Några noteringar om vår verksamhet och om den torra sommaren

Våren avslutades med ett positivt besked om att Polismyndigheten förordade Borås som den femte orten att på uppdrag av Polismyndigheten genomföra polisprogrammet. Regeringen följde rekommendationen och den femte juli fattades beslutet på regeringssammanträdet att ge Högskolan i Borås uppdraget. I och med det startade nästa fas i vårt arbete med polisutbildningen som nu handlar om att få allt på plats för start i januari. Möten har hållits i sommar, kontakter har tagits och nu väntar ett intensivt arbete under hösten med rekrytering av medarbetare, iordningställande av lokaler, anskaffning av utrustning och mycket mera. Arbetet bedrivs i nära samarbete med Polismyndigheten. Jag är helt övertygad om att vi kommer att genomföra en polisutbildning av hög kvalitet med start i januari 2019. Vi har en mycket kompetent och engagerad grupp som arbetar med frågan under ledning av Lotta Dalheim Englund.

Vi fick också under slutet av förra läsåret en rad positiva besked om forskningsfinansiering med stora anslag till flera av våra prioriterade områden och läsåret 2018/2019 börjar bra. Häromdagen fick vi besked om ett beviljat Horizon 2020-projekt inom det textila området. Projektet ”Wearable Electroactive Integrated in Garments” koordineras av Universitetet i Twente och har en total budget på 3,8 miljoner euro. Vår andel är närmare 25 procent. Projektet innebär att vi ytterligare förstärker vår redan framstående utbildnings- och forskningsmiljö inom textil och mode. Projektet är en del i utvecklingen och etableringen av den plattform för en hållbar textil- och modeindustri som högskolan och Science Park Borås ansvarar för på regeringens uppdrag.

Totalt är vi nu engagerade i sju olika EU-finansierade projekt. Vi koordinerar två av dessa. Den omfattningen på EU-finansierade projekt måste vara unik för ett mindre/medelstort lärosäte och ett bevis på hög kvalitet. Bra forskning och bra forskare i kombination med att vi byggt en stark infrastruktur genom utveckling av vårt Grants and Innovation Office (GIO) är förklaringen. Vad gäller forskningsfinansiering kan vi också konstatera att finansieringen från KK-stiftelsen ökar, vilket är mycket glädjande. Nästa genombrott för oss kanske är Vetenskapsrådet.

Vår forskning är i mycket hög utsträckning inriktad mot hållbar utveckling. Vi har ett starkt forskningsområde inom resursåtervinning med ett brett perspektiv på hållbarhet och vi bygger successivt upp en stark forsknings- och utvecklingsmiljö inom området cirkulära affärsmodeller. Vi lägger bakom oss en fantastisk men osvensk sommar. Dag efter dag har termometern visat runt 30 grader och efterlängtat regn uteblivit. Vi vet att det sker en successiv global uppvärmning och klimatforskarna har länge varnat oss för konsekvenserna. Det är dags att ta hoten på allvar och inte gömma oss bakom, och lätta på trycket genom, att säga att det sannolikt är frågan om naturliga variationer. En utgångspunkt är också att insikten om att alla miljöproblem är lokala problem. Att förändra tillstånd och påverka utvecklingsförlopp handlar om vad vi kan göra inte om vad andra borde göra!

Inga kommentarer

Mer om styrning och resurstilldelning – seminarium i Almedalen 2018

Jag har varit i Almedalen, detta år bara en dag, och medverkat på Sveriges universitets- och högskoleförbunds (SUHF) seminarium med rubriken ”Äntligen ny styrning av högskolan?”. Min uppgift var att ge min bild av de förslag som presenterats av utredningen framförallt utifrån vad de kan betyda för Högskolan i Borås.

I mitt inlägg underströk jag först betydelsen av att utbildning och forskning hänger samman och därav vikten av utredningens förslag att högskolepropositioner ska ersätta forskningspropositionerna. Innebörden av detta är att även prioriteringar och satsningar på utbildning ska finnas med i de fyraåriga propositionerna. Jag bekräftade också vikten av ett samlat anslag för utbildning och forskning. Frågan har diskuterats länge och över tid har invändningarna ökat. Ett samlat anslag är en viktig markering att utbildning och forskning hänger ihop och de budget- och redovisningstekniska svårigheter som anförs som motargument mot ett samlat anslag måste kunna hanteras och får inte hindra en ändamålsenlig och viktig förändring.

En stor och omdiskuterad fråga är om en modell med överenskommelser mellan regeringen och lärosätena ska tillämpas, för att skapa en ökad tydlighet i kopplingen mellan de politiska målen för högre utbildning och forskning samt lärosätenas mål och prioriteringar. Många ser en fara i att överenskommelserna innebär en ökad statlig styrning och inte ökat utrymme för lärosätena att strategiskt och långsiktigt arbeta mot uppsatta mål för lärosätet. En viktig omständighet är att initiativet att formulera långsiktiga mål, enligt utredningen, ska komma från lärosätena. Min uppfattning är att det är viktigt för det mindre/medelstora lärosätet att kunna ha en mer utvecklad dialog med regeringen om hur de speciella styrkor och profiler som kan finnas på ett mindre/medelstort lärosäte kan ges rätt förutsättningar för utveckling. Som företrädare för Högskolan i Borås har jag utan framgång i tio år vid myndighetsdialoger argumenterat för särskilda resurser till vår unika textila miljö byggd på såväl vetenskaplig som konstnärlig utbildning och forskning. Vi har lyckats väl ändå i utvecklingen av den textila verksamheten, men kanske delvis på bekostnad av annan verksamhet inom högskolan som bidragit med finansiering.

En ytterligare viktig aspekt är, enligt min uppfattning, att utredningen måste hitta en modell för premiering av lärosäten som framgångsrikt arbetat med hållbar utveckling, jämställdhet, internationalisering och samverkan. Det är svårt, men ett måste, att hitta en bra grund för fördelning. I sammanhanget är det viktigt att poängtera att det är skillnad mellan på vilka grunder som anslaget tilldelas och hur det används. Lärosätena avgör givetvis själva hur anslaget ska användas.

En intressant höst följer nu med preciseringar av framlagda förslag och argumentation för föreslagna lösningar. Samtidigt är utredningen tydlig med att den utredningsrapport som kommer att överlämnas till regeringen i december kommer att vara ett ramverk för en ny styr- och resursfördelningsmodell och mer arbete kommer att krävas före ikraftträdande och tillämpning.

SUHF arrangerade i onsdags eftermiddag ytterligare två seminarier; ett om lärosätenas autonomi och ett om etik och oredlighet i forskning. Två viktiga seminarier med intressanta inlägg och kommentarer från paneldeltagarna. De tre SUHF-seminarierna modererades för övrigt föredömligt av Johannes Hylander.

Nu semester några veckor. Strax på väg till Bohuslän.

Trevlig sommar!

Inga kommentarer

3/3 Varför tveksamheter nu?

Jag har skrivit en text om genomförande av administrativa reformer och den pågående utredningen ”Styrning för starka och ansvarsfulla lärosäten”. Texten publiceras uppdelad i tre blogginlägg. Den första beskrev utgångspunkter, rapporter och aktiviteter före det att utredningen startade. Den andra  uppfattningar om de förslag som utredningen presenterat. Den tredje, här nedan, handlar om varför framlagda förslag ifrågasätts.

Del 3

Utgångspunkten vid decentralisering och en mer tillitsbaserad styrning är att principalen ska distribuera frihet och ansvar till agenten. Den springande punkten är omfattningen på delegationen och hur uppföljning ska ske för att säkra effektivitet och kvalitet. Agenten förutsätts vara beredd och villig att ta emot och axla det ansvar som fördelas och helst mer än vad principalen är villig och beredd att lämna ifrån sig. Riktigt så tycks det inte vara i det här fallet när konkreta förslag läggs fram och genomförande kommer allt närmare. Många företrädare för universitet och högskolor är tveksamma eller till och med direkt avvisande och frågan är varför?

Det finns många sätt att besvara varför-frågan. Tre saker som jag vill framhålla, utifrån att befinna mig mitt i debatten, men också med en referensram från studier av implementering och tillämpning av administrativa reformer, är att konsekvenserna av förändringen är svåra att förutse, att professionen är för stark samt att fokus lätt förflyttas från system och principer till resurser.

  • Det finns i allt förändringsarbete en hög grad av osäkerhet över de faktiska konsekvenserna. Ju närmare ett genomförande en föreslagen förändring kommer desto mer positiv framstår den innevarande ordningen. Tveksamhet sprider sig och vetskap om allt arbete som en förändring förutsätter bidrar till ytterligare tveksamheter. I det här fallet är det uppenbarligen också så att lärosätena redan har en hög grad av frihet och möjlighet att fatta beslut om utbildningsutbud och forskningssatsningar. Vid närmare eftertanke behövs ingen reform utan allt är rätt bra som det är. Förändring kan bara bli till det sämre och kanske till och med leda till ökad styrning. En formalisering genom överenskommelser innebär risk för ökad styrning, inte tvärtom.
  • Ett samlat anslag och överenskommelser mellan regeringen och lärosätet öppnar för diskussioner inom lärosätet om strategiska satsningar och fördelning av resurser. Ett sådant utökat ansvar för ledningarna skapar problem i förhållande till fakulteter, institutioner och starka forskargrupper. Det är helt enkelt enklare att låta allt vara som det är och låta regering och riksdag avgöra fördelningen mellan utbildning och forskning. Även överenskommelserna innebär behov av ställningstaganden där ledningen och linjen kanske tvingas sätta en fakultet, forskargrupp eller disciplin före en annan, vilket helt enkelt inte är möjligt eller i alla fall alltför utmanande i förhållande till kollegiet. Linjen är inte tillräckligt kraftfull utan kollegiet bestämmer och varför utmana om det inte är nödvändigt?
  • En tredje förklaring är den lättaste utvägen och istället för att ta ställning till systemförändringar hävda behovet av anslagsökningar. Bekymret i det här fallet, och i många andra fall också, är att det inte leder frågan framåt eftersom STRUTEN-utredningen tydligt enligt direktiven inte har det uppdraget.

Tilltro till sig själv och till andra

Exemplet högre utbildning och forskning inom kontexten tillitsbaserad styrning illustrerar att mottagaren av ökad tillit och ett ökat förtroende inte alltid är beredd att ta emot och hantera konsekvenserna av den ökade tilliten. Det finns två huvudsakliga förklaringar: Den ena är att ledningarna förefaller sakna tilltro till möjligheten att använda det ökade utrymmet till något positivt. Starka professioner kommer inte att acceptera riktade strategiska satsningar på vissa miljöer eller omfördelningar av resurser mellan utbildning och forskning. Det är lika så gott att ingen förändring sker. Det finns en brist på tilltro till professionernas förmåga och vilja att agera konstruktivt inom de nya ramarna. Den andra förklaringen är brist på tilltro till regeringen. Överenskommelserna som syftar till att ge lärosätena möjlighet att profilera verksamheten uppfattas framförallt som en potentiell möjlighet för regeringen att öka graden av styrning.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det är lätt att sälla sig till kören av kritiker av befintliga modeller såsom New Public Management, argumentera för förändringar och minskad styrning och kontroll, men när dimmorna skingras kring vad en ny styrfilosofi och styrmodell, i det här fallet tillitsbaserad styrning, kan vara och innebär i praktiken är det inte lika enkelt. När konkreta förslag läggs är idén om förändring och en ny styrmodell inte lika tilltalande längre.

Björn Brorström, rektor Högskolan i Borås

Referenser

Brorström, Björn och Marianne Granfelt, 2017, ”Tillitsbaserad styrning och reformerad resurstilldelning”, SUHF, Stockholm

SOU 2015:92, ”Utvecklad ledning av universitet och högskolor”, Stockholm

Sveriges universitets- och högskoleförbund, 2018, ”Handlingar till SUHFs förbundsförsamling i mars”, sid 112-124

Utredningsdirektiv 2017:05, ”Styrning för starka och ansvarsfulla lärosäten”, Stockholm

Fortsätt läsa

Inga kommentarer

Del 2/3: Uppfattningar om av STRUTEN presenterade förslag

Jag har skrivit en text om genomförande av administrativa reformer och den pågående utredningen ”Styrning för starka och ansvarsfulla lärosäten”. Texten publiceras uppdelad i tre blogginlägg. Den första beskrev utgångspunkter, rapporter och aktiviteter före det att utredningen startade. Den andra, nedan, är uppfattningar om de förslag som utredningen presenterat. Den tredje handlar om varför framlagda förslag ifrågasätts.

Del 2

När mer konkreta förslag nu presenteras och ett eventuellt genomförande närmar sig tilltar problematiseringen av framförda idéer. Förslagen och rapporten har diskuterats i många olika sammanhang och med företrädare för olika grupper. Vid ett av dessa tillfällen, en av SUHF arrangerad konferens med medverkande från ledningar inom lärosäten och forskningsfinansiärer, diskuterades särskilt två frågor, nämligen ett samlat anslag och förslaget om fyraåriga överenskommelser mellan regering och lärosäten. De avrapporteringar som lämnades som resultat av gruppdiskussionerna dokumenterades av medarbetare vid SUHF:s kansli (Sveriges universitets- och högskoleförbund, 2018 ”Handlingar till SUHFs förbundsförsamling i mars”, sid 112-124). Av dokumentationen framgår en rad uppfattningar och huvudsakligen är det invändningar.

Ett samlat anslag anses vara en markering av att utbildning och forskning hänger ihop och kan innebära, enligt flera, en ökad flexibilitet i användningen av anslagen. Inte minst, framförs det, måste professionsutbildningarna stärka sin forskningsanknytning och ett samlat anslag kan ge de mindre högskolorna incitament att utveckla sitt forskningsarbete. Flera påpekar dock att risken är att ett samlat anslag kan bli ett slag i luften. Två saker betyder mest för att åstadkomma en starkare koppling mellan utbildning och forskning; ökade anslag möjliggör satsning på utbildning och forskningsanknytning och förändrad syn på lärarrollen och på undervisning meriteringssystemet måste helt enkelt ändras.

Det finns heller inga belägg för att ett samlat anslag innebär ökad kvalitet. Det finns också invändningar mot modellen som sådan. Risken är, hävdas det, att ett samlat anslag för med sig ökade krav på återrapportering, på ökad frihet följer ökad kontroll. Ett bekymmer är också hur systemet ska fungera i praktiken. Svårigheterna sitter i detaljerna. Detta kommer att visa sig när ett system med ett anslag ska designas för tillämpning. En annan typ av uppfattning är att universitet och högskolor behöver träna på att utnyttja den frihet som finns och på att ta ansvar.

Idén om överenskommelser uppfattas av många som positiv i grunden eftersom den kan innebära möjligheter till profilering och en ökad långsiktighet. Överenskommelser är också kopplade till möjligheten till ökad långsiktighet och stabila planeringsförutsättningar, vilket är positivt. Invändningarna är dock många och handlar framförallt om att överenskommelser kan innebära en ökad styrning snarare än ökad frihet. Oro uttrycks också för att modellen kan innebära brist på transparens. Köerna kommer att ringla långa utanför regeringskansliet och vad som händer i överläggningarna blir dunkelt för utomstående, var en förekommande beskrivning. En annan problematik är vad som är en profil och vem eller vilka som ska profileras. En annan synpunkt är att en profil passar de mindre lärosätena bättre men är inte tillämpligt för de stora lärosätena. Allt beror på vad som är innebörden av en profil. En fråga som ställdes var om bredd kan vara en profil. En problematik som lyfts fram är också att det inte är lärosätesledningarna som avgör vilken forskning som ska bedrivas, inte heller regeringen kan bestämma vilken forskning som ska bedrivas utan inriktning och problemställningar bestäms av forskarna själva.

Del 3 publiceras imorgon.

Läs del 1: ”Vem vill ha en mer tillitsbaserad styrning? Exemplet universitet och högskolor” här.

Inga kommentarer

Del 1/3: Vem vill ha en mer tillitsbaserad styrning? Exemplet universitet och högskolor

Jag har skrivit en text om genomförande av administrativa reformer och den pågående utredningen ”Styrning för starka och ansvarsfulla lärosäten”. Texten publiceras uppdelad i tre blogginlägg. Den första här nedan beskriver utgångspunkter, rapporter och aktiviteter före det att utredningen startade. Den andra är uppfattningar om de förslag som utredningen presenterat. Den tredje handlar om varför framlagda förslag ifrågasätts.

Del 1

Företrädare för riksdag, regering och ledningar för universitet och högskolor har alla uttryckt behov av en förändring av formerna för styrning och resurstilldelning till landets lärosäten, en mer tillitsbaserad styrning. Förändringar som ska stödja en ökad självständighet, ge bättre förutsättningar för strategisk och långsiktig planering och innebära möjlighet till profilering. Men nu när ett utredningsarbete i frågan genomförs och konkreta förslag till reform lämnas börjar allt fler att tveka. En tillitsreform måste bejakas av de som ges ett ökat utrymme och ett ökat ansvar. Ett genomförande av utredningens förslag förutsätter att företrädare för universitet och högskolor är positivt inställda. Så är inte fallet.

2013 antogs ”Framtiden börjar nu” av Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF). Det var ett manifest för högre utbildnings och forsknings grundläggande värden och centrala egenskaper för akademin. Här betonades starkt vikten av en långtgående självständighet och en styrning från regeringen som möjliggör strategisk profilering inom lärosätena för ett mer mångfacetterat högskolelandskap. En sådan ordning anses stödja utveckling av högsta möjliga akademiska kvalitet: Med ansvar och akademisk frihet som grund stärks universitet och högskolor. Under framtagningen av manifestet, och efter publicering, följde diskussioner dels kring den inre styrningen och relationen mellan linjen och kollegiet, dels kring hur staten utövar och bör utöva styrning av universitet och högskolor.

Hösten 2015 genomförde SUHF tre välbesökta seminarier utspridda över landet rörande den så kallade ledningsutredningens (SOU 2015:82) beskrivningar och förslag till modeller och metoder för styrning av och inom universitet och högskolor. I dessa diskussioner återkom och framfördes argument för en ökad självständighet för lärosätena, vikten av ökad långsiktighet och möjligheter till profilering. Diskussionerna vid seminarierna ledde fram till ett beslut av SUHF:s styrelse att genomföra en studie baserad på intervjuer med sammanlagt tolv rektorer vid universitet och högskolor, för att därigenom kunna upprätta en mer systematisk beskrivning av ledningarnas uppfattningar om ideal för styrning och resurstilldelning. Ett viktigt påpekande är att diskussionerna om förändrade styrformer av och inom universitet och högskolor i tiden sammanföll med regeringens initiativ till en mer tillitsbaserad styrning som idé och utgångspunkt för all styrning inom statsförvaltningen och inom kommuner och regioner.

I rektorsintervjuerna, som genomfördes sommaren 2016, bekräftades betydelsen av en ökad självständighet liksom vikten av en ökad tillit från regeringen, med innebörden att lärosätena gavs möjlighet till och tar ett stort ansvar för kvalitetssäkring av såväl utbildning som forskning. Vidare ville de ha en äkta dialog mellan regeringen och lärosätena som utgår från lärosätenas förutsättningar. En idé var också fleråriga kontrakt för att öka förutsägbarhet och stabilitet. Det fanns givetvis avvikande uppfattningar, men i det stora hela var det en samsyn kring vikten av förändring. En del i denna ökade självständighet, av både principiell och teknisk natur, var införandet av ett samlat anslag till lärosätena och inte som i dag en uppdelning av anslaget i utbildning respektive forskning. Rapporten publicerades i maj 2017 och är författad av Marianne Granfelt och undertecknad (Brorström, Björn och Granfelt, Marianne, 2017 ”Tillitsbaserad styrning och reformerad resurstilldelning”, SUHF).

Ungefär samtidigt som rapporten publicerades antogs direktiven för en statlig utredning kring styrning och resursfördelning. Utredningen benämndes ”Styrning för starka och ansvarsfulla lärosäten” och tog sedan själv namnet STRUTEN (U 2017:05). Utifrån synnerligen vida utredningsdirektiv rivstartade arbetet med att beskriva utredningens principiella utgångspunkter och arrangera möten för att diskutera, inte bara utgångspunkter, utan också alternativa förslag till former för styrning och resursfördelning. I januari 2018 presenterade utredningen ett första tentativt förslag. Huvuddragen i utredningens förslag är att en fyraårig högskoleproposition ska ersätta forskningspropositionen, att regeringen och lärosätena ska besluta om överenskommelser om verksamheten under den kommande perioden, att anslaget ska vara samlat och att de så kallade prislapparna ska ses över.

Del 2 publiceras imorgon.

2 kommentarer

Läsårets sista ledningsråd blev lite speciellt

Jag hade anledning att avslutningsvis rekapitulera vad som hänt under det gångna året vid läsårets sista ledningsråd och inledde därför med vårt firade 40 år 2017 som hade flera viktiga och trevliga jubileumsaktiviteter. Högskolan i Borås visar, i likhet med många andra lärosäten som etablerades under slutet av 1970-talet, en dramatisk utveckling från utbildningsanordnare på grundläggande nivå till lärosäten med kompletta akademiska miljöer samt omfattande och internationellt konkurrenskraftig forskning. Det är en synnerligen anmärkningsvärd utveckling som kräver en ordentlig analys kring hur kraften och potentialen i de unga lärosätena nu bäst tas tillvara.

En viktig fråga i en sammanfattning av läsåret var arbetet med jämställdhetsintegrering. #metoo visade att det förekommer märkliga förhållningssätt, oacceptabla handlingar och agerande inom universitet och högskolor. #metoo visade att vägen är snårig mot en jämställd akademi. Arbetet med jämställdhetsintegrering måste intensifieras.

Intressanta händelser i vår omvärld som vi har haft att förhålla och engagera oss i under året är utredningen om förändrad styrning och resurstilldelning (STRUTEN) och internationaliseringsutredningen. Båda utredningarna, som befinner sig i lite olika faser, kan komma att innebära förändrade förutsättningar för vår verksamhet, möjligheter till profilering och fler utresande studenter.

Vi har inom lärosätet fortsatt att utveckla vår verksamhet och drivs av att åstadkomma hög kvalitet i utbildning, forskning, samverkan och verksamhetsstöd, ytterst för att tillse att våra studenter ges de bästa förutsättningarna att möta arbetslivet. En spännande vardag har förenats med arbete med några tidskrävande aktiviteter. Vårt kvalitetssäkringssystem granskas under året och stora insatser har gjorts för att i vår självvärderingsrapport beskriva det systematiska arbetet för att säkra kvalitet inom utbildningen. Den femte juni skickades rapporten till Universitetskanslersämbetet (UKÄ). I höst väntar platsbesök från den av UKÄ utsedda bedömargruppen. I februari 2019 får vi utlåtandet om kvaliteten på vårt kvalitetssäkringssystem.

Högskolan i Borås och särskilt Textilhögskolan och Science Park Borås har sedan sommaren 2017 varit involverade i en diskussion kring etablering och placering av en av regeringen finansierad plattform för utveckling av hållbara textilier och ett hållbart mode. Vår uppfattning var att en tydlig fysisk hemvist för plattformen måste skapas och att det bäst görs här i Borås. Frågan bereddes inom regeringskansliet och våren präglades av osäkerhet kring utfallet och när beslut skulle fattas och besked lämnas. I samband med Innovationsriksdagen, som i arrangerades av Science Park Borås och Borås inkubator, i mitten av april kom beskedet. Det blev vi. Beslutet är en bekräftelse på vår och våra samarbetspartners kvalitet och utvecklingskraft. Det här är en jättemöjlighet att bygga en forsknings- och utvecklingsmiljö i Borås med internationell slagkraft.

Den tredje stora insatsen, som jag hade förberett att nämna vid ledningsrådet, var ansökan om att få genomföra polisprogrammet. Mitt under ledningsrådsmötet fick jag ett samtal. Det var från Polismyndigheten som meddelade att den föreslår regeringen att Högskolan i Borås ges i uppdrag att genomföra polisutbildning i västra Sverige. Det var ett mycket glädjande besked. Nu väntar vi på bekräftelse från regeringen som enligt uppgift kommer att fatta beslut på regeringssammanträdet nästa vecka. Inget talar för något annat än att regeringen kommer att följa Polismyndighetens förslag. Många har gjort stora insatser inom och utanför högskolan i arbetet med att skapa förutsättningar för att ge polisprogrammet och ta fram en bra ansökan. Vilken fin känsla för oss alla att få njuta några veckors ledighet med ett positivt besked om att vi nu äntligen kommer att kunna starta polisutbildning.

Inga kommentarer

En sommarhälsning

Vi har haft en ljuvlig försommar med en sammanhängande värmebölja med svaga fina vindar och vi har kunnat göra allt det där som hör en bra sommar till. Jag hoppas att ni alla haft möjlighet att njuta av det fina och tillåtande vädret. När dessa rader skrivs har några regnskurar dragit förbi och det känns riktigt bra och rätt att vattenreservoarerna fylls på och gulnande gräsmattor och ängar väts. En konsekvens av den fina försommaren och allt som redan är gjort är att vi kan ta oss an sommarsemestern mer avslappnat. Det är inte heller hela världen om det inte är soligt hela tiden, och det är mer legitimt att trots fint väder söka upp skuggan eller vara inomhus, ligga på soffan och läsa en god bok eller titta på en usel svensk 30-talsfilm på tv.

Hursomhelst är semestern välkommen efter ett intensivt läsår. Vi har stärkt högskolan och tagit ytterligare steg mot målet med kompletta akademiska miljöer inom samtliga prioriterade områden. Vi har utvecklat vår hållbarhetsprofil och fått bekräftelse på vår höga kvalitet, bland annat genom Universitetskanslersämbetets utvärdering. Vi har också tilldelats regeringsuppdraget att etablera en plattform för utveckling av en hållbar textil- och modeindustri. Vi är nationellt centrum för forskning, utveckling och utbildning inom textil och mode. Vi har hög kvalitet på våra utbildningar och omfattningen på vår forskning fortsätter att öka. Vi är duktiga på samverkan och vi har en hög kvalitet på vårt verksamhetsstöd. Verksamheten utvecklas, men allt är inte frid och fröjd. Vi måste fortsätta vårt arbete med att förbättra arbetsmiljön. Vi behöver också ta sviktande söksiffror inom vissa utbildningsområden på allvar och förstå orsakerna till nedgångar och därefter genomföra nödvändiga förändringar och förbättringar.

Det kommande läsåret kommer att bjuda på många intressanta utmaningar för att stärka lärosätet, allt i syfte att kunna ge våra studenter den bästa tänkbara utbildningen och genom vår forskning bidra till en gynnsam och hållbar samhällsutveckling. Kanske är nästa läsår också året då polisprogrammet äntligen, efter stora ansträngningar och ett imponerande arbete med ansökan, startar i Borås. Vi väntar i skrivande stund på beslut och besked.

Innan ett nytt spännande läsår startar väntar välförtjänt sommarledighet för oss alla inom högskolan. Tack för stort engagemang och värdefulla insatser under året. Jag vill också tacka alla våra studenter och samarbetspartners för att ni väljer oss och för många viktiga möten. Jag önskar er alla en avkopplande sommar.

Inga kommentarer
« Äldre inlägg