vår utveckling är detta tydligt där vi för att stärka lärosätet utvecklar samarbetet med olika partners till gagn även för våra partners verksamhet. Samarbeten innebär möjligheter till kvalitetsförstärkning och effektiv användning av resurserna. Samarbete kan också vara skillnaden mellan att genomföra en verksamhet eller projekt eller att tvingas avstå. Innevarande vecka har för mig, så här långt inbegripit ett flertal illustrationer av betydelsen av samarbete och exempel på gott samarbete.

I måndags skickade vi in vår handlingsplan för utveckling av och arbete inom den nationella plattformen för hållbart mode och hållbara textilier till regeringen och Miljödepartementet. Vi har fått uppdraget att etablera och ansvara för plattformen. Rent fysiskt kommer den att finnas i Borås på vårt campus, men det är en nationell plattform. I handlingsplanen tydliggörs att plattformen ska vara det ”självklara kunskaps- och samarbetscentret, som gör Sverige ledande inom milö och hållbarhet”. Utvecklingen av handlingsplanen baseras på samarbete där en mängd aktörer från olika typer av organisationer har medverkat i framtagningen och lämnat viktiga synpunkter. Nu gäller det att använda de resurser vi tilldelats väl och verkligen bli det självklara centret för samarbete och för hållbarhet.

I måndags genomfördes styrgruppsmöte för polisutbildningen. Vi fick en redovisning från projektledningen av det omfattande pågående arbetet med att förbereda för start av polisutbildning i januari 2019. Vi har ansvaret och en stark kärna inom högskolan för att genomföra polisprogrammet, men vi skulle inte klara av det utan samarbete med en rad aktörer. Samarbetet med Göteborgs universitet och stöd i genomförandet av kurser och kursmoment där vi idag saknar tillräcklig bredd och djup är mycket viktigt, liksom det konstruktiva samarbetet med Borås Stad och lokala fastighetsägare för att klara utvecklingen av infrastrukturen. Vi ser fram emot samarbeten, som kommer att innebära möjligheter, fördjupningar och särskilda kvaliteter, inom IT och säkerhet med forskningsinstitutet Rise och Högskolan i Skövde.

Apropå Högskolan i Skövde fortsätter vi att utveckla samarbetet inom lärarutbildningen. Nya antagningar sker i januari till förskollärutbildningen och F-3. Erfarenheterna av de första utbildningarna som startade i år är mycket goda. Vi kommer också att inrätta en utbildning för redan pedagogiskt yrkesverksamma inom förskolan. Ett led i samarbetet med Högskolan i Skövde och genomförandet av lärarutbildning på campus Skövde är att utveckla en forskningsmiljö. Det är långsiktigt viktigt att en forskningsverksamhet i direkt anslutning till lärarutbildningen utvecklas och vår förhoppning är att Skaraborgs kommunalförbund ska kunna bidra med finansiering för uppbyggnaden av miljön. Ett viktigt samarbete mellan högskolor å ena sidan och en regional aktör med ansvar för utvecklingsfrågor för verksamhetens bästa.

Avslutningsvis vill jag säga något om de förfärliga bilder som vi nåtts av efter den naturkatastrof som drabbat Palu i Indonesien. Palu är en samarbetskommun till Borås inom ramen för svenskt bistånd till demokratiutveckling. Flera medarbetare vid högskolan har varit i Palu för att medverka i uppbyggnaden av effektiva system för resursanvändning och som samtidigt stödjer en förbättring av den sociala situationen. Jag har kontakt med företrädare för Borås Stad och vi avvaktar nu för att se om det är något vi kan göra för att bistå. Jag tänker på alla drabbade och alla de som nu lever under mycket svåra villkor.

Inga kommentarer

Möjligheter till förändring – högre utbildning i en konkurrensutsatt situation

Universitet och högskolor står inför en ny och förändrad situation jämfört med hur det har varit under det senaste decenniet. En minskning av storleken på ungdomskullarna i kombination med en ihängande högkonjunktur innebär svårigheter att fylla utbildningsplatserna och nå det så kallade takbeloppet; den ersättning som lärosätena erhåller från regeringen och som bygger på antalet studenter och studenternas prestationer (Hst och Hpr). Även om antagningen ökar något hösten 2018 jämfört med hösten 2017 så befarar vi att färre påbörjar och fullföljer studierna. En gynnsam arbetsmarknad är en svår konkurrent om våra 19-24 åringar. För vår sektor, högre utbildning och forskning, är det viktigt att tillsammans argumentera för betydelsen av högre utbildning. Vi är en kunskapsnation och fortsatt utveckling och internationell konkurrenskraft fordrar välutbildade chefer, medarbetare och specialister i näringsliv och offentlig verksamhet. Vi behöver säkra tillgången till arbetskraft inom de samhällskritiska utbildningarna och då inte minst lärare till hela vårt utbildningssystem. Vi kan notera ett, dessvärre inte särskilt förvånande, svalt intresse för högre utbildning och forskning från många håll i den valrörelse som vi just lagt bakom oss. Vi måste uppenbarligen driva frågorna själva.

Den förändrade situationen innebär nya villkor för de enskilda lärosätena, det handlar om både problem och möjligheter. Vi har sparat i ladorna men förr eller senare innebär uteblivna intäkter att verksamhetsförändringar måste ske. Mycket besvärande är framförallt svårigheterna att fylla platserna inom lärarutbildningen. Lärarutbildningen är prioriterad och en omfattande verksamhet men vi saknar i dag verktygen för att attrahera fler studenter till utbildningen. En annan besvärande omständighet är också svårigheterna att få fram bra praktikplatser till våra vårdutbildningar där vi har ett mycket högt söktryck. Bristen på praktikplatser gör att vi måste hålla tillbaka antagningen av nya studenter. Regioner och landsting borde ta ett mycket större ansvar för att tillhandahålla praktikplatser. Ett ytterligare problem är det fortsatta svala intresset för många ingenjörsutbildningar. Fortsatta ansträngningar måste göras för att öka intresset för utbildningarna men det räcker inte, utbildningarna ska också faktiskt väljas i konkurrens med andra alternativ, till exempel en tillsvidareanställning direkt efter gymnasiet.

Den förändrade situationen innebär också möjligheter till förändring. Situationen öppnar för en diskussion kring utbildningsutbudet, vilka förändringar behöver göras för att ännu bättre svara mot studenternas efterfrågan och arbetsmarknadens behov? Förändring kan också handla om att se över benämningar på program och kurser. Kanske håller vi fast vid benämningar som inte stämmer vare sig i förhållande till innehåll eller till de preferenser som studenterna har. En annan möjlighet som öppnar sig är att öka utbudet av fristående kurser. Vi har under en lång period, för att inte överproducera utbildning, tvingats minska utbudet av fristående kurser men nu öppnas möjligheten att öka utbudet igen. En sådan förändring är i enlighet med vårt uppdrag att bidra till den enskildes livslånga lärande, erbjuda utbildningar och därigenom möjligheter till fördjupade, förstärkta och förnyade kunskaper.

Ett självklart men inte desto mindre viktigt påpekande är att förändringar av utbildningsutbudet, nya program och fler fristående kurser måste ske utifrån den strategi som gäller för lärosätets utveckling. Det handlar inte om att tillföra och satsa resurser på utbildningar som inte stärker lärosätet långsiktigt, och för vår del strävan mot att utveckla och upprätthålla kompletta akademiska miljöer och svara mot innebörden att vara ett universitet. För Högskolan i Borås är till exempel ett utbud av fristående kurser, som tar utgångspunkt i de globala målen formulerade i Agenda 2030, synnerligen viktigt och i allra högsta grad förenligt med vår strategi. Det tycker jag att vi ska satsa på.

Inga kommentarer

Rapport från givande möten i Oslo

Jag har varit i Oslo med Sveriges universitets- och högskoleförbunds (SUHF) styrelse och mötet var förlagt till vår systerorganisation i Norge, Universitets- och högskolerådets (UHR), lokaler i centrala Oslo. Dagarna inleddes med presentation och centrala frågor för UHR:s styrelse. Högt upp på agendan för dem just nu är frågor om autonomi och akademisk frihet, öppen forskning och digitalisering. UHR har också fokus på långtidsplanen för forskning och högre utbildning som nyligen har reviderats. Efter inledningen följde under måndagen presentationer av och från två viktiga aktörer i det norska utbildnings- och forskningssystemet.

Först ut var NIFU (Nordisk institutt för studier av innovasjon, forskning og utdanning) som är ett oberoende samhällsvetenskapligt forskningsinstitut som analyserar hela det utbildnings- och forskningspolitiska fältet. En av huvuduppgifterna för NIFU är att förse utbildnings- och forskningssektorns aktörer med statistik till grund för jämförelser, analyser och kunskapsutveckling. NIFU bedriver också egen forskning av hög kvalitet. NIFU:s organisation och verksamhet är inspirerande för våra tankar och idéer inom SUHF kring etablering av ett särskilt högskoleobservatorium.

Vårt andra möte var med NORKUT (Nasjonalt organ for kvalitet i utdanningar). NORKUT är ett oberoende organ under Kunskapsdepartementet. Syftet är att främja kvaliteten i inom det eftergymnasiala utbildningsväsendet. NORKUT arbetar bland annat med utvärderingar av utbildningar och av lärosätenas kvalitetssäkringssystem men också med att ge examenstillstånd efter prövning för utbildningar på avancerad nivå och forskarnivå till lärosäten som inte har generellt tillstånd. NORKUT arbetar självständigt och avgör själva vilka utbildningsprogram som utvärderas och när. Vad gäller utvärdering av kvalitetssäkringssystem ska detta ske var sjätte år. Mitt intryck från beskrivningen av NORKUT var att det är en mycket kompetent organisation och verksamhet som med hög legitimitet agerar självständigt i förhållande till regeringen och Kunskapsdepartementet, trots den organisatoriska kopplingen. En intressant synpunkt på arbetet med utveckling av kvalitetssäkringssystem var att inte överdriva systematiken och bli för detaljerad och omständlig då det kan vara negativt för att skapa engagemang och bygga en kvalitetskultur. Och det är ju en kvalitetskultur vi vill etablera med hjälp av ett systematiskt arbetssätt.

Tisdagen inleddes med en redovisning av arbetet med att utveckla och tydliggöra UHR:s uppdrag och organisation. UHR har en ny formell status sedan 1/1 2018 och är nu en helt fristående organisation, en ideell förening. Huvuduppgiften är att utveckla Norge som kunskapsnation. UHR, som numera översätts till Universities Norway, är en forskningspolitisk aktör som arbetar med att koordinera och stödja universitet och högskolor i gemensamma frågor och skapa förutsättningar för gemensamt mål- och strategiarbete inom utbildning, forskning och administration och inom de olika ämnesområdena. UHR tillhandahåller ett slags infrastruktur för nätverk och möjligheter att föra frågor till styrelsen för UHR och vidare mot Kunskapsdepartementet. UHR liknar SUHF i mycket, men verksamheten bygger mer på egna utredningsresurser och stöd från ett avsevärt större eget kansli än vad SUHF har, där lärosätena och dess medarbetare bidrar i betydligt större omfattning. En särskilt intressant diskussion fördes med generalsekreteraren om de så kallade utvecklingsavtalen mellan regeringen och lärosätena. Från och med 2019 ska utvecklingsavtal tecknas med samtliga lärosäten, men frågan kvarstår om och hur särskilda utvecklingssatsningar på lärosätena ska finansieras och vad som händer om inte överenskomna mål uppfylls. Med tanke på våra diskussioner, kopplat till den pågående styr- och resursutredningen om särskilda lärosätesprofiler, är det synnerligen intressant att lära mer om tillämpningen av utvecklingsavtal i Norge och även i Danmark där modellen också tillämpas.

Efter presentationer av det norska systemet och dess aktörer följde vårt eget styrelsemöte i SUHF. På styrelsemötet förberedde vi bland annat kommande Förbundsförsamling. Verksamhetsplanen för 2019 gicks igenom och en diskussion fördes om SUHF:s samverkansgrupps förslag till ställningstagande om samverkan. Rapporten kommer att presenteras på Förbundsförsamlingen. En diskussion fördes också om en rapport författad av Stephen Hwang om kvalitet i forskning. Rapporten visar tydligt de negativa effekter som en alltför hög grad av externfinansiering av forskning innebär för forskningskvaliteten mätt som publiceringar och citeringar. Rapporten behöver diskuteras i olika sammanhang och slutsatserna granskas och spridas. Rapporten borde leda till en seriös diskussion kring omfördelning av de statliga forskningsmedlen från forskningsfinansiärerna direkt till lärosätena i form av ökade basanslag.

Inga kommentarer

Styrkeområden och universitetsstatus

Intensiva utvecklingsarbeten av skilda slag bedrivs nu på högskolan. I april 2018 fick vi besked om att högskolan och vår science park tilldelats regeringsuppdraget att etablera en plattform för hållbart mode och hållbara textilier. Ett arbete bedrivs nu med att formulera och fastställa grunderna för plattformen och hur den senare ska fyllas med innehåll. Utmaningen är att skapa en attraktivitet som innebär att många vill ansluta till plattformen och använda den för att utveckla sin egen verksamhet med inriktning mot att vara hållbar.

Tre nyckelbegrepp för plattformen är lärande, handling och kommunikation. Inom plattformen ska det finnas tillgång till forskning och forskare samt nya och verifierade kunskaper till grund för lärande. Vidare ska plattformen tillhandahålla en infrastruktur och ett nätverk av aktörer som innebär att saker och ting rent faktiskt och praktiskt kan utföras. Goda idéer ska kunna bli hållbara produkter eller tillämpade modeller och metoder som stödjer hållbar utveckling. Vårt arbete inom programmet Smart Textiles är härvid en förebild för samverkan och nätverksbyggande och också en del av plattformen.  Verksamheten som bedrivs ska kommuniceras öppet inåt och utåt. I den mån inga affärsmässiga hinder föreligger ska resultat från forsknings- och utvecklingsarbete vara öppet tillgängliga. En kunskapsbank med hållbara tillämpningar och viktiga forskningsresultat byggs upp som ska vara tillgänglig för alla.

För att klara att skapa den attraktiva plattformen krävs medverkan från många aktörer och att ansvar för projekt och satsningar fördelas på många. Högskolan i Borås har givits ett uppdrag och ett stort ansvar för att medverka till att ställa om textil- och modeindustrin och göra den hållbar, vi kommer att göra allt vad vi kan för att svara upp emot högt ställda förväntningar.

I mitten av januari 2019 startar en polisutbildning vid Högskolan i Borås. I början av juli fattade som bekant regeringen beslut om att ge högskolan uppdraget av genomföra Polisprogrammet. Ett redan intensivt arbete med att skapa förutsättningar för start vårterminen 2019 intensifierades då. Just nu händer mycket och i ett högt tempo. Vårens kurser planeras, polislärare anställs, nya lokaler för expansion av vår verksamhet söks, utrustning och material anskaffas och kontakter med olika aktörer som kan medverka i programmet och tillföra kunskap och kvalitet knyts och fördjupas. Senast i raden var ett mycket givande möte med företrädare för Åklagarmyndigheten. Vi har etablerat en rad, för utbildningen och den forskning som vi successivt vill bygga upp inom området, viktiga samarbeten. Särskilt vill jag nämna avtalen med Göteborgs universitet och forskningsinstitutet Rise här i Borås. Vi kommer med polisutbildningen att lägga ytterligare en utbildning med stor och avgörande samhällsrelevans till vårt redan ytterst samhällsrelevanta utbildningsutbud.

Högskolan i Borås stärks successivt och intressanta utmaningar och möjligheter kommer att hanteras på bästa sätt. Med tanke på allt viktigt och positivt som händer vid högskolan förvånar det mig att inte någon företrädare för politiken under valrörelsen lovade att om de vinner valet så kommer Högskolan i Borås bli universitet. Vi har allt vad som krävs för att vara det tredje universitet i Västsverige och därigenom stärka Västsverige som kunskapsregion.

2 kommentarer

Välkomna – tillsammans ska vi göra något riktigt bra

I måndags anlände våra nya studenter och intog vårt fina campus. Förväntansfulla och undrande fick studenterna vandra runt på campus under ledning av studentkårens faddrar och lära känna den nya miljön som nu kommer att vara deras vardag ett antal år framöver. Vår studentkår gör ett fantastiskt fint arbete under introduktionsdagen och introduktionsveckorna. De hjälper de nya studenterna tillrätta och erbjuder och genomför ett stort antal trevliga arrangemang. Hjärtligt tack för det.

Tillsammans med studentkårens ordförande och företrädare för Borås stad hade jag förmånen att få hälsa alla nya studenter välkomna. Studenterna var uppdelade i fyra grupper så det blev fyra välkomsttal. I mina tal betonade jag särskilt innebörden av högre utbildning. Vi utbildar för en långsiktigt stimulerande yrkesutveckling och inte begränsat till det första arbetet. Jag betonade vårt fokus på hållbar utveckling i utbildning och forskning. Jag uppmanade också studenterna att plugga hårt direkt från start, men samtidigt inte missa att ta del av det rikliga utbud av föreläsningar, workshops och seminarier som erbjuds av högskolan, studentkåren och staden.

I tuff konkurrens med andra alternativ har våra studenter valt högre utbildning och att läsa vid Högskolan i Borås. Valet och prioriteringen förpliktigar. Studenterna har, med rätta, höga förväntningar på oss och vi har ett stort ansvar för att svara upp mot förväntningarna och ge hög kvalitet i utbildningen. Men det vi erbjuder är en speciell typ av verksamhet som, för att bli riktigt bra, fordrar ett starkt engagemang från alla. Högre utbildning utmärks av problematisering, fördjupning och kritiskt tänkande och den förmågan utvecklar vi tillsammans. Ett bra seminarium, där tolkningar och analyser av skeenden och tillstånd görs, förutsätter engagemang och medverkan från alla.

Med dessa ord vill jag avsluta med att hälsa alla nya studenter välkomna och alla studenter som påbörjat sina studier tidigare år välkomna tillbaka. Lycka till. Hoppas 2018/2019 blir ett riktigt bra och framgångsrikt läsår.

Inga kommentarer
« Äldre inlägg Nyare inlägg »