Inom managementforskningen är en återkommande fråga vilken betydelse olika typer av organisatoriska reformer, styrmodeller och styrtekniker har för en organisations konkurrenskraft i en vid mening och för en långsiktigt gynnsam utveckling. I många studier av organisering och styrning ifrågasätts reformernas, modellernas och teknikernas betydelse och relevans. Förklaringen till misslyckanden vid genomföranden är ofta att den kultur som organisationsmedlemmarna gemensamt byggt upp och etablerat är för stark och robust för att en ny organisationsstruktur, målstyrning och/eller formaliserade strategier ska kunna tränga igenom och påverka verksamheten. De lanserade nyheterna tas om hand av chefer och medarbetare som vill att allting ska vara som det är och som det alltid har varit. Implementering förhindras och förändring uteblir. Den enda typen av lyckosam förändring och implementering är den där det formella systemet anpassas till hur det redan är i praktiken. ”Förändringsagenterna” läser skickligt av hur organisationsmedlemmarna vill ha det och lägger förslag i enhetlighet med detta. I en sådan situation framstår förändringen som lyckosam, men inget händer i praktiken som förändrar och påverkar utvecklingen av verksamheten. Således ett meningslöst spel för galleriet.

”Det spelar ingen roll-forskningen” har sina poänger och det är viktigt att inte ha en övertro på vad som kan åstadkommas med reformer. Men det är förödande att som ansvarig för en verksamhet ta sin utgångspunkt i att inget går att göra. Är ansvariga inte beredda att utmana och förändra en miljö som inte är funktionell eller har outnyttjad förbättringspotential, ja då ska vederbörande inte vara chefer. Formell förändring har inget egenvärde men är ett effektivt verktyg för att åstadkomma förbättringar.

Ett viktigt påpekande är att det, hur hemskt det än låter, ofta fordras en tydlig top down-ansats. Ledningen måste vara klar över vad som ska uppnås, men samtidigt naturligtvis vara beredd på att efter utredning och förankringsarbete modifiera den föreslagna lösningen eller det uppställda målet. Att starta med ett blankt papper och låta verksamheten ta första steget (bottom up) är inte möjligt. Det går inte att förändra en struktur underifrån eller att formulera en strategi för helheten med ett underifrånperspektiv.

Två exempel:

Lärosäte A körde fast i budgetarbetet. Det fanns ingen vilja till omfördelningar av resurser för att stödja profilerade men underfinansierade miljöer och det fanns uttalanden från ansvariga för vissa enheter att de inte var beredda att längre ta ansvar för sin verksamhet och för ekonomin, en klassisk så kallad förkämperetorik. Ett sätt att komma vidare för lärosätet och bryta en starkt institutionaliserad ordning var att omorganisera och etablera nya verksamhetssamband. Större och resursrikare enheter med tydliga mandat för cheferna infördes. En förändring av organisationsstrukturen blev medlet för att hitta nya vägar för verksamhetsutveckling och effektivt resursutnyttjande.

Lärosäte B har över tid utvecklats gynnsamt. För att bekräfta framgången och samtidigt ta nästa steg i utvecklingen beslutade styrelsen att en ny strategi skulle utarbetas. Rektor fick tydliga mål för vad som skulle uppnås med den nya strategin och vad som särskilt skulle vårdas och värnas i den verksamhet som bedrivs. Den arbetsgrupp som tillsattes hade således ett tydligt uppdrag. Med den utgångspunkten startade ett arbete som innebar en process där en strategi successivt och iterativt har utvecklats, reviderats och förankrats i verksamheten. Detta gjordes genom en rad olika initiativ och aktiviteter, men hela tiden med utgångspunkt från övergripande mål och direktiv. Strategin som beslutats av styrelsen utgör nu basen för kommande verksamhetsplaner och strategiska satsningar och kommer att spela en stor roll för lärosätets verksamhetsutveckling, konkurrenskraft och långsiktiga utveckling.

Med dessa funderingar kring reformer och verksamhetsutveckling avslutar jag årets bloggande. Jag ser fram emot ett 2020 med många goda exempel på hur högre utbildning och forskning bidrar till genomförandet av Agenda 2030, mycket debatt om innehållet i den kommande forskningspropositionen där högskolornas potential beaktas samt politiskt mod att på allvar diskutera uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun och vad en ändamålsenlig kommunstruktur är.

Jag passar på att tillönska er alla en God Jul och ett Gott Nytt År.