Kommentarer till propositionen om forskning, innovation och utbildning

Nu har den forskningspolitiska propositionen ”Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft” lagts fram. Mycket av det som redovisas var redan känt. Några nyheter, i alla fall för mig, presenteras, en del tydliggörs men en del viktiga förtydligande saknas.

Propositionen innebär en fortsatt ökad satsning på forskning. Totalt sett tillförs drygt 2,8 miljarder fullt utbyggt 2020. En ökning sker av de så kallade basanslagen med 1,3 miljarder. Ökningen är efterfrågad och viktig, men en omständighet är att anslagen till forskningsfinansiärerna ökar ännu mer. Obalansen med en alltför hög andel extern forskningsfinansiering kvarstår. Det finns också kopplat till ökningen av basanslagen en lång lista med åtgärder som regeringen förväntar sig att universitet och högskolor ska göra.

En annan redan känd prioritering från regeringen är betydelsen av att utbildning och forskning bedrivs i hela landet och att förutsättningar finns för att forskningsanknyta utbildningen. Prioriteringen innebär ökade medel till mindre och medelstora lärosäten. Så långt är allt väl. I propositionen framgår det att medlet för att öka forskningen, är att lärosätena ska få ett garantibelopp på 12 000 per helårsstudent. För Högskolan i Borås och för flera andra högskolor är 12 000 i garantibelopp ingen ökning av basanslaget jämfört med vad som gäller idag. Det är ingen satsning på högskolor att vi är garanterade, det som vi redan har idag. Vi har räknat med en rejäl ökning 2018 och fortsätter att göra så, men svar dröjer till kommande budgetpropositioner då fördelningen av de ökade av basanslagen blir konkret.

Ett fortsatt bekymmer är att åstadkomma en starkare koppling mellan utbildning och forskning. Det som särskilt utmärker universitet och högskolor är uppdraget att bedriva utbildning och rätten att utfärda examen. Det är gott och väl med 2,8 miljarder till forskning, men det krävs en satsning även på utbildning. De 360 miljoner som avsatts i budgetpropositionen till utbildning för perioden 2017-2020 är långt ifrån tillräckligt. Om en ökad integration ska ske mellan utbildning och forskning, vilket regeringen argumenterar för, måste medel också tillföras utbildning.

Några smärre nyheter i propositionen är att samverkan ska ingå i kvalitetsbedömningen av forskning tillsammans med de tidigare aspekterna extern forskningsfinansiering och publicering och citering. Universitetskanslersämbetet (UKÄ) kommer att få ett nytt uppdrag, nämligen att även utvärdera forskning, argumentet är att utbildning och forskning hänger ihop. Det blir alltså inte FOKUS, Vetenskapsrådets förslag till utvärderingsmodell. Det ska bli intressant att se hur UKÄ tar sig an det nya utvärderingsuppdraget. En nyhet och konkretisering i propositionen är att ett nytt resursfördelningssystem för både utbildning och forskning ska utredas med målet att det ska tillämpas införas budgetåret 2020. En utredning och översyn av det över 20 år gamla systemet startar under våren.

Fokus på och resurser till forskning om de samhälleliga utmaningarna, globala och nationella, är positivt. Medel förs till forskningsråden som på traditionellt sätt kommer att ansvara för utlysningar, bedömningar och fördelning av medel. Det är synnerligen viktigt att vi som ett mindre lärosäte prioriterar områden för forskning och rustar oss för att vara konkurrenskraftiga i kommande ansökningsomgångar inom utvalda områden.

Inga kommentarer

Universitetskvaliteter och budgetunderlag

Vi har nu påbörjat arbetet med att ta fram budgetunderlaget, det vill säga Högskolan i Borås framställan till regeringen för perioden 2018-2021. Här beskrivs kortfattat lärosätets verksamhet och inriktning, men också förslag om särskilda satsningar som är viktiga att genomföra för att utveckla verksamheten. Dessa satsningar kan vara kopplade till äskanden om särskilda medel från regeringen. En av dessa särskilda satsningar som framförts i tidigare budgetunderlag och som är ett led i vår profilering är medel till den konstnärliga utbildningen och forskningen. Fler designplatser och ökade medel för att långsiktigt finansiera vår unika och framgångsrika forskarutbildning och forskning inom området textil- och modedesign är en viktig satning utifrån ett nationellt perspektiv. Vi har också framfört betydelsen av medel för att kunna förstärka forskningsanknytningen av vård- och lärarutbildningarna och argumenterat för vikten av att lärosäten som gör särskilda insatser inom området hållbar utveckling uppmärksammas.

Dessa tidigare framförda särskilda satsningarna är fortsatt synnerligen angelägna. De är också givetvis viktiga komponenter i uppbyggnaden av ett starkare lärosäte, med en solid och högkvalitativ utbildning i kombination med unika verksamheter och profiler. Utifrån den utgångspunkten kommer det förslag till budgetunderlag för 2018-2021 som nu förbereds för att läggas fram till styrelsen i februari nästa år att innehålla en beskrivning av lärosätets kvaliteter och en argumentation för varför det är dags att vi på likartat sätt som Malmö högskola ges möjlighet att pröva vår verksamhet och våra kvaliteter för att erhålla universitetsstatus. Vi har successivt tillfört det som kan benämnas universitetskvaliteter och har idag en uppsättning kompletta akademiska miljöer med attraktiva utbildningsprogram och omfattande nydanande forskning. Vi har en välutvecklad samverkan med andra lärosäten, verksamheter och organisationer i vår omvärld. Vi har en modern organisation väl förberedd för fortsatt expansion med bibehållen hög kvalitet. Vi har en inriktning på utbildning och forskning där vi sätter de stora samhällsutmaningarna i centrum. Vi använder uttrycket vetenskap för profession. Det är det sätt som vi i utbildning och forskning utgår från praktikens problemställningar och hanterar dessa utifrån ett vetenskapligt förhållningssätt och med vetenskapliga metoder. Den profil och inriktning som vår verksamhet har och med de möjligheter som det skulle innebära för fortsatt utveckling att vi blir det tredje universitetet i Västsverige är en nationell angelägenhet.

Inga kommentarer

Ställ dagens samhällsdebatt mot de grundläggande idealen för extern informationsgivning

Som lärare och forskare i företagsekonomi och förvaltningsekonomi har ett av mina huvudområden varit extern informationsgivning. Jag har intresserat mig för hur offentliga organisationer rapporterar om sin verksamhet och ekonomi med särskilt fokus på finansiell utveckling och finansiellt tillstånd. Det finns lagar och regler som styr den externa informationsgivningen, men det finns också överordnade principer som bland annat betonar betydelsen av fokus på väsentlighet, jämförbarhet över tid och försiktighet vid värdering av tillgångar och skulder. Den mest betydelsefulla överordnade principen är dock principen om öppenhet. Det innebär att om det finns minsta tvivel om att informationen kan missförstås av mottagaren, så måste det prövas om redovisningen kan göras på annat sätt eller att man ska se över vilken tilläggsinformation som krävs. Det grundläggande förhållningssättet, när val måste göras, är att informationen ska identifiera de problem och utmaningar som finns. Informationen får aldrig i sig lösa problem genom att redovisa en fördelaktigare bild.

Principen om öppenhet gör att informationen som förmedlas är fakta, utifrån det redovisade förhållningssättet. Utifrån fakta kan tolkningar och framtidsbedömningar göras av olika slag och aktörer ta ställning till vilka beslut och handlingar som är önskvärda i förhållande till informationsgivaren. Principen om öppenhet innebär också att man bygger förtroende, behovet av kontroll minimeras och transaktionskostnaderna sänks.

För en redovisare finns inga dolda agendor, inga halvsanningar, ingen ofullständig informationsgivning och ingen ”window dressing”, det vill säga förskönande redovisningar. I dagarna duggar analyserna tätt som pekar på ett bristande förtroende för de etablerade samhällsinstitutionerna liksom aktörer som ger förklaringar till missnöje, valresultat och opinionsmätningar av skilda slag. Dessa analyser måste tas på stort allvar och förtroendet återvinnas. Hur skulle det vara att ställa idealen för extern informationsgivning och redovisning som utgångspunkt för att pröva kvaliteten på samhällsdebatten och på så sätt medverka till att debatten får ett större fokus på innehåll baserad på öppenhet och fakta.

Inga kommentarer

Globala utmaningar och vikten av ett lokalt engagemang

En stor oro präglar världen. Spänningarna är stora, förtroendet för samhällsinstitutioner och ledare vacklar och utmaningarna att genomföra de av Förenta Nationerna uppställda målen för en långsiktigt gynnsam och hållbar utveckling känns ibland som oöverstigliga. De mörka molnen tornar upp sig, men uppgivenhet är aldrig någon strategi.

Jag vill här peka på den stora betydelsen av ett lokalt engagemang – att vi på olika sätt verkar för en gynnsam utveckling. Jag gör det genom att exemplifiera några av de aktiviteter som jag varit inblandad i den senaste tiden.

I förra veckan genomförde Borås Stad Integrationsdagen med föreläsningar och panelsamtal inför en fullsatt teatersalong. Viljan från företrädare för olika samhällsorganisationer att verka för att underlätta nyanländas inträde på arbetsmarknaden och inkludering i samhällslivet var mycket stark. Det gavs många inspirerande exempel.

På måndagens ledningsråd var ett av ärendena ställningstagande till det måldokument för hållbar utveckling som vi arbetat med sedan ett halvår tillbaka. Det finns ett stort engagemang från chefer och medarbetare i dokumentet. Det handlar om hur vi formulerar mål och säkrar möjligheter till att följa upp och utvärdera målen. Arbetet har varit en utdragen process, men framför allt blev resultatet ett mycket bättre måldokument.

Vi har haft strategimöte i Science Park Borås. Då bestämdes områden för verksamheten liksom att förhållningssättet cirkulär ekonomi ska prägla dess arbete. Vi har också fått bekräftat att projektet Konfektion 4.0 är i full gång med att matcha textilföretagens behov av kompetens inom sömnad mot kompetensen hos nyanlända sömmerskor. Projektet kan innebära viktig och meningsfull sysselsättning för många och vara ett led i uppbyggnad av svensk textilproduktion.

Det tredje MIK-konventet genomförs i veckan i Borås. MIK står för medie- och informationskunnighet. I fokus för verksamheten står samspelet mellan demokrati, yttrandefrihet, digitalisering och utbildning och då särskilt lärarutbildning. Det handlar helt enkelt om informationsspridning och tillgänglighet till information och dess betydelse för demokratiutveckling. Konventet uppmärksammar utmaningar med den förändrade situation som ökad informationstillgänglighet innebär, för många men inte för alla.

Vi har som universitet och högskolor ett tydligt uppdrag och stort ansvar att verka för en hållbar och gynnsam samhällsutveckling. Vi gör mycket, men kan och måste göra mer. Goda exempel sprids och bidrar till utvecklingskraft.

Inga kommentarer

Integration engagerar och har stor betydelse

I veckan genomfördes Integrationsdagen, i regi av Borås stad och arbetsmarknadsförvaltningen.  Det var en dag med föreläsningar som handlade om vilka åtgärder regeringen vidtar och prioriterar för att nyanlända ska kunna göra inträde på arbetsmarknaden och om samhällsekonomiska effekter av invandring. Under rubriken ”Nyttan av lokalt engagemang” hölls dessutom en paneldebatt där företrädare för olika organisationer i Borås talade om vad de gör – och vad de kan göra. Jag medverkade som företrädare för högre utbildning och forskning och Högskolan i Borås.

Det finns ett stort engagemang från alla medverkande aktörer att bidra till att underlätta ett nytt liv för nyanlända här i Borås. En stor del av panelsamtalet fokuserade på hur praktikplatser kan ordnas vilket i sin tur kan underlätta inträde på arbetsmarknaden. Utmaningarna är många. Det handlar om matchning mellan intresse, kompetens och arbetsuppgifter, men också om att ha en organisation som har kapacitet att ta emot och att kunna ge tillräckligt med stöd. För större företag och offentliga organisationer är detta möjligt. De har en vilja och de kan göra ännu mer än vad som görs idag, det är dock svårare för småföretag. En stor utmaning är också att kunna erbjuda, inte bara nyanlända, utan alla med svenska som andra språk, arbete som relaterar till befintlig kompetens. Det är viktigt för individen och det är viktigt samhällsekonomiskt att utbildning, kvalifikationer och arbetsuppgifter matchar. Under panelsamtalen redovisades också ett antal goda exempel på hur olika aktiviteter varit en inkörsport till tillsvidareanställningar och yrkesutveckling för enskilda individer.

Vid Högskolan i Borås har vi något som vi kallar för Akademikerspåret. Det är en grupp vars uppgift är att skapa överblick över de aktiviteter som vi gör för ökad integration, men också för att initiera nya aktiviteter. På vår webbplats beskrivs kortfattat aktiviteter och innehåll. Kärnan i verksamheten är Invandrarakademin som är en utbildning i samhällsorientering riktad till akademiker med svenska som andraspråk. Verksamheten har utökats och vi antar nu studenter både på hösten och våren. Invandrarakademin är inte bara en utbildning, utan också ett nätverk som stödjer studenternas övergång till arbetslivet och/eller till fortsatta studier. En av aktiviteterna som vi gärna skulle vilja bygga ut benämns studentpraktik. Idag följer några nyanlända, som ännu inte fått besked om uppehållstillstånd, kurser som ges men utan att vara registrerade för att kunna erhålla betyg. Vi skulle vilja bygga ut den här verksamheten. Vi har gett den namnet BoK-projektet, vilket står för bildning och kunskap. En utbyggnad förutsätter dock partners och finansiering.

Jag vill särskilt nämna Konfektion 4.0, ett forsknings- och utvecklingsprojekt som ska bidra till ökad textil produktion i Sverige. I en förstudie finansierad av Migrationsverket undersöks nu hur många nyanlända sömmerskor som finns i Sverige och vars kompetens är nödvändig för att klara de behov som finns därför undersöks nu i projektet just detta genom att fråga textil- och modeföretag.

Läs mer om högskolans aktiviteter och projekt för nyanlända
http://www.hb.se/Om-hogskolan/Aktuellt/Aktiviteter-och-projekt-for-nyanlanda/

Inga kommentarer

Forskning bakom framgångsrika organisationer

Häromdagen blev jag uppringd och intervjuad av P4 Östergötland. De har gjort en reportageserie där de söker förklaringar till varför Linköping förefaller vara mer framgångsrikt än Norrköping. Grund för det påståendet är ett antal undersökningar av kommuner som ”Här är det bäst att bo”, ”Miljöbarometern” och ”Företagsklimatet”, rankingar där Linköping nästan alltid kommer före Norrköping. Skälet till att jag blev intervjuad var att jag i början och mitten av 2000-talet genomförde ett stort antal kommunstudier för att identifiera egenskaper som förefaller göra en kommun framgångsrik, reellt och i egna och andras ögon. Slutrapporten som baseras på studier av 35 primärkommuner och fem landsting publicerades 2008.

De fem huvudsakliga förklaringar som vi, det vill säga Sven Siverbo, idag verksam vid Högskolan Väst, och jag lyfte fram känns faktiskt lika aktuella idag och dessutom mer generellt giltiga än vad jag tidigare framhållit.

• Den första förklaringen är befolkningsökning. En sådan innebär tillväxt med ökade ekonomiska resurser och utrymme för att göra mera, men den innebär framförallt en tydlig markering av en växande, attraktiv och framgångsrik kommun. Tillväxt är positivt värdeladdat och det förefaller gälla generellt för alla verksamheter. Den stora frågan är hur detta ideal förenas med en effektiv och hållbar resursanvändning. Vad är hållbar tillväxt?

• Den andra förklaringen är samarbete. Samarbete stödjer effektivitets- och kvalitetsutveckling och skapar grund för stabilitet och förtroendefulla förhållanden. Men en varning måste utfärdas. Risk finns för att samarbetet blir för långtgående, konsensus blir norm och praxis och en stark och ogynnsam förändringsbenägenhet utvecklas.

• En lösning i tid är att parallellt med ett utökat samarbete stärka ledningsorganisationen. En väl sammansvetsad ledning som är tydlig och äger förmåga att formulera och implementera mål anses vara en förklaring till framgång. Framförallt fordras en kraftfull ledning vid förändring och omorientering av verksamhet och organisation. Ganska självklart.

• Förekomsten informella avtal, eller det vi också benämnde informella institutioner är den fjärde förklaringen och en mycket viktig sådan. Den handlar om att det finns någon form av grundläggande överenskommelse i organisationen om verksamhetens mål och inriktning. En överenskommelse som stävjar egenintressen till exempel i samband med budgetarbete och resursfördelning. Det finns en samsyn i grunden om vad som ska åstadkommas och som förhindrar populistiskt beteende och suboptimeringar.

• Den femte förklaringen är kostnadsmedvetenhet. En god ekonomi har blivit ett slags för givet taget. Det är ett uttryck för god kontroll och ordning och reda. God ekonomi skapar en grundläggande stabilitet i organisationen och legitimitet i förhållande till olika intressenter.

Inga kommentarer

Vårt ansvar att verka för hållbar utveckling

Högskolor och universitet har ett särskilt ansvar, lagstadgat i femte paragrafen i högskolelagen, att i sin verksamhet främja en hållbar utveckling. Varje år möter landets lärosäten 400 000 studenter, företrädesvis ungdomar. Studenternas kunskaper, förståelse och medvetenhet om de samhällsutmaningar som vi står inför är avgörande för att vi tillsammans ska kunna åstadkomma förändring. Det är också av grundläggande betydelse att våra studenter är fyllda av självtillit och övertygade om att det går att förnya och förändra. Spårbundenhet måste brytas och processer stakas ut, utifrån vad som är ett önskvärt eller till och med nödvändigt framtida tillstånd. Utmaningen kan också uttryckas som att den handlar om att implementera de av FN formulerade och accepterade 17 globala målen för hållbar utveckling.

Med ovanstående som utgångspunkt blir det mest centrala i högskolans hållbarhetsarbete att förse våra studenter med insikter som kan förändra utvecklingsförlopp. Detta förutsätter att våra lärare och forskare ger utrymme åt de stora utmaningarna i utbildningsprogram och kurser och tillsammans med studenterna driver frågorna. Ett lärosäte med betoning på hållbar utveckling måste leva som det lär.De indirekta effekterna som följer av utbildning och forskning har en gigantisk betydelse. De direkta effekterna har betydelse på samma sätt för oss som vilken större arbetsgivare som helst, men om vi inte är föredömliga i vårt eget hållbarhetsarbete är vi inte trovärdiga.

I veckan genomförde CSR Västsverige ett lunchseminarium i Borås till vilket jag var inbjuden att tala om lärdomar från vårt arbete med att utveckla den hållbara högskolan. Några saker som jag menar har bidragit till att vi har kunnat utveckla verksamheten så att den i allt högre grad över tid svarar emot krav på hållbarhet i en bred bemärkelse är bland annat:

• Tydlighet när genomföranden ska ske och vara avslutade. Vi satte en bortre parentes för när miljöledningssystemet skulle vara klart för prövning för certifiering och fick därigenom struktur och intensitet i utarbetandet av mål, styrdokument och rutiner.
• Vi är medvetna om och har strävat efter att minimera glappet mellan å ena sidan vältaliga policyuttalanden och övergripande beskrivningar och å andra sidan hur vår vardag ser ut. Högskolan i Borås som den hållbara högskolan ska inte vara ”window dressing” utan en realitet.
• En mycket väl fungerande internrevision spelar en stor roll för att uppmärksamma ledningen på förekomsten av avvikelser från våra ideal och intentioner.
• Bred förankring av beslut är alltid önskvärt, men i processen mot den hållbara högskolan har vi inte alltid kunnat invänta en bred acceptans. Beslut har fattats top-down i inledningen av arbetat med miljöledningssystemet, vilket inte var vare sig trevligt eller önskvärt men nödvändigt.
• Sist men inte minst har en engagerad rådgivande grupp, Strategigruppen för hållbar högskola, och en drivande samordnare för hållbar utveckling haft en stor betydelse för implementering av hållbarhet i vår organisation.

Vi fortsätter att ihärdigt driva på utvecklingen mot ett hållbart samhälle. Nu närmast med ett seminarium under högskolans internationella vecka där företrädare för olika samhällsorganisationer i regionen ska beskriva sitt hållbarhetsarbete. Rubriken på seminariet är Hållbar region.

Inga kommentarer
« Äldre inlägg