Kommentarer till efterlängtad STRUT

Så kom den då. Utredningen om styrning för starka och ansvarsfulla lärosäten. Betänkandet SOU 2019:6 med titeln ”En långsiktig, samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan” överlämnades till regeringen och utbildningsministern den första februari. I anslutning till detta gav utredaren på en pressträff med en kort beskrivning av utredningens innehåll. Den femte februari diskuterades utredningen på ett välbesökt seminarium arrangerat av IVA. Det har varit förvånansvärt tyst därefter i media. I alla fall med tanke på de stora förväntningar som ända sedan starten har riktats mot utredningen och allas uppfattning om betydelsen av en reformerad modell för styrning och resursfördelning. Vad är då förklaringen till att debatten hittills uteblivit och att utredningen så här långt inte skapat några större rubriker? Jag tror huvudsakligen på följande två omständigheter:

1) Utredningsprocessen har varit föredömligt öppen. Utredaren har spridit information om status i utredningsarbetet, inbjudit till och arrangerat möten, medverkat i seminarier och konferenser och mer eller mindre löpande presenterat utkast och förslag. Det gör att alla har varit väl förberedda på vad som komma ska. Utredaren har också lyssnat till synpunkter och goda argument från olika håll. I viken utsträckning hänsyn tagits till framförda kommentarer finns det olika uppfattningar om. Öppenheten har bidragit till att många synpunkter redan är framförda och vad olika aktörer tycker är känt. Behovet av att markera ståndpunkter och ställningstaganden är därför, i nuläget, inte angeläget utan kan vänta till remissvaren.

2) Betänkandet innehåller en omfattande historieskrivning, enligt min uppfattning onödigt omfattande, och landar i ett ställningstagande om vikten av akademisk frihet och ansvar och en långtgående självständighet för lärosätena. Betänkandet bekräftar betydelsen av att utbildning och forskning hänger samman liksom betydelsen av kollegialt inflytande och studentinflytande och föreslår också att normerna i lagstiftningen ska förstärkas. Utredningens starka ställningstaganden i dessa frågor har säkert bidragit till att invändningar mot och debatt om ökad statlig styrning eller linjestyrning har uteblivet, i alla fall så här långt.

De konkreta förslag som redovisas kommer att diskuteras framöver när olika aktörer fördjupar genomgången av betänkandet när det är dags att skriva remissvar. Det finns vitt skilda uppfattningar om ändamålsenligheten i de förslag som förs fram och som är tillämpningar av de överordnade principerna. Samlat anslag, dialogbaserad styrning, fyraåriga överenskommelser, ökade basanslag, omfördelning av medel från forskningsfinansiärer till basanslag och ny analysenhet är förslag till lösningar där det finns, har diskussionerna under processen visat, väsentligt olika uppfattningar. Dessvärre är jag inte särskilt optimistisk över att några mer genomgripande förändringar kommer att ske. Ju längre utredningsarbetet pågått ju starkare har invändningarna blivit mot inte minst samlat anslag och överenskommelser, grundbultar i förslaget och i den diskussion som föregick utredningsdirektiven till utredningen. Struten kommer inte att ge oss ett effektivare högskolelandskap, vilket hade förutsatt förslag och genomförande av förslag som stärker högskolorna och tar vara på deras outnyttjade potential. Den svaga kopplingen till implementeringen av Agenda 2030 är också ett bekymmer. Jag återkommer i kommande bloggar till synpunkter på förslagen i betänkandet. Mitt perspektiv är då Högskolan i Borås och utvecklingen av högre kvalitet i utbildning och forskning.

Inga kommentarer

Vi behöver veta vad och var vi publicerar – om Swepub

Den första Swepub användardag genomfördes i förra veckan på Kungliga biblioteket (KB) i Stockholm. Syftet med dagen var att redovisa status i utvecklingsarbetet av en heltäckande svensk publikationsdatabas och illustrera hur databasen kan användas. En rad mycket givande föredragningar hölls. Det formella ansvaret för utveckling och förvaltning av Swepub har KB. Det ingår i deras instruktion från och med 2018 att ansvara för Swepub och särskilda anslagsmedel har tillförts KB. Men utvecklingen av Swepub sker i ett samarbete mellan KB, universitet och högskolor, Vetenskapsrådet och Universitets- och högskoleämbetet. Det är en viktig notering att vi arbetar tillsammans och bidrar till att successivt höja kvaliteten på publikationsdatabasen. Det finns en vision för Swepub formulerad av det utvecklingsråd som följer arbetet och jag har tidigare varit ordförande där under ett antal år. Visionen är att ”Swepub ska vara en självklar, tillförlitlig, fullgod och heltäckande datakälla om forskningspublicering i Sverige för analyser, uppföljning, utvärdering och resursfördelning.

Hög kvalitet på datan innebär många användare och många användningsområden. Detta innebär också hög kvalitet på datan. Det vill säga att det som följer nu är en process där KB teknik- och systemutvecklar samtidigt som vi på mottagningssidan använder Swepub för beskrivningar och analyser av forskning på nationell nivå och på lärosätesnivå samt levererar in data av hög kvalitet. Genom att påtala brister såsom förekomsten av dubbletter, ofullständig redovisning av antalet upphovspersoner, felaktiga publiceringsår, avsaknad av publikationer så höjs kvaliteten. Swepub har precis som öppen vetenskap kommit för att stanna och har goda förutsättningar att bli den dominerande databasen för beskrivningar och analyser av svensk forskning och som underlag för resursfördelning om regeringen så önskar och bestämmer.Det finns ingen anledning att inte satsa och bidra till utvecklingen.

En viktig aspekt och styrka med Swepub är att den omfattar alla typer av publikationer. Den är inte heller begränsad till refereegranskade publikationer. På grundval av Swepub kan publiceringsmönster på lärosätesnivå beskrivas och den enskilde forskaren kan enkelt beskriva sin forskningsproduktion och jämföra över tid liksom med andra. Beskrivningen av publiceringsmönster är viktigt underlag för att diskutera och reformera meriteringssystemet. Swepub-data kan visa att det finns andra sätt att nå ut med forskningsresultat än publicering i vetenskapliga journaler med begränsad räckvidd och betydelse. Swepub kommer också att vara viktigt för utvecklingen mot öppen vetenskap. Vi behöver ha kvalitetssäkrad data om förekomsten av öppen vetenskap och det kan Swepub erbjuda. Bra och verifierad data om förekomsten driver på processen mot öppenhet.

Räkna med en Swepub användardag i januari 2020.

Inga kommentarer

Jämställdhet = hög kvalitet i utbildning och forskning

Det är konstaterat att kvinnor lägger mer tid på administrativa uppgifter än män. Eftersom ledningsuppgifter och administrativa uppgifter dessvärre inte tillmäts tillräcklig betydelse vid anställningar för högre akademiska tjänster innebär detta helt enkelt att kvinnor missgynnas. En studie som är betydelsefull i sammanhanget visar att kvinnor i större utsträckning än män väljer att lämna den akademiska karriären eftersom många inte ser poängen med att publicera artiklar i vetenskapliga journaler som inte leder till något annat än förbättrade möjligheter att kunna publicera ytterligare artiklar vetenskapliga journaler. Om resultaten av det vetenskapliga arbetet inte har någon påverkan och betydelse för praxis och på den samhälleliga utvecklingen är forskningen poänglös, det är en uppfattning som kvinnor enligt den genomförda studien förefaller ha i större utsträckning än män.

Den fråga som väcks är om vi överhuvudtaget kan tala om och hög kvalitet i utbildning och forskning om män och kvinnor inte ges likvärdiga förutsättningar för att bedriva forskning och leda forskning och forskargrupper. Vi har inte ett effektivt högskolelandskap och inte heller hög kvalitet i utbildning och forskning om publikationer och resultat inte når utanför akademins väggar, kanske för att resultaten inte är tillräckligt intressanta ur ett användarperspektiv, eller kanske för att de hamnat bakom en alldeles för hög betalvägg. Det krävs förändring där ledningsuppgifter, samverkan och betydelsen för praxis uppvärderas som merit och där forskningsdata och forskningsresultat från offentligt finansierad forskning görs öppet tillgänglig.

Inga kommentarer

Hög kvalitet i utbildning och forskning – uppdraget

En grundbult för verksamheten inom universitet och högskolor är att utbildning och forskning drivs av nyfikenhet. Den enskilda lärarens och forskarens nyfikenhet är utgångspunkt för forskning och för utbildning samt undervisning. Det är känt att mycket bra forskning kommer av enskilda forskares och forskargruppers arbete utifrån egna preferenser, val av problem och metod. Vi vet att stora breda forskningsprogram inte alltid levererar det de ska eller förväntas leverera.

Vi vet också att de samhälleliga problemen är gigantiska. Vi har tolv år på oss om vi ska klara att möta målen i Agenda 2030, alldeles nyss hade vi femton år på oss. Universitet och högskolor har ett mycket tydligt uppdrag att verka för hållbar utveckling och att vara en viktig aktör i implementeringen av Agenda 2030 och de 17 målen. Frågan är om vi har förutsättningar och förmåga. Vårt system inom högre utbildning uppmuntrar inte flervetenskaplig forskning. Disciplinär forskning stöds av våra stora forskningsfinansiärer och incitamentsystemet för akademisk karriär stödjer att publicera artiklar i ämnesorienterade tidskrifter. Ju fler artiklar publicerade desto bättre för karriären. Även utbildningen är i hög grad spårbunden och har fokus på det klassiska ämnet. Vi kan också konstatera baserat på Universitetskanslersämbetets utvärdering att många lärosäten idag saknar ett systematiskt hållbarhetsarbete.

Det är dags att på allvar diskutera universitet och högskolors uppgift och till det akademiska ansvaret ännu tydligare knyta ett ansvar att aktivt medverka till implementeringen av Agenda 2030 Riksdag och regering måste göra starkare prioriteringar och föra medel till flervetenskapliga forskningsmiljöer och forskningsområden med fokus på hållbarhet. Det är inte möjligt att tala om ett effektivt högskolelandskap och hög kvalitet i utbildning och forskning om vi inte ägnar oss åt de mest viktiga frågorna av alla, det vill säga hållbarhet i en bred bemärkelse.

Inga kommentarer

Hög kvalitet i utbildning och forskning – högskolelandskapet (del 1)

Universitet och högskolors unika uppgift är att förena forskning och utbildning. Utbildningen ska bedrivas på vetenskaplig grund och den ska forskningsanknytas. I detta innefattas att utbildningen uppdateras i förhållande till ny vetskap. En aktiv egen forskning är en nödvändighet för att kunna förnya utbildningens innehåll, men också väsentlig för att inom ett lärosäte kontinuerligt kunna föra en kvalitetsdrivande diskussion kring vetenskapliga förhållningssätt och metoder. Kvalitet i högre utbildning och förmåga att anpassa och utveckla verksamheten till nya förutsättningar kräver eller i alla fall i mycket hög grad stöds av närhet till forskning. Ett binärt system där vissa lärosäten enbart ägnar sig åt utbildning är därför inte lämpligt.

En stor parlamentarisk utbildningsreform genomfördes 1977 och ett stort antal så kallade regionala högskolor inrättades med uppdraget att bedriva utbildning på grundläggande nivå. Utvecklingen för dessa högskolor har sedan dess har tagit helt andra vägar än vad som var avsett. Successivt har alla högskolor sökt sig vidare från ursprungstanken och uppdraget och såväl breddat som fördjupat verksamheten. Högskolor har börjat genomföra utbildning på avancerad nivå, anställt professorer och doktorander och sökt och erhållit forskningsmedel i konkurrens. Under resan från utbildningsinstitutioner till kompletta akademiska miljöer har också ett antal högskolor blivit universitet. Några ytterligare erhöll efter prövning och regeringsbeslut så kallat vetenskapsområde med rätt att examinera på forskarnivå inom det tilldelade området. När sedan möjligheten i och med förändrad lagstiftning 2009 öppnades för alla högskolor att få examenstillstånd på forskarnivå inom väl definierade och unika områden så tog utvecklingen fart ordentligt även för dessa lärosäten. Idag har de breddhögskolor som inte tilldelats universitetsstatus och som tidigare inte hade vetenskapsområde tillsammans 20 tillstånd på forskarnivå och många av dem har idag inte oansenliga forskningsbudgetar. Förändringen över tid kan också illustreras med omfattningen på forskningen mätt med bibliometri. Till exempel har Högskolan i Borås antal vetenskapliga publikationer ökat med drygt 2000 procent sedan slutet av 1990-talet, från en liten omfattning men ändå.

Frågan är vad utvecklingen under det senaste decenniet innebär. Emellanåt hörs kommentarer om att forskningsmedlen till de nya universiteten och högskolorna, som utgör knappt tolv procent av det samlade statliga basanslaget, borde dras in och omfördelas till förmån för de stora universiteten och forskningsuniversiteten. Tilldelningen till de nya universiteten och högskolorna innebär en onödig spridning av resurser är en uppfattning som emellanåt torgförs. Företrädare för de nya universiteten framför i sammanhanget att basfinansieringen är alldeles för svag och inte minst i förhållande till de fakultetsanslag som de äldre universiteten har. Företrädare för högskolorna påtalar inte sällan att de får kämpa orättvist hårt med att utifrån i mycket begränsade basanslag växla upp medlen genom extern finansiering tilldelad i konkurrens.

Den fråga som dagens situation väcker är om finansieringsmodellen befrämjar hög kvalitet i utbildning och forskning och innebär ett effektivt högskolelandskap, ingen verkar vara nöjd. Det stora bekymret är vare sig utspridning eller begränsade fakultetsanslag utan enligt min uppfattning och bedömning att högskolorna idag inte har tillräckligt med resurser för att växla upp sina profiler och styrkeområden för att bli riktigt konkurrenskraftiga i ett nationellt och internationellt perspektiv? Finansieringen är för instabil med en alltför omfattande extern finansiering. Risken är helt enkelt att den potential som finns inom många av de mindre och svagt basfinansierade lärosätena inte tas tillvara. Det är därför dags, såvida inte styr- och resursutredningen lägger fram ett briljant förslag i det kommande betänkandet, för en systematiskt och rejäl översyn av högskolelandskapet med syfte att skapa relevanta förutsättningar för alla lärosäten utifrån villkoret och ställningstagandet att vi vill hålla fast vid ett unitärt system med samma grunduppdrag till alla. En omständighet i sammanhanget är också den snabba framväxten av yrkeshögskolan och den successivt ökade kvaliteten inom verksamheten.

Inga kommentarer

Julhälsning

Högskolan i Borås är ett starkt lärosäte med hög kvalitet i utbildning och forskning, en omfattande samverkan och ett välfungerande verksamhetsstöd. Bekräftelser i vardagen från nöjda studenter och samverkanspartners och framgångar i form av, i konkurrens, tilldelade utbildningsuppdrag och forskningsanslag bevisar hög kvalitet.

Under 2018 har vi befäst vår ställning som en av de starkaste högskolorna och motiverar därigenom i allra högsta grad vår ambition att bli det tredje universitetet i Västsverige. En starkt bidragande orsak till detta är regeringsuppdraget att utveckla och ansvara för en plattform för framväxten av en hållbar textil- och modeindustri. Uppdraget är ett bevis på vår ledande ställning inom design, materialutveckling och management inom det textila området. En annan framgång med stor betydelse är uppdraget att genomföra polisprogrammet. Ett framgångsrikt arbete med ansökan har följts av ett intensivt och professionellt arbete under hösten med att få allt på plats. Den 21 januari kommer studenterna.

En tredje omständighet med stor betydelse för fortsättningen och högskolans position i det så kallade högskolelandskapet är vår hållbarhetsprofil. Gemensamt har vi etablerat högskolan som ett av de ledande lärosätena vad gäller att driva och integrera hållbarhet i utbildning, forskning, samverkan och på campus. Nu gäller det att ta vara på den grund som skapats och satsa ytterligare på att bli det hållbara universitetet.

Detta är min sista rektorsblogg så jag passar på tacka alla för att ni tagit er tid att läsa och på olika sätt uppmuntrat mitt bloggande. Jag kommer att fortsätta i denna blogg kring demokrati och effektivitet med särskilt fokus på utbildnings- och forskningspolitik under rubriken ”Brorström menar…”

Tack alla medarbetare, studenter och samarbetspartners för stort engagemang, värdefulla insatser  och gott samarbete under det gångna året.

Med tillönskan om en god jul och ett gott nytt år!

Björn

Inga kommentarer

Rapport från styrelsemötet – satsningar 2020-2022

Årets sista styrelsemöte är genomfört. Beslut fattades om inrättande av magisterutbildning inom pedagogiskt arbete medinriktning mot litteraturpedagogik, en mycket intressant och viktig utbildningsom ges i samarbete mellan pedagoger och biblioteks- och informationsvetare. Ett annat beslutsärende var att utse Kim Bolton till tf. prorektor från 1/12019 tills vidare, dock som längst till 30/6 2019. Under relativt osäkra planeringsförutsättningar beslutade styrelsen också om en budget med ett nollresultat. Vissa förändringar kan komma att föreslås av tillträdande regering, men dessa förändringar kommer att vara på marginalen och sannolikt positiva för oss.

Ett informationsärende avsåg högskolans inspel till regeringens budget för 2020-2022, det så kallade budgetunderlaget. Vi har, sedan ett flertal år tillbaka, på årets sista styrelsemöte översiktligt redovisat vad ledningsrådet anser vara särskilt viktiga satsningar att föra fram till regeringen. Baserat på avstämning i styrelsen och fortsatta diskussioner inom högskolan tas sedan dokumentet ”Budgetunderlag 2020-2022” fram för att översändas till regeringen i mitten av februari. Fyra punkter och prioriteringar presenterades för styrelsen och gillades (argumentationen kommer nu att vässas i kommande skrivningar): Vi begär högre ersättning för genomförandet av designutbildning, vi måste få möjlighet att räkna av fler platser mot designprislapp och därigenom erhålla en rimlig ersättning för vår högkvalitativa och nationellt unika utbildningsmiljö. Vi kommer att lyfta fram vikten av ökade basanslag för att kunna forskningsanknyta de så kallade samhällskritiska utbildningarna. Ett ökat uppdrag att genomföra lärarutbildning och vårdutbildning har inte följts av eller förenats med ökade resurser till forskning inom områdena och det är ingen långsiktigt hållbar modell.

Den tredje särskilda satsningen från regeringen borde vara att premiera lärosäten som framgångsrikt arbetat med att implementera hållbar utveckling i utbildning, forskning, samverkan och på campus. Det är svårbegripligt att regeringen inte tar chansen att uppmärksamma och premiera förebilder. Det skulle inte kosta särskilt mycket men vara en stark signal till andra lärosäten och myndigheter att intensifiera sitt arbete, satsa resurser på att bli hållbara och systematiskt arbeta med målen i Agenda 2030.

Den fjärde punkten är att Högskolan i Borås är förberedd för att ikläda sig kostymen och axla ansvaret att vara det tredje universitetet i Västsverige. I diskussionen på styrelsemötet fördes fram att vi också tydligt bör redovisa betydelsen av att arbeta med det livslånga lärandet.

Ett annat informationsärende var en beskrivning av status i arbetet med polisutbildning. Det pågår arbete på alla plan; färdigställande av kursplaner, anställning av medarbetare, iordningställande av lokaler och avtalsskrivande. Det är ett imponerande arbete som genomförs, men intensivt och krävande för gruppen av medarbetare som ska få allt på plats. Den 21 januari kommer polisstudenterna och den 25 januari är det invigning.

Inga kommentarer
« Äldre inlägg